Om den vackraste stunden i livet

Du, jag har en sammandragning som vägrar att släppa, sa jag till maken på telefon.
Jag hade fått sällskap av mina föräldrar och åkt till min syster i skärgården för att få tiden att gå lite fortare.
Ta det lugnt, sa maken, ni behöver inte stressa upp er. Och absolut inte komma hem.

Det var slutet på något stort, men början på något mycket större.


-------------------------


Jag hade tröttnat på att vara gravid för länge sen. Jag hade hunnit gråta flera gånger hos mina nya barnmorskor i min nya hemstad. Av utmattning, längtan och fogsmärtor. Svaret jag fick var hårt och rent av omänskligt.
Vi kan inte göra något innan fullgången tid och bebisen mår bäst av att komma när den vill, sa de.

Men nu ville den tydligen det. Komma ut alltså.
Trots mina protester ville mamma och pappa att vi skulle åka hem. Det var ingen idé att säga emot. Väl i bilen satte värkarna igång. Kraftigt molande men klart hanterbara kom värkarna ungefär var tredje minut.
Mellan två värkar sprang jag in på Max i Uppsala för att gå på toa.

Vi hämtade upp maken och stannade på sjukhuset för en koll. Ctg-remsa visade på oregelbundna värkar. Öppen 1,5 cm.
Det här kommer att ta lång tid, sa barnmorskan, åk hem och ta ett varmt bad och försök sova.
Så vi tog taxi hem. Jag tog ett varmt bad och maken försökte sova. Vi trodde att han skulle jobba dagen därpå. Så blev det alltså inte.

Efter en timmes frustande i badet stod jag inte längre ut. Jag hade såna fruktansvärda värkar! Kräktes rakt ut när jag väl kommit ur badet.
Du får ringa, sa jag, vi måste få komma tillbaka.
På förlossningen blev de inte glada att vi ringde. Men visst fick vi komma in igen även om det med största sannolikhet inte hunnit hända något.

Jag fick lustgas innan vi ens kommit in i rummet. Vilket skämt. Det hjälpte ingenting!
Åh, fy fan, vad ont det gör, skrek jag. Det var den frasen jag använde flest gånger under de nästkommande åtta timmarna.
Barnmorskan kom. 4 cm öppet.
Det är ryggbedövning som är nästa steg om inte lustgasen funkar, sa hon.
Ge mig den, frustade jag. Trots att jag önskat att klara mig utan. Nu var det inget alternativ att inte ta den.
Efter 75 långa minuter kom narkosläkaren. Tio minuter senare hade bedövningen tagit och jag kunde andas normalt igen.

Effekten av epiduralen satt i drygt två timmar. Då hade de tagit hål på hinnorna så att vattnet gick, och jag var öppen ca 7 cm. Sen startade helvetet igen. Trots att de fyllde på mer bedövning så tog den inte som den skulle. Halva magen sprängde av smärta och jag skrek som en stucken gris. Och svor som en borstbindare. Jag började skaka av smärta, fick hög feber och intravenös antibiotika. Och kräktes vid varje värktopp.

Jag vill inte vara med längre, skrek jag, min kropp är inte gjord för det här!
Du är jätteduktig, sa maken, kämpa på.

Förlossningsläkaren kom in och började prata om sugklocka.
Gör vad som helst, skrek jag.
Men barnmorskan tyckte att jag skulle kämpa ett tag till.
Oj, vad det går framåt nu! Det händer massor! jublade hela rummet när jag krystade.
Det hände inte massor. Definitivt inte. Men de förstod att utan massiv peppning skulle jag inte orka.

Men så plötsligt, efter vad som kändes som tusen (men var åtta) timmars slit och kämpande, så kom hon.

Pyret var liten och blåaktig, insmord med fosterfett och det absolut vackraste jag sett.
Navelsträngen är lite kort, sa barnmorskan, och Pyret fick ligga i min ljumske istället för på bröstet.
Maken klippte stolt av navelsträngen och tårarna forsade.

I nästan åtta månader har vi väntat och längtat. Och nu var hon här.
Det vackraste världen har sett.
2875 gram och 46 cm.
Vårt älskade Pyre.

Den vackraste stunden i livet var den när du kom.

Om Pyret

Hon har anlänt. Jag är kär. Bloggpaus.

Om tristessen

Nu när dagarna kvar känns för många och för långa får jag ta till en ny taktik. Åker till syrran ett par dagar. Laddar batterierna och får tiden att gå. Och har lite roligt på köpet.

Helgen har varit fin. Haft vänner på besök och även hunnit mysa med familjen.
Nu är det bara att stå ut. Det är ju snart bara två veckor kvar!

Om tappad energi

Nu är det tungt. Både rent fysiskt och psykiskt.
Jag vet inte hur jag ska stå ut.
Jag har så ont. Jag sover så dåligt. Jag är så utmattad. Jag springer så ofta på toa. Jag gråter av förtvivlan och frustration varje dag.
Nu vill jag inte mer.

19 dagar kvar. De känns som en evighet.

Om veckans mage

Här kommer den. Mindre och mindre smickrande för varje vecka som går. Något snyggare i kläder, dock! Så har det inte kommit någon bebis om en vecka kanske jag är mer påklädd på nästa bild. Den som lever får se.

Tryck på Magbild här under om du vill jämföra med tidigare bilder. Vad tycks?

Om fortsatt nedräkning

Igår tog jag beslutet att trotsa smärtan och försöka göra något för att få tiden att gå. Så jag tog cykeln ner på stan och uträttade några ärenden. Åkte sen hem till mina föräldrar och slappade i en solstol i några timmar. Hämtade mamma från jobbet och så åkte vi och storhandlade. 15 liter jordgubbar och andra delikatesser som kan sitta fint till helgen.

Men sen tog orken slut. Efter att ha rensat cirka 13 liter gubbar var min rygg trasig. Då åkte jag hem.
Sprang på toa fem gånger från det att jag lagt mig tills jag kunde somna. Sista tillbakavägen till sängen slog jag i tån i makens stora skor och fick ett utbrott och kastade skor omkring mig.
På nymålade väggar bland annat. Det fick jag lida för idag när jag skulle tvätta bort alla fläckar från den vita väggen.
Jag är så trött och frustrerad och jag vet inte hur jag ska stå ut. Vissa stunder är ok men just nu vill jag ge upp.

Men idag är det tre veckor till beräknad födelse. Fem veckor till igångsättning.
Nej. Tre veckor till beräknad födelse. Längre kan jag inte tänka.

Idag bär det av till barnmorskan för kontroll av blodtrycket som var på tok för högt sist. Som hon lite glättigt förklarade kunde vara min "fribiljett" till igångsättning. Som att man ska hoppas på havandeskapsförgiftning!
Det var inte många rätt hos den damen. Önskar att jag kunde gå kvar på Mama Mia.

Om sommaren

Sommaren har kommit till småstaden. Och det med besked. Strålande sol och gassande värme. Som man har längtat!

Tyvärr kommer jag nu att klaga lite.
Det är så jäkla varmt att vara gravid.
Det är fruktansvärt att vara pollenallergiker och inte få ta medicin.

Jag vill träna.
Jag vill inte ha mer ont.

Det är dags för bebisen att komma ut nu. Men den fattar ju inte!

Nåväl.
Trots allt klag så är det faktiskt skönt att solen skiner.
Jag ska sätta mig ute en stund och njuta.
Och sen kanske ta en dusch till för att klara kvällen!

Om att bryta ihop och komma igen

Efter veckans depp tog vi bilen och åkte till Stockholm.

Träffade ljuvliga Enåsarna som bjöd på trerätters och myspys. Alltid lika härligt att träffa dem! Sedan sov vi över där. Inte så mycket sömn men ändå skapligt för att vara hemma på någons soffa (och i ett rum utan gardiner). Tänk att med vissa människor bara klickar man. Ljuvligt.

Efter en lång frukost åkte vi vidare och fick träffa 4H:s nytillskott. Vilket makalöst underbart barn. Tänk att det kommer barn när man varit tjock! Luktar gott gör de ju också.
Fick bra tips och det kändes bra att prata med någon som hade så färska erfarenheter.
Önskar bara att ni kunde flytta närmare och inte längre bort.

Och så blev vi bjudna på lunch hos Sussie och hennes nya kille. Trevlig prick och god mat.
Fin lägenhet var det också! Dit kommer vi igen.

Sammanfattningsvis. Att göra lite saker kan kännas jobbigt innan. Att ta sig för och orka sitta i bilen och få ont.
Men det här var helt livsnödvändigt just nu! Att få något nytt att prata om, prata med folk som man faktiskt inte pratar med varje dag.
Det ger lite ny energi.
Dessutom går ju tiden lite fortare. Snart bara tre veckor kvar.

Om Pyret håller tiden. Får se om bebisen brås på sin mor eller far i den frågan! (både vad gäller att födas i tid och att hålla tiderna rent generellt...)

Om fulla händer

Det har varit fullt upp senaste veckan.
Jag har varit säker på att bebisen har varit sugen på att komma ut men det har stannat av varje gång. Trist.
Jag är trött och less nu.

Men veckan har gått lite fortare än vanligt tack vare att det har hänt mycket saker.
Mamma fyllde 60 vilket innebar både en hel del förberedelser och fest i flera dagar. Roligt!

I natt har regnet öst ner och jag har sprungit fram och tillbaka på toa.
Nu skiner dock solen och vi ska äta nybakta bullar från stans bästa konditori.
Sedan åker vi till storstan för dejt med några av de bästa vi vet. Både kvällen och morgondagen blir lovely!

Om magen

Kommentarerna haglar om min mages utseende. Stor, liten, hög, låg, bred, smal och så vidare i all oändlighet. Hälften jag träffar kan garanterat se på magen vilken sort det ska bli, den andra halvan gissar vilt och baserar sin gissning på magiska krafter, önsketänkande eller vilken färg jag har köpt bilbarnstol i.
Det lustiga är att de flesta gissar fel. Men det kanske ligger lite i människans natur att försöka sia i det hon inte kan förstå.

Nåväl. Här kommer senaste magen. Håll till godo.

Vecka 35+6

Tryck på magbild här under inlägget för att jämföra med tidigare magar.

Om veckorna

Nu är det inte längre månader kvar.
Vi är inne i nionde och sista månaden. Fyra veckor kvar idag till Pyrets beräknade födelsedag.
Och livmodern har tränat hela natten, pust och stön.

Och imorgon ska jag ladda med jordgubbstårta utifall att det kan göra ungen glad och sugen på att komma ut!

Om en busunge

Inte nog med att Pyret inte kommer ut fast mamsen vill det.
Senaste buset är att sparka mamma hårt på revbenen. Inte kul. AJAJ Pyret!!

Förutom att få sparken så har jag även hunnit med att baka tårtbottnar och pajer till min mammas 60-årskalas på torsdag. En bra dag.

Om en torr blogg och fina vänner

Jag har haft lite bloggtorka.

Det vill säga, jag har inte haft något roligt att skriva om, och jag har skrivit inlägg som jag inte velat publicera. Men bloggen är ju min ventil utåt och därför måste det få vara tungt ibland också. Som ni fick se i förra inlägget.

Men här kommer ett desto gladare!

I midsommarhelgen fick vi besök av underbara vännerna från Göteborg. Han som är en av makens äldsta vänner, och hon som längtar efter Pyret nästan mer än vi gör.

Vilken härlig helg!

Vi körde midsommarlunchen på kvällen, eftersom fröken i familjen jobbade under dagen. Så det blev sill och potatis och sen helgrillad fläskfilé med grillade tillbehör. Och hembakt jordgubbstårta.

Sedan pratade vi till småtimmarna och tvingade oss till slut i säng.

Vaknade upp på midsommardagen till den ljuvliga nyheten att våra kära 4H fått tillökning i form av en liten pojke. Så underbart och man förstår lite mer att det faktiskt ska komma en bebis även till oss!

Välkommen till världen fina killen!

På hemmaplan fortsatte firandet med sällskapsspel, kanelbullar och skratt. Vi trodde att vi skulle gå ut på finkrogen och äta middag, men de hade stängt och vi körde köpepizza. Det slank ner det också.

Och så igår blev det picknick i sällskap av underbara systrar och syskonbarn. Dagen höll lite lägre tempo, vi var nog lite slut allihop.

Och när veckan börjat illa med ösregn hela natten och hela måndagen, blev Frugan betydligt lyckligare av ett tjockt paket från Holland. Vilken lycka! Vilka vänner! Vad gör det att holländska brevbärare är lite lata eller ätit för mycket brownies... brevet var mycket uppskattat om än lite sent!

Underbara vänner. Tack för all kärlek och för att ni finns!

Om en utmattad fruga

Idag är det fem veckor kvar till Pyrets beräknade födelse.

Status:
Jag vaknar minst en gång i timmen hela natten, för att gå på toa. Jag svettas och har svårt att somna.
Fogarna och ryggen gör att jag inte kan röra på mig.
Jag är stor, otymplig och varm.
Jag har tappat lusten. Inget är kul längre.
Maken jobbar långa dagar och jag är ensam.

Jag önskar att jag kunde tycka att det var ljuvligt att vara med barn.
Men jag vill bara gråta och det här känns som tortyr.
Idag är ingen bra dag, och jag vet inte hur jag ska stå ut!

Om mitt nya syprojekt

När man inte kan göra mycket får man göra lite.
Och eftersom jag är i boa-fasen inför Pyrets ankomst så får jag väl sy så mycket bebisgrejer jag kan medan jag väntar.
Och förutom det så har jag ju också fyllt frysen med fikabröd så att vi är redo för anstormningen av släkt och vänner i augusti. (eller när vi nu får besök som ska kramas och gratta och klämma på Pyret)

Idag har jag pysslat med det här:



Tågtyg, retroinspirerat, köpt på Ohlssons tyger.
För den som tittar noga ute på balkongen så skiner solen. Men det var mycket kortvarigt så det är inte så att jag slösat bort en fin dag på att sitta inne och sy. ;)

Vad kan man då göra av ett fint grönt tågtyg?
Ett babynest! Här är det färdigt och redo för någon som vill sova i det.




















För att Pyret ska känna sig hemma får babynestet ligga i vår säng fram till ankomst. Då får det vår lukt. Dessutom passade jag på att lägga dit lilla Antonio som ska bli Pyrets första husdjur.

Nu är det bara Pyret som saknas!

Om vår dag

Det är över tolv år sedan vi träffades första gången.
Du var ihop med min kompis.
Och jag hängde på som bihang.
Men din relation med min kompis blev kortvarig. Så vi började ses.
Du var den snyggaste jag sett. Lång och ståtlig, med klass och stil och dessutom är du genomsnäll.

Vi var så unga då men insåg att det var kärlek.
Jag gick med på en film som du ville se.
Du gick på hockey för min skull och låtsades vara intresserad.
Vi (mest du) körde moppe mellan dina och mina föräldrar för att vi skulle få ses så ofta som möjligt.
Jag köpte dig blommor på vår fyramånadersdag. Du gömde dem i väskan eftersom en kille inte kunde gå runt med blommor på stan.
Vi ringde sena kvällar och kastade oss på telefonen innan den hann väcka våra föräldrar.

Och sedan dess har vi flyttat isär, flyttat ihop, vuxit ihop till ett.
Vi har upptäckt världen tillsammans.
Vi har lärt oss att uppskatta vin.
Vi har utbildat oss och börjat jobba.
Du har friat och jag sa ja. Trots att du inte ville köpa någon så älskar du nu ringen vi valde till dig.

Och idag firar vi vår första bröllopsdag.
För ett år sedan idag stod du i mörk kostym med en krispigt cremevit ros i bröstfickan.
Och du höll om mig där jag stod bredvid i en klänning av thaisiden, med en bukett undersköna pioner och rosor i händerna. Darrandes av alla mäktiga känslor. Ögonen tårades och vi kände att nu börjar något nytt, något större.

Vi bokstavligen hoppade ut ur kyrkan i ett regn av rosenblad. En dag fylld av eufori, kärlek och lycka.

Aldrig ska jag sluta älska dig. Jag är så glad att jag får dela mitt liv med dig, och bära ditt barn.
Och dessutom är du fortfarande den snyggaste jag sett.

Om fortsatt nedräkning

Idag är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning.
Idag, eller motsvarande graviditetslängd, föddes mitt yngsta syskonbarn. Och nästa vecka, relativt sett alltså, föddes Pyrets hittills enda tjejkusin. Det gör ju att jag är lite mer inställd på att det kan bli av nu. Och samtidigt så VET jag att man ska ställa in sig på att gå över.
Men nu är min kropp och själ så slut att jag vet inte hur jag ska klara dagen. Inte just en dag som idag som idag. Utan varje dag när jag vaknar så är jag redan slutkörd.

Firade dessutom dagen med att vakna med sprängande huvudvärk och mörka moln innanför ögonlocken.
Tur i oturen ändå, att det här är första barnet så att jag inte har något storasyskon att ta hand om när jag mår såhär.

Annars då?
Ja, vi får besök av A&B med kids ikväll. Det blir en kortare dejt för att det inte ska bli för intensivt.
Och på måndag har vi varit gifta ett år så helgen bjuder förhoppningsvis även på något slags firande.
Maken har börjat sitt nya jobb här i småstaden. Hittills mest genomgång av rutiner och journalsystem, men på måndag börjar han väl jobba som vanligt om jag förstått det hela rätt.

Och sista delen av försäljningen av gamla lägenheten går igenom idag.

Om sista dejten med Tina

Idag var sista besöket hos min fina barnmorska Tina på Mama Mia. Nu byter jag till min nya. Förhoppningsvis hinner jag inte gå dit alltför många gånger. Det är klart att vi vill att bebisen ska få växa till sig lite till men snaaart kan Pyret få komma.
Så fort min kära mamma fyllt 60 är jag redo. Det är två veckor idag. Då är vi i vecka 36+0 och det känns ungefär som vad min kropp kan uthärda.
Men den som lever får se!

Om en konstig dag

Så mycket man planerar. Så lite man kan bestämma själv.

I söndags var vi ju hos AB och jag fick onda förvärkar. Som inte gav med sig trots Alvedon eller vetekudde. Så min barnmorska tyckte att jag skulle ringa förlossningen som tyckte att jag skulle komma på en koll.

Alla kurvor och blodvärden var fina men lite misstanke om urinvägsinfektion och dessutom är livmoderhalstappen förkortad.
Så jag blev inlagd med antibiotika och medicin som ska hejda en för tidig förlossning.
Och nu är det bara att vänta och se.

Idag skulle jag åkt till mitt jobb och haft vårutflykt. Och igår skulle vi hälsa på makens mormor och morfar.
Planerna blir inte som tänkt. För mig som är ett planeringsfreak känns det jobbigt.
Men såklart huvudsaken är att bebisen mår bra. Vilket den gör.

Apropå ändrade planer träffade vi en pappa från föräldragruppen igår. Hans fru hade fått moderkaksavlossning och katastrofsnitt. Tack vare att de hann in i tid mår både mor och dotter bra, trots 8 veckor för tidig förlossning.
Så man kanske inte ska klaga.

Om ontet

Senaste veckan har förvärkarna kommit med allt högre intensitet. Idag har det blivit värre och jag är nästan lite orolig.

Men vi har varit på en superhärlig kväll hos våra nygifta kompisar AB och självklart deras tre gulliga ungar.
Då fick jag, förutom tacopaj och annat smarrigt, detaljerad info om samtliga förlossningar och värkarbeten. Klart att det spär på oron.
Och. Hade inte mina syskonbarn kommit precis såhär dags hade jag väl inte funderat så himla mycket. Men i och med att jag vet om risken så noterar jag såklart allt som händer.
Nu försöker jag vila lite så att det ska lugna sig lite. Det är ju trots allt 6-8 veckor kvar. Rimligtvis.

Om en unge

Åh så ljuvligt att få se en vild unge på ultraljudsskärmen!
Bebben visade sig vara helt normalstor, något under snitt vilket talar för att mina gener slagit igenom. Låter lovande inför en kommande förlossning.

Vi har förutom UL även hunnit med att hämta ett bord som vi ska rusta upp till vardagsrummet, jag har varit på vattengympa och vi har tagit på oss spenderbyxorna och investerat i två Laminofåtöljer och en golvlampa.

Igår flyttstädade vi den gamla lägenheten och sen drog vi på examensfest på Lidingö. Härliga tider!

Nu emotser vi en vecka med många inplanerade projekt.
Och så börjar maken på nya jobbet! Kul!

Om en mage

Här kommer nyaste magbilden.
Vecka 33+0
Vikten är stabil och det känns grymt skönt. Med tanke på att magen nu har blivit gigantisk.
Bedöm själva.

Om en tisdag

Dagarna börjar alldeles för tidigt nuförtiden. Ofta springer jag på toa runt 02, 05 och 07. Förutom de fyra-sex gångerna mellan tandborstning och insomning.
Men efter sista toapausen har jag svårt att somna om. Det är så ljust och mkt ljud!
Tips på det?

Idag kommer maken hem från Stockholm och vi ska gå på föräldragrupp. Och sen ska vi på hotellövernattning "modell enklare", nämligen en flytande liten stuga utanför stan. Ska bli jättemysigt!

Idag firar vi 50 dagar kvar till BF. Helt otroligt vad sakta tiden går när man längtar.

Om en regnig dag

Andra juni.
Tre-fyra grader och regn. Samt snålblåst.

Syrran och svåger springer Stockholm Maraton. Jag sitter inne och fryser.

Om någon timme åker jag på bröllop hos fina vänner. Maken kan inte följa med. Och själv är jag så slut och har så ont att jag bara går på vigseln.

Vilken heldag igår. Vi åkte tidigt hemifrån och kom fram till ett regnigt Stockholm. Examensceremoni i två och en halv mastiga timmar. Sedan examensfest. Härligt och roligt men det var skönt att ligga i sängen strax före midnatt.

Men nu blir det lite piff så att jag kommer iväg någon gång.
En Greta-klänning och ett par söta stövletter, så är jag redo tror jag!

Och bebben då? Den får bara hänga på.
Träffade fina gravida vänner igår. Det är så roligt att få följa fler som är i ungefär samma fas. Och ännu mer spännande att det för en av dem nästan är dags. Vilken dag som helst kan det faktiskt ploppa ut bebisar! Häftigt och lite läskigt. När blir man redo?

Om en quick fix

Lång dag. Onda fogar.

Idag har jag varit frisör, varit hos frisören, gått på vattengympa, och så hann jag även med ett besök hos underbara Tina på Mama Mia.

Vid de senaste besöken hos Tina, i vecka 26 och 29, har Pyret legat på exakt samma sätt. Med ryggen åt vänster och rumpan uppåt. Så även idag. Och idag var det dags att börja känna på hur huvudet låg.
Pyret är fixerad och klar. Hurra!

Det betyder visserligen inget för prognosen när bebisen vill komma ut. Men i alla fall att detta steg gått vägen. Jag har ju tyckt att magen sjunkit lite men trodde att det var för tidigt. Å andra sidan är det fortfarande trångt och tungt att andas. Men det är väl bara att acceptera att min överkropp är väldigt kort och att det är såhär det funkar.

Fick även ett tillväxtultraljud bokat för att kontrollera att inte bebben brås på pappsen och blir en femkilos.

Nu är jag på väg hem och har en hel del pyssel inför morgondagens examen.

Om planer

Onsdag: läkarbesök Mama Mia.
Torsdag: barnmorska Mama Mia, vattengymnastik, klippning, träffa söt vän.
Fredag: examensceremoni, examensfest.
Lördag: bröllop.
Söndag: underbara vänner kommer på besök.

Den här veckan har nästan bara godbitar att bjuda på men jag vet inte hur i hela fridens namn jag ska överleva!
Jag har ont, ont, ont.

Igår var jag på föräldragrupp vilket var mysigt och trevligt. Men efteråt kunde jag knappt gå och maken fick massera mig till sömns och tårarna brände under ögonlocken.
Jag är så trött på att ha så ont!

Om en syster

Min älskade underbara storasyster fyller år idag och självklart tog vi bilen och brummade hem till dem för att fira.
Vilken härlig dag! Strålande sol, glittrande hav, en titt på nya båten.
Grillad korv och hembakat fika.
Kramar och kärlek. Ljuvligt!

Stort grattis kära syster!

Och så är det mors dag. Min sista mors dag som omor. Om livet blir som man har tänkt. <3

Om tideräkningen

Det är ju rätt konstigt, hur tiden kan gå så fort och så långsamt på samma gång!
Ser jag tillbaka på hur länge sedan vi fick vårt plus, känns det som en evighet sedan! Men just i nuet går varje vecka, varje dag, ofantligt långsamt. Det har väl också med osäkerheten att göra. I och med att man inte alls vet när det händer är det svårt att ha någon bra nedräkning.

Uppräkning kan man fixa lättare. Man har ju sina datum, senaste mensens första dag och allt sånt.

Men idag känns det oviktigt, dagens bästa är att vi går in i åttonde månaden. Det känns stort och viktigt!

Om träningen

Idag har jag varit i storstaden och tränat vattengympa. Veckans höjdpunkt.
Och ändå är det ju lite jobbigt i och med att vi nu flyttat därifrån. Det tar mig 6 timmar att få 30 minuters träning. Men det är det värt med tanke på att det är det enda min kropp klarar just nu.

Annars då?
Jo. Mycket sammandragningar och vissa som känns. Förvärkar kanske.
Maken säger att det är bra träning inför förlossningen så det är väl bara att leva med. Men det är inget vidare skönt och fick jag välja skulle jag ju hellre vara utan.

Bebisen är fortsatt vild och det är skönt. Jag får fortfarande lite tvångstankar varje dag om att något hänt Pyret, men i och med att det är så pass mycket aktivitet så behöver jag ju inte vara så orolig.

Nu har jag snarare börjat fundera på NÄR det sätter igång. Det är ju faktiskt inte frågan om OM något kommer hända. För något kommer ju hända. Det kommer bli ett barn.
Jag kan inte tro det.
Jag kan inte förstå att det är sant! Lyckorus!

Om dopet

Ligger hemma på soffan med förmiddagsfikat uppdukat framför mig. Laddar inför prinsessans dop och samtidigt sparkas det i magen på mig.
Är rörd redan innan det börjat.
Har plockat fram psalmboken och laddat med dagens psalmer.

Så nu kommer säkert diskussionerna upp här hemma igen, om vi ska döpa eller inte döpa. Det är ju inget beslut vi måste ta nu men det kan ju vara bra om vi kan prata om det.

Magen växer och blir större.
Bebisen är vild, framförallt om kvällarna.
Nästa vecka ska jag till barnmorskan igen. Det har dröjt ovanligt lång tid nu pga Kristi himmelsfärd och annat. Men från och med nu blir det varannan eller varje vecka fram tills bebisen kommer.

Men som jag konstaterade igår:
Nu är det sommar och den här sommaren kommer vår bebis.
Det är helt ofattbart och jag kan inte bärga mig!

Om en stor mage

Min mage är så stor att jag knappt behöver ha mina älskade sport-behåar. Eftersom brösten ändå vilar på magen.
Magen är så stor att det har blivit tungt att andas. Hjälp, det här är väl bara början?!
Jag känner mig otroligt oformlig och klumpig.
Jag skrattade gott när en god vän berättade, under sin graviditet, att hon inte kunde förstå att man gick in i saker för att man inte förstod att man inte var smal längre. Nu händer det mig. Varje dag.

Nåväl. Här kommer veckans magbild.
Jämför med tidigare bilder genom att klicka på rubriken "Magbild" här under.

Vecka 30+0

Om kroppen

Snart kommer nog en ny magbild. För att bekräfta bilden ovan, på något sätt.

Om matchen

Jag sparade krafter hela dagen igår. För att orka åka tåg till storstaden och att gå på ishockey på kvällen.
Hockey är en av mina stora passioner! Jag fick med mig maken - under förutsättning att han fick ha en jättestor blå hand att vifta med.

Nu var ju inte matchen någon sådan där riktig höjdare. En lett vinst om man ska vara sån. :)
Men det var ändå så mycket värt att komma hemifrån och känna sig lite normal och inte bara helt orörlig för några timmar!
(hur jag mådde i natt är en helt annan sak)

Sen fick vi träffa vår underbara kompis från Gotland vilket sällan gör något sämre! Och idag, när maken åkte till sjukhuset, fick jag en sovmorgon och sedan tog jag med mig gotlänningen på creperie för lunch/fika och massor av snack! Härligt!

Nu är jag hemma igen och kroppen är otroligt mör.
Och bebben är vild och påminner mig om att vi har klarat tre fjärdedelar av graviditeten tillsammans!
LYCKA!

Om en långsam dag

Natten har varit usel så idag var det riktig tur att jag fick sova längre än maken.
När hans klocka ringde 04.45 kände jag mig som en zombie.

När min klocka visade runt 11 orkade jag ta mig ur sängen för att hämta frukost.
Som sedan intogs i sängen.

Och nu, när klockan snart är 14, har jag kommit i min sidenmorgonrock och tagit mig till vardagsrummet för att surfa på nätet.
Idag är jag inte snabb.
Men på något sätt passar det in. Utanför viner blåsten och regnet piskar mot rutorna. Balkongfönstren darrar av draget.

Jag börjar känna behov av att boa. Av att fixa saker så att det blir lite mer färdigt här hemma.
Men det är svårt eftersom jag inte får eller kan bära, lyfta, flytta saker.
I och med det vet jag heller inte var sakerna står - det är ju maken som placerat alla lådor och säckar.
Det är ju både skönt och frustrerande att inte kunna göra mer än att ta det lugnt.
Att ta det lugnt är ju vad jag behöver, men samtidigt inte vad jag är van vid.

Jag vill:
sy klart lapptäcket (saknar bara vadden att fylla det med)
sy ett babynest (behöver även här vadd, samt ett snyggt trikåtyg och ett kantband)
tvätta babykläder
bädda spjälsängen
fylla frysen med hembakat inför Välkommen Pyret-fikastunder
köpa bra att ha-saker inför första tiden hemma (blöjor, skötbord och sånt)

Jag ska:
klä på mig
skriva ett vykort till en vän som fyller år imorrn
ta en kort promenad och lämna tillbaks glödlampor som vi köpte igår (typiskt att de inte passade!)

Jag har:
beställt ett babyskydd (bilbarnstol) med bas
ätit tre leverpastejsmackor
druckit två glas Oboy

Dagen är långsam och jag med den. Så otroligt skönt på något sätt. Idag får det vara okej.

Om att vara bakis - nykter

Sedan gymnasiet har jag aldrig haft en så här lång sammanhängande nykter period. Det är ju ganska absurt när man tänker på det, men så är det.
Och många gravida före mig har intygat att man ändå bara tänker på alkohol med avsmak och illamående under graviditeten.

Vilket ljug.
Jag har aldrig längtat så mycket efter ett kallt glas vitt eller champagne som nu. Kanske förstärks det av att jag absolut inte får dricka. Men jag längtar.

Dock inte idag. För idag är jag bakfull enbart av att ha varit på 60-årsfest igår. God mat, sånger och att vara vaken längre än vanligt. Det är det som är orsaken till bakfylla, om ni inte visste det.
Sen hjälper det väl inte till att jag vaknade förkyld med sprängande huvudvärk som följd.

Nu är pappsen i alla fall ordentligt firad och idag ska vi ha fixardag. Nya lampor, lakan, smågrejer. Eventuellt kolla på cykel, kitchen aid och symaskin. För att känna att pengarna rullar, liksom! :)

Men bebisen mår bra och det är väl huvudsaken. Pyret är vild och sparkar så att vi undrar om den längtar ut!

Om regntunga skyar

Regnet öser ner och har gjort så hela natten. Det var väl för att jag dristade mig att säga hur häftigt det vore att sitta i vår lägenhet och kolla på åska över Mälaren.
Så natten har varit rent usel.
Först kunde jag inte somna eftersom jag tagit en tvåtimmars middagslur.
Sedan vaknade jag stup i kvarten. Och till sist var klockan 04.45 och det var dags för maken att stiga upp. Så då gjorde jag lite frukost åt honom.
Jag har försökt få i mig lite mer sömn men bara lyckats slumra lite nu på morgonen.

Igår kunde maken, med örat mot magen, höra Pyrets hjärta slå. Lycka!

Om nya lyan

Vi har upptäckt en fläck som ser onödigt mycket ut som en vattenskada. I taket invid vårt blivande sovrum.
Så nu har jag ringt kvartersvärden. För ungefär tjugotolfte gången sedan vi fick tillgång till lägenheten för en dryg månad sedan.
Han måste verkligen sucka varje gång han ser mitt nummer och detsamma gör jag varje gång jag slår hans.

Men fördelen med hyresrätt är ju att det är någon annans ansvar.

Annars trivs vi utmärkt och på fredag kommer vår nya säng! Äntligen! Det blir intressant att se om jag kommer ur den lättare...

Och så fyller pappa 60 år så det blir firande i dagarna tre med start på torsdag. Och här hemma pågår annars gardinprojektet utan ände. Fy vilket jobb när man har dåligt med energi och gott om ont i fogarna.

Om tunga dagar

Själva dagen har egentligen varit fin.
Barnmorskan, vattengympa och sedan ansiktsbehandling.
Solen skiner och bebisen sparkar lite mysigt.

Men vissa dagar inser man att man oftare måste tänka på hur bra man har det när man är frisk och mår bra.
Eftersom det inte är alla förunnat.

Om stora förändringar

I lördags tog vi vårt pick och pack och åkte ifrån storstaden.
Två starka pappor fick hjälpa maken att bära. Jag vaktade släpet och njöt av första vårsolen.

Två timmar senare var allt inburet i nya lyan. Nästan tre gånger så mycket golvyta och en makalös utsikt. (och, för den delen, lika hisnande hyra)

Redan på söndagen hade vi inflyttningskalas. Bara för familjen men det räckte gott och väl till då vi blev 21 personer inkl 6 barn mellan 4 och 9 år. Pust. Om vi sov dåligt första natten av olika anledningar, sov vi desto bättre natten till måndagen. Dock inte särskilt bra.

Jag har varit så nöjd att jag faktiskt inte behöver vakna för att gå på toa på nätterna. Men sedan ungefär en månad tillbaka är det omöjligt att sova en hel natt. Vid klockan 4-5 är det dags att gå på toa varje natt. Och problemet är ju att kroppen blir van vid att vakna då!

Pyret sparkar och är ibland sjövild i magen. Det är skönt för en orolig blivande mamma. Vi har börjat köpa lite ljuvliga små kläder.
Med tanke på makens längd så vet man ju inte hur stort barn vi får, så vi vågar inte köpa alltför smått.
Även om det nu är så att i min familj blir barnen generellt sett små vid födseln. Men hellre köpa kläder som Pyret kan ha, än redan urvuxna saker!

Och det är så mycket att tänka på och pyssla med, att jag knappt har tid eller ork för något.
Men nu ska jag i alla fall ner på stan och fixa några ärenden. Tack och lov har jag fått låna mammas cykel så att jag kan ta mig till och från ställen lite enklare!

Imorgon blir det fullt upp i Stockholm med barnmorskebesök, vattengymnastik och ansiktsbehandling. Inte ofta jag unnar mig skönhetsbehandlingar men eftersom jag känner mig så sliten tror jag att det är precis vad som behövs just nu. Ögonfrans- och brynfärgning gör att jag känner mig piggare på en gång!
Och till helgen har vi härliga planer med både ett kalas och en middag inbokat. Äntligen kommer min fina Norrlänning och hälsar på! Vi blir tre par som går ut och äter, det har jag sett fram emot länge och jag har längtat så efter mina flickor!!

Om vikten av vikten

Inte för att vikten är det viktigaste.
Men ändå.
I och med att jag i princip inte kan röra mig alls så är det ändå något jag funderat på. Även om jag nu inte kan påverka det så mycket.

Då kändes det skönt att göra den här uträkningen på niomanader.se
Nej, de är så klart inte allvetande och det här är ju en standarduträkning gjord av en dator och inte baserad på mer info om mig än min vikt och längd.
Men ändå. Ändå.
Skönt att veta att jag inte är mycket tyngre än jag borde. Eftersom det blir mitt jobb efter Pyrets ankomst att träna bort allt igen! Inklusive de kladdiga chokladmuffinsarna jag bakar just i detta nu.

Och ju mindre extravikt, desto lättare blir det (antar jag). Såg programmet Skönhetsbubblan på SVT Play och förstår verkligen att Mommy Makeovers är både populära och blir allt vanligare.

Annars då? Jo, hela lägenheten är i princip nedpackad. I morgon går flyttlasset och det blir toppen!
Vi har mindre än 90 dagar kvar till BF.
Solen skiner.
Det finns hopp.

Om magen

Här kommer nyaste magbilden.

Vecka 27+0 och vi har gått in i tredje trimestern! Lovely!

Som "vanligt" kan man klicka på Magbild här under, om man vill jämföra mot tidigare bilder.

Om nedräkningen

Idag.
Är det tre månader kvar till beräknad födelse. Såklart kan Pyret välja att komma senare. Men också tidigare (vilket hittills varit regel i min familj).
Pyret är så moget att det inte skulle vara någon katastrof om han eller hon föddes.
Och jag ska försöka att inte tänka så, men jag längtar extremt mycket. Såklart efter Pyret men också efter att kunna leva normalt utan smärta.
Smärtan är dock hanterbar när jag inser vad jag får för belöning sen.

Och idag fyller också maken år. Hurra! Färskpressad juice och jordgubbar till frukost!
Och det är tre dagar tills vi flyttar till vår nya lya.
Solen skiner. Det finns hopp!

Om att hjälpa till

Jag blir så varm i hjärtat av att känna att jag kan hjälpa dem som har det sämre ställt. Det är många gånger som jag har känt att jag skulle kunna göra mer nytta någon annanstans i världen än just där jag jobbar. Läkare/Tandläkare utan gränser är en variant jag funderat på. Sannolikt kommer jag och maken att hamna där så småningom.

Men som läget är nu så går det inte att få ihop med vårt liv. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och genom den här bloggposten vaccinerar jag 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

© UNICEF/Asselin

Om varierande energi

Just nu pendlar jag väldigt mycket.
I energinivå och smärtnivå.

Helgen har varit fantastisk.
Och fruktansvärd.

I fredags var vi på Grill med våra härliga vänner från västerort. En lång kväll med mycket samtal och läskande Virgin Mojito. Alltid underbart att träffa dem.
Men innan kvällen var slut kändes mitt bäcken trasigt. Det var tufft att gå till stationen efter middagen.

Och när lördagen började, så började den illa.
Jag blev orolig eftersom Pyret varit så lugn i magen. Väckte maken som fick lyssna med stetoskop på magen, jag drack lite Festis för att få igång ungen. Och knuffade lite på magen för att se om den lilla gick att väcka.
Medan jag frågade maken vad läkarna gör om man inte känner av bebisen, kom dagens första sparkar samtidigt som kinderna var blöta av tårar.

Sedan samlade jag ihop mig, och vi åkte in till stan för en sen lunch med två andra nära vänner. Efter fyra glada timmar på Vapiano åkte maken och jag till slottet för en rundvandring. Det var kulturnatta och man fick med egen ficklampa gå runt i slottet och utforska lite. Spännande!
Men så skulle vi ta oss hem och min kropp var ännu mer slutkörd. Värk i varje led i kroppen. Bäckenet som vanligt värst. Men riktigt illa även i fötterna, höfterna, handleder med mera.
Det är vanligt när man har problem med foglossning, att det drabbar andra leder också. Men det har hittills aldrig varit något stort problem för mig. Förrän nu alltså.

Så igår söndag var det vila.
Vi hade ett uppdrag. Köpa ny säng.
Men denna gång en liten en.

Det kändes bra för jag har kommit in i "boa"-fasen.
Nu står sängen visserligen demonterad bredvid vår. Men redan på lördag flyttar vi och om jag är snäll kanske jag får montera upp den på söndag!

Smärtan får vara en förklaring till dålig uppdatering. Nu får det räcka, kanske för hela veckan. Jag återkommer när energin gör det.

Om sparkarna

Jag får mycket respons från insidan av magen just nu.
Inte så himla konstigt när man ser på den här bilden hur stor Pyret faktiskt är!

HÄRLIGT!

Om en barnmorska

Vi har nog Sveriges bästa barnmorska.
Hon är tydlig och skärpt. Tar sig tid men är effektiv.
Personlig men inte privat.
Svarar på frågor på rätt nivå.
Jag undrar om det är rimligt att åka till storstaden även vid nästkommande graviditet(-er)?
Bara för Tina Ahlbom på Mama Mia.

Nog med kärleksförklaring.
Igår var vi där, hos Tina.

Vecka 25+6:
Hb 127 g/l (det tyckte jag var lågt men det var bra med tanke på att jag har ökad blodvolym)
Symfys-fundus mått 23,5 cm (något under normalkurvan, men inom standardavvikelse)
Plasmaglukos 4,6 (bra där! Ingen graviditetsdiabetes på väg hoppas vi.)
Blodtryck 105/65
Viktuppgång ca 4 kg.

Ja, jag är nöjd. Eftersom bäckenet inte fungerar som det ska och jag inte kan röra mig eller i princip göra något vettigt alls, så känns det skönt att resten av kroppen ändå funkar. Framförallt att jag inte blir för stor nu när jag inte kan träna.

Om tvåsiffrigt

Äntligen har vi passerat den magiska gränsen. Mindre än 100 dagar kvar.
Snart är det mindre än tre månader!
Det betyder att OM pyret skulle få för sig att födas nu är chansen mycket stor att pyret blir en normal, frisk bebis.

Men helst får han eller hon vänta ett tag till. Minst två månader.
Åh jag längtar så!

Om att få flyta

Jag har ju glömt att berätta om min vattengympa! Varje torsdag går jag en halvtimme på medicinsk vattengympa för gravida.
Och så ljuvligt! Det är första gången sedan jag blev på tjocken som jag kan ta i utan att få ont!
Och så befriande att se fler nakna gravida kvinnor!

Om ett påbörjat projekt

Lapptäcket är påbörjat. Pust vilket projekt. Tid tar det men det är ju å andra sidan allt jag har.
Orken är det sämre med. Men jag gör lite i etapper och så mycket jag orkar.

Lite bilder under arbetets gång:

Om ett täcke

Pyret ska få ett lapptäcke att leka, mysa, ligga på. Jag har köpt ett jättehärligt tyg från Svenskt tenn med elefanter på - tack och lov att det bara var till lappar för det blev nog så dyrt ändå.

Och under kvällen har jag handtvättat alla tyger och hängt på tork.
Jag ska försöka lägga upp något kort i skapandeprocessen!

Och fogarna värker. Extremt mycket idag trots att jag inte gjort något särskilt. Så typiskt att maken åkt från småstaden till storstaden och jag är helt själv här. Jag får vagga mig ur soffan, böka mig ur sängen och med stora svårigheter gå på toa. Såna här dagar gör att man funderar om det är värt det.

Men självfallet kommer det vara värt det! Varje gång pyret busar i magen fylls hjärtat av kärlek till vårt ofödda men efterlängtade barn.

Om att ha händerna fulla

I måndags fick vi nycklarna till nya lyan. 102 härliga kvadrat och panoramavy över Mälaren.
Veckan har sedan gått till att spackla, slipa, måla, köpa möbler, skruva och allt möjligt roligt. Jag har gjort det lilla jag kunnat och maken har gjort resten.
Pust.
Men bra blir det. Jag längtar så tills vi får flytta in!

Och så lades vår gamla lya ut på hemnet i tisdags kväll. I onsdags eftermiddag var papperen påskrivna och lägenheten såld utan visning. Dock med viss budgivning. Grymt skönt.

Idag har vi varit på påsklunch hos svärmor och svärfar. Mysigt men stojigt. Man blir helt slut av pyrets vilda kusiner. Hur ska vi orka sen när det är våra egna barn som busar fullt ös?

Nu tillbaka till lägenheten med lite kartonger och grejer som åkt före själva flyttlasset.
Om allt går enligt planen flyttar vi om tre veckor och det känns toppen!

Längtar mycket efter nära och kära. Igår kom syster med fina ungen förbi och hälsade på. Annars hade abstinensen efter familj och vänner nog blivit alltför stor.

Glad påsk!

Om en stor mage

Att magen växer så att det knakar kanske jag inte kan säga just nu.
Den blir inte så himla mycket större, men jag känner mig stor.
Trots det har jag inte gått upp mer än 2-3 kg - det varierar från dag till dag.

Ungen är vild i magen och det är skönt. Ibland får det mig att må illa men mest är det tryggt.
Idag firar jag förhoppningsvis min sista födelsedag utan barn. Härliga tanke!

Här kommer i alla fall veckans magbild. Hehe. Inte så smickrande men man ser ju magen i alla fall.

23+0

Edit: vill man jämföra med förra bilden (17+4) klickar man på Magbild här under inlägget!

Om båten som sjönk igen

Kanske är jag känsligare med åren.
Kanske är det hormonerna som spökar.

Kanske är Titanic bara en jefligt bra och gripande film.
Fy sjutton vad jag grät.
Klar fördel då, att ha 3D-glasögon på sig. Det syns liksom mindre då.
Och min vattenfasta mascara klarade testet.

Nu har jag ont och ska försöka sova.

Om en vinst

Vann två biljetter till Titanic ikväll, från Laila Bagge Wahlgren. Jag har vilat hela dagen så det finns hopp om att jag klarar kvällen. Spännande det ska bli, och skönt att komma ut!

Men tankarna finns någon annanstans.
Jag ber till Gud att allt ska gå bra.

Om en sista arbetsvecka

Jag var på kurs med jobbet i veckan. Två väldigt lugna dagar och jag klarade nästan att vara med hela dagarna.
Klart att det var värt det även om jag efteråt fick mycket ont.
Jag kände ju att det var ovärdigt på något sätt att inte få säga hejdå till kollegorna.
Ja, såklart jag kommer att hälsa på men ändå...

Så nu är jag verkligen sjukskriven.
Och jag har ont och slut på energi trots att jag gör så lite det bara går.
Vissa dagar är jag så frustrerad över att inte få vara mig själv och göra vad jag vill.
Vissa dagar klarar jag det bättre. Men idag är inte en sådan dag. Jag är less.
Ljusglimtar finns såklart.

Att se och känna pyret som sparkar.
Att jag kunde följa med maken och pyrets kusiner till badhuset igår (dock inte vara med så mycket, men jag var där!).
Att jag snart fyller år.
Att vi flyttar snart därefter.

Om båten som sjönk

Titanic.
Jag såg den tre gånger på bio och ett tiotal gånger hemma bara det året. Har den både på VHS och dvd om andan faller på.
Vilken ljuvlig film.

Minns den av en helt annan anledning än all kärlek, sorg, falska anklagelser och tårar.
Vid mitt tredje biobesök hade jag varit hos tandläkaren och fått min nya tandställning. Den som fått en räls vet vad jag ska beskriva.
Jag grät från första minut till sista. Såklart delvis av dramat och alla känslor båten rörde upp när den sjönk.
Men just den här dagen extra mycket eftersom min mun gjorde så olidligt ont! För er som inte haft "turen" att ha tandställning kan jag meddela att det är för jefligt.
Tack och lov kommer belöningen senare.

Ungefär som det här med att vänta barn faktiskt.

Om mina spenderbyxor

Idag har vi köpt säng, sänggavel och vagn. Samt tillbehör till samtliga.
Herregud vilken dyr dag.
Men vilken fin vagn!!

Jag är sjukskriven på heltid från och med idag. Läkaren tyckte inte att jag skulle jobba med alla mina krämpor.
Och det är klart, att om jag är realistisk och inte så himla hård mot mig själv, så inser jag ju att det är orimligt att ha så ont som jag har och samtidigt försöka jobba.
Vi får se vad som händer nu. Jag förbereder mig för en ev kamp mot försäkringskassan.

Om sparkarna

Idag såg jag och maken utanpå magen hur pyret sparkade. Jag fick mig några ordentliga sparkar i magen och hela magen skälvde. Läckert!

Och annars har vi en lugn dag. Jag är sliten efter att ha promenerat mer än jag borde igår. Så trist att inte kunna röra sig som man vill.

Imorgon ska jag till doktorn och diskutera hur jag ska kunna jobba.
I torsdags svimmade jag nästan av smärta när jag var på barnkliniken och jobbade. Inte, inte bra.

Om en syster

Efter jobbet igår åkte jag tåg, tåg, buss och bil. Till min underbara syster som bor i ett fint hus vid kusten. Som alltid mottagen med öppna armar, stora kramar och blöta pussar (mest från barnen).
Ljuvligt att få vara med dem man älskar!

Här ska jag vila upp mig under helgen och sedan är det dags för nytt läkarbesök på måndag. Vi får diskutera fortsatt sjukskrivning.
Jag har svårt att se att jag ska kunna jobba så mycket mer med tanke på att jag sover så uselt - ibland bara 2-3 timmar per natt.
Och mina smärtor på det gör dagar (och nätter) närmast outhärdliga!
Återkommer med information.

Om sömnproblem

Att fogarna är jobbiga är ju ingen överraskning.
Sedan ungefär två månader vaknar jag på nätterna varje gång jag vänder mig i sängen.
Jag sover lättare än tidigare vilket gör att jag också vaknar av snarkningar, morgonljuset, grannar som låter och halvfull blåsa.

Vid besöket hos barnmorskan i fredags pratade vi om jag överhuvudtaget kan jobba längre. I dagsläget diskuterar vi alternativen att antingen jobba en dag per vecka eller bli heltidssjukskriven.
Det är så många aspekter som påverkar.

Smärtan är såklart en del. Hur den påverkar mitt humör, mitt välbefinnande, min aptit, min sömn, hela mig.
Men så finns det en annan viktig del som handlar om att träffa människor, känna sig behövd och uppskattad, ha lite variation i vardagen. Det är otroligt tråkigt och isolerande att bara vara hemma. Vi bor så litet att det inte finns något att göra de dagar jag är hemma. Det finns i och för sig inte så mycket jag KAN göra, men det vore skönt att ha något att pyssla med i min egen takt.

Och så känner jag en pliktkänsla och dåligt samvete mot mitt jobb, min kollegor och mina patienter som blir lidande när det blir förändringar i tidboken.
Jag vet att jag inte borde känna den delen men det är svårt.

Jag måste lyssna på min kropp och ta hand om mig själv nu.
Jag har ju faktiskt fler än mig själv att tänka på.

Finbesök

Idag väntar jag härligt besök från Norrland och Kungsholmen. Mina fina tandläkarvännen ska förgylla vardagen med ett besök!
I detta nu är de på väg och sedan blir det handla lite mat, godis och sushi. Samt lite coca cola för det ÄR ju trots allt helg!
Vi har mysiga planer och jag ser verkligen fram emot en underbar helg!

Jag och maken har besökt barnmorskan tidigare idag. Fick höra pyrets hjärtljud och blev tillsagd att inte tänka på viktuppgång och dylikt. Samt att strunta i kommentarer angående detta.
Svårt.
Ska fylla på järndepåerna också. Intressant att se hur magen klarar det.
Men bebben mår bra och är vild och glad i magen!

Om en halv graviditet

Idag firar vi halvtid! De 20 första veckorna är avklarade och det är ju förskräckligt skönt.
Jag försöker att inte klaga så mycket men det är himla slitigt att vara gravid. Jag hade trott att det skulle vara rosa moln och röda rosenknoppar och sån där skön musik som man inte hör och ni vet...

Men det är tungt.

Jag ser verkligen fram emot att bebisen ska komma! Om det inte skulle komma ut en bebis av det här skulle det aldrig vara värt det. Och jag skulle inte stå ut.

Men varje gång jag känner pyret dra till en spark känns livet lite lättare.

Om en lista

Hittade en lista på Världens bästa familj dit jag hittade från Karins Konstgrepp. Karin har nämligen fått alla (nåja, men väldigt många) sina läsare att skriva adresser till sina bloggar. Och sedan har hon lagt upp dem.

Jaså, en till som ska få barn i juli, tänkte jag, och kunde inte hejda mig själv!

Här kommer listan:

Hur fick du beskedet att du var gravid? Tog två test, ett analogt och ett digitalt. Följde upp med några till någon vecka senare när jag inte vågade tro på det.

Hur reagerade du? Studsade och hoppade, tills jag kom på att det kunde vara skadligt för pyret. Då studsade jag bara i själen.

Hur berättade du för din partner att du var gravid? Sprang in på toan, där han satt, och tjoade och skrek. Han blev jätteglad men så att säga lite störd i det han höll på med.

Var det planerat? Så planerat det kan bli.

Tog det lång tid för dig att bli gravid? Två månader.

Orolig för missfall? Förskräckligt orolig i början. Fortfarande mycket orolig. Men inte sådär varje minut-orolig. Mer "tänk om"-tankar.

När kommer barnet? 25 juli. Eller någonstans i krokarna. Gissningsvis tidigare om jag går på familjetraditioner.

Känner du dig redo att bli mamma? Ja, verkligen. Och verkligen inte. Men mest verkligen.

Hur känns det att vara gravid? Jobbigt. Tungt. Smärtsamt. Fint när jag känner pyret och tänker på allt som ska hända sen.

Hur mycket har du gått upp? 3 kilo. Jag känner mig superstor. (vissa runt omkring hjälper till med den känslan genom att kommentera att jag är stor)

Cravings? I början röda vindruvor. Nu citrus. Har ett ganska stort sötsug.

Planerat något namn? Vi har fortfarande många förslag.

Vad tror du det blir? En söt, med långa smala ben, ljushårig (eller flintis som bebisarna i min familj)

Hur länge ska du vara föräldraledig? Ungefär ett år.

Ska ni dela på föräldraledigheten? Så gott det går ihop med min mans jobb. Gissningsvis ska han vara hemma ett drygt halvår.

Det var det. Frågor på det?

Om en slutarbetad tandläkare

Veckan är slut och likaså är jag.

Bebisen sparkar och är glad.
Det gör mig glad.

Massor med praktiska saker som ska skötas just nu, samtal som ska ringas, avtal som ska sägas upp, fakturor att betala.
Jobbigt.

Och så ska jag försöka komma iväg och simma också. Fastän jag fick ont sist känns det som att det vore bra att hitta EN motionsform som jag kan utöva.

Nu blir det vila. Några dagar eller så.

Dags att öppna stora plånboken..

Nu kommer kontrasten till det studentliv vi levt senaste sju åren.
Vi har bott på 37 kvadrat med en avgift på ca 2500 kronor per månad.

Nu får vi 104 kvadrat och en hyra på 14000 kronor.
Förutom den uppenbara utgiften på hyran tillkommer också det faktum att vi inte har några möbler att ställa i vår nya lägenhet.
Och att vi väntar barn.
Samt att de få möbler vi har faktiskt är väldigt slitna.

Summa summarum. Frugan får öppna plånboken och lägga mycket pengar på nya saker.
Så klart är det roligt men just nu känns det väldigt frustrerande.
Som om det inte räckte med att vi får betala hyresrätten två månader innan vi kan flytta in.

Vi behöver:
säng
matbord + stolar
tv
barnvagn
spjälsäng
skötbord
en cykel till mig (eftersom vi i dagsläget får prioritera bort bil)

Listan kommer med största sannolikhet att fyllas på efterhand.
Nu blir det nudlar och blodpudding här hemma tror jag minsann.

Och fogarna lossnar

Har mycket besvär från mina fogar just nu.
Svårt att jobba. Svårt att gå. Svårt att sova.

Funderar över hur länge jag kommer klara att jobba.
Råkade titta in i tidboken för nästa vecka och såg att jag ska börja veckan med en bro-preparation. Så nu ska jag oroa mig för det hela helgen! Typiskt!

Men imorgon kommer mina föräldrar och ska börja flytta hem lite av våra saker och möbler.
Igår fick vi nämligen veta att vi är med lägenhet!
En stor fyra med utsikt mot vattnet. Vi får äntligen flytta hem till vår riktiga hemstad och det känns underbart!

Ultraljud

Nyss hemkommen från rutinultraljud.
Omvälvande. Ljuvligt. Fantastiskt.

Bebisen lever och mår bra.
Vad man kan se är den välskapt och frisk.
Beräknad födelse flyttades till 25/7.
Känns lite ledsamt men spelar väl egentligen ingen större roll.

Under undersökningen kände jag de första sparkarna.
Något som var nästan ännu större än att faktiskt se lilla pyret.

Nu sova.
Som barnmorskan sa, jag är ju en hel hormonfabrik just nu.

Lilla busungen vägrade att ligga fint i profil, så vi fick en sån här rolig bild rakt framifrån! 

Men även några lite mer "vanliga" bilder.

Fullt ös

Avslutar veckan med en middag med gamla lärare från käftis-tiden.
Fick träffa två nära och kära vänner som också var lite runda om magen. Det är underbart roligt!
Åt en sjysst måltid på stans bästa thaiställe (hade dock kunnat vara lite starkare).
Kom hem sent tillsammans med nattgäster.

En skön lång brunch på lördagsförmiddagen. På Spåret-finalen - vi var rätt bra, dock inte Haag-klass. Helt otroligt hur de kan se så nonchalanta och dumblonda ut och sedan hålla så otroligt hög klass. Älskar dem!

30-årskalas på eftermiddagen, proppfull med gott fikabröd.

Inflyttnings-/födelsedagsfest på kvällen. Många som vi gillar. Och jag blev trött och fick ont i fogarna när vi kom hem alldeles för sent.

Men idag är det en ny dag och vi har sovit jättebra. Maken bakar frukostbröd och jag äter lite frukost.
Imorgon ska jag hem till föräldrarna, gå till optikern och hämta nya glasögon. Och mysiga med de underbara syskonbarnen!

På tisdag ULTRALJUD!!!

Växer så att det knakar

Första magbilden tagen i vecka 17+4.

Herregud vad magen växer.
Och vad pyret växer. Ungefär 20 cm lång och ca 250 gram tung. Själv har jag gått upp 1,5 kg vilket inte känns farligt.

Lycka

Lycka är att köpa en ny Greta-klänning.

Fast ännu större lycka är att få spendera en hel helg med sina mest älskade. Två nätter på hotell. Härlig mat. Lite bad och bastu. Ljuvligt!

Halvtid

Hur ska man orka jobba halvtid?
De dagar jag är sjukskriven kan jag planera dagen efter hur kroppen mår och hur ont jag har.
Men nästa vecka jobbar jag tre heldagar och jag vet inte hur det ska gå! Jag har redan lite ont i magen vid tanken...

Men nu har jag ju bestämt mig för att prova halvtid en månad så jag måste ju ge det en chans.
Fast jag vill inte!

Måndag

Första dagen som sjukskriven.
Eftersom jag inte kan varken springa eller gå på grund av mina fogar hade jag bestämt mig för att åka och simma.
Det tog ungefär halva dagen att komma iväg.
Och när jag kom fram visade det sig att de öppnar först 16 på måndagar.
Och när jag skulle ta samma buss hem igen hade den första chauffören stämplat fel så att jag inte kunde åka på samma biljett hem.

Efter att jag gråtit en skvätt och tyckt att livet var väldigt hårt, åkte jag hem och tog ett långt bad. Sedan har jag kollat på en av Twilight-filmerna och njutit.

Maken har kvällspass och kommer hem först 20.30. Segt.
Jag längtar bort. Det är för kallt och ensamt här.

Helspäckad helg

Har nyss kommit hem från en härlig helg i Göteborg.

Helgen kunde ju ha börjat bättre.
Men nu började den med att ett pendeltåg rev ner en kontaktledning och stoppade all tågtrafik ut ur huvudstaden. Vilket även gjorde att jag inte kunde ta mig IN till huvudstaden. I den händelse att tågen plötsligt skulle gå, alltså.
SJ provade att lura mig att ta ersättningståg, ersättningsbuss, ersättningspendel, och jag hamnade till sist i en ersättningstaxi. Som jag själv fick bekosta men jag räknar med att återfå pengarna senare.

Nåväl. Tack och lov för första klass-biljetter. Då får man tillgång till loungen på centralen.
Det har ju jag ändå i och med att jag reser så mycket.
Men nu fick även maken hänga där i väntan på tåget.
Vårt tåg blev inställt och vi kom fram 90 min sent.

På fredagskvällen träffade vi kära vänner som bjöd på en härlig middag som avslutades med min favorit - chokladbollar! Vi träffar de här underbara människorna så ofta vi kan men det är aldrig tillräckligt! Det är bara för mysigt så vi vill aldrig gå hem. Vi kom hem till hotellet klockan 02.

Sedan vaknade jag 05.30 av spänd förväntan inför bröllopet!
Hela lördagen var bara underbar och fylld av kärlek och glädje. Jag älskar bröllop! Äntligen fick de varandra. Våra fina norrbaggar. All lycka till er!
Och sen kom vi tillbaks till hotellet klockan 02.

Och idag har vi ätit en lång hotellfrukost och tagit flyget hem igen. Känns så skönt att vara hemma!

Har förresten också besökt sjukgymnast och läkare angående min besvärliga foglossning, samt utmattningen från jobbet och domningar i fingrarna.
Nu är jag sjukskriven på 50% så får vi se om det fungerar bättre att arbeta. Kanske klarar jag lite till tack vare det.

Och resultatet på fostervattensprovet har kommit - det var normalt!

Nu är det gjort!

Fostervattensprovet är taget. Allt har gått bra.

Så, nu kan jag skriva lite utförligare för er som orkar läsa!

Vaknade halv sju efter en alldeles för kort natt. Hade inte jättesvårt att somna men svårt att komma i säng. Duschade och fixade mig. Var spänd.

Promenerade i lugnt tempo till sjukhuset för diverse urinprov, blodprov och slutligen ultraljud och fostervattensprov.
Fick vänta lite eftersom vi (typiskt mig) var ute i väldigt god tid.
I väntrummet ser maken en läkare som han känner igen, och uttrycker en önskan om att det är den doktorn som ska ta hand om oss.
Det visar sig sedan att det är så. Vi har dragit vinstlotten och fått Sveriges kanske bästa och trevligaste obstetriker.

Jag får lägga mig och dra ned byxorna. En läkarkandidat är på plats men det gör inte så mycket eftersom han håller sig på sin kant.
Barnmorskan kladdar på sin gele och ska börja titta med ultraljudet.

Jag vågar inte titta. Blev så orolig att det skulle vara tomt.
Men barnmorskan säger snabbt att här sitter en liten bebis, och jag vågar titta. Ser ett litet pyre som rör sig lite. Maken påpekar att pyret hickar, hela jag fnissar till och bilden blir förvrängd.
En snabbmätning visar att pyret kanske är lite yngre än vi trott, 14+6 istället för 15+5.

Doktorn sticker till på det optimala stället. Det känns. Men inte farligt. Barnmorskan säger att de första 72 timmarna innebär största risken för komplikation. Känns skönt att jag inte ska jobba eftersom jag är så rädd att klandra mig själv OM något skulle hända.

Vi får gå hem strax därefter.
Vi är berusade och överraskade av känslorna som svallar.
Maken är förvånad att han är så oberörd, han vågar inte tro på att det är vårt pyre och kan inte greppa att det faktiskt bor en bebis i min mage.
Jag är mest förvånad att det faktiskt låg någon där.

Vi promenerar hem, mycket långsamt.
Tittar lite på någon serie, äter mackor och dricker te.
Lägger oss på sängen en stund. Jag sover fyra timmar. Mår som en prinsessa när jag vaknar.
Gläds åt livet som växer i min mage.

En lugn vecka väntar, innan vi åker till Sveriges framsida för bröllop. Härligt!

Kalashelg

Veckan avslutades med en galet hektisk dag på jobbet.
Det funkar inte nu när jag "knakar i fogarna" och är allmänt slut. Jag får väl ta upp det igen helt enkelt.

Men sen.
En härlig middag ute tillsammans med maken och fina Susanne. Grillad hummer och underbara pommes frites. Virgin Mojito till det gjorde frugan lycklig.

Lördag. Träffade rara Stenström och hennes nya kärlek Buggaren. Körde en klippning av fröken och blev bjuden på lunch och fika. Strålande tider. Kvällen spenderade vi hos underbara Jocke och Tove i fina förorten. Bjöds på härlig middag och mycket prat. Ljuvligt!

Idag har jag och maken åkt norrut till älskade syster med familj. Lilla Sixten blev fyra så hela familjen slöt upp. En kortare promenad i "fogligt tempo" - visserligen fick jag ont efteråt men, men..
Och nu är vi hemma och tar en skön kväll med stuvade makaroner, falukorv och senaste Biggest loser.

Livet är underbart trots alla krämpor!
Imorgon åter till jobbet vilket alltså för tillfället inte är så underbart. Dock bara en jobbardag denna vecka så jag ska väl överleva...
Och på tisdag får vi äntligen se pyret!

Fostervattensprov

Dessa tudelade känslor inför provet.
Rädsla för att hitta något fel.
Bra att ta provet och utesluta (eller i värsta fall bekräfta) något fel.

Rädsla för att något ska gå galet efter provet.
Bra att få se barnet jag bär, om än för en kort stund, på ultraljudet.

En undran över hur man ska göra med könsinformation.
Sannolikt tar vi reda på provresultatet.
Bra för att man kan knyta an mer till barnet man bär - och för maken att knyta an till barnet han inte kommer att känna än på länge.
Nackdelen är ju att man missar den största överraskningen i livet (säger många mammor).

Och jag är så glad att jag har så bra stöd omkring mig. Om nånting händer. Om nånting inte händer. Om allt inte går vägen. Och om allt går vägen.
Älskade familj, släkt och vänner. Hur skulle jag överleva utan er?

Min man

Jag har bestämt mig för att vara sjukskriven två dagar efter mitt fostervattensprov för att inte riskera något. Eftersom de rekommenderar att man ska undvika fysiskt arbete dagarna efter provet kändes det som att jag kunde motivera det för mig själv.
Fick även en sjukgymnasttid på morgonen den andra dagen vilket såklart påverkade det beslutet.

Mailade maken och sa att jag känner mig som en svikare mot jobbet.
Han svarade:
Du behöver ta hand om er. Annars sviker du oss.

Han är så fin så jag blev rörd.

Tröttma

Trodde att man inte skulle vara såhär trött såhär länge.
Trodde liksom att när man väl klarat av de första tolv veckorna så skulle man må som en prins.

Nog för att jag mår bättre. Men som någon prins mår jag då inte. Basta!
Klockan är snart 20 och jag vill sova.
Somnade igår vid samma tid och sov sedan, med några uppvaknanden under natten, tills klockan ringde 05.50 i morse.
Var bjuden på födelsedagsfika idag men orkade inte. När jag ska upp till jobbet fungerar jag helt enkelt inte om jag inte får ha min kväll på mitt sätt. Viss förändring är möjlig men inte, som förra veckan, att komma hem klockan 22 och sedan göra sina rutiner.

Jobbet funkar skapligt igen. Dock är det den jäkla ischiasen som bråkar och jag ska ringa en sjukgymnast som är specialist på graviditetsbesvär. Frågan är ju vad man kan göra åt en klämd nerv. Det gör ju tyvärr ont HELA tiden, nu även när jag sitter - vilket jag såklart gör större delen av mitt arbetspass. Och vägen dit. Och framför tv:n på kvällen. Det gör också ont när jag ligger ner. Inget bra tecken.

Så. Nu har jag klagat klart. Dags att sova!

Längtan

Det är inte bara en liten bebis man längtar efter. (även om jag längtar extremt mycket)
Även sina fina vänner.

Ska träffa en hel del av dem snart, både denna helg och nästa, men vissa dröjer alldeles för länge innan jag får återse.
Till exempel min skidåkande favorit i norraste norrland. Dig saknar jag nog mest.

Om helgen

Spenderade helgen hos föräldrarna tillsammans med underbara storasyster och syskonbarn.
Gick på villavisning i fredags i en fantastisk 50-talsvilla. Läget var tyvärr sådär med tanke på att bussarna gick förbi utanför knuten.
Vi bestämde oss för att inte buda på den.

Och tankarna kring var vi ska bo är jobbiga. Usch så jobbiga.
Vi har letat i snart två och ett halvt år.
Ändrat oss många gånger om.
Nu är jag trött och vill veta var vi ska bo och hur.

Har fått problem med ischias också, eller fogarna, vad det nu är.
Har svårt att gå, sitta, stå och ligga. Allt gör ont. Hur ska jobbet fungera? Måste prata med barnmorskan om det.

Jobbet

Igår berättade jag på jobbet om att vi väntar barn.
Reaktionerna blev mycket  bättre än jag hade väntat mig. Mest glada för min skulle även om jag kände att de tyckte att det var tråkigt att jag försvinner.
Jag bjöd på tårta och det tyckte tanterna mycket om!

Förresten ringde också chefen från "nya jobbet" och önskade referenser redan nu. Han tyckte att det kunde vara en god idé att jag börjar direkt efter mammaledigheten och vill tala med min nuvarande chef. Jag är chockad. Tänk att de vill anställa mig trots att jag berättat att jag väntar barn. Tänk att jag inte blev diskriminerad! Helt otroligt.
Lön och övriga villkor för anställning har vi dock inte diskuterat och det är klart, det är ju möjligt att vi inte kommer överens.
Det återstår att se men till att börja med ska jag ta mod till mig och berätta för min nuvarande chef att jag sannolikt inte kommer att återvända efter ledigheten.

Idag har jag varit på kurs halva dagen. Vilket betyder att jag rest med SJ ca 6 timmar. Jag har hunnit ha en patient och suttit på kurs i 2,5 timmar. Snacka om slöseri med resurser. Och min tid.
Dessutom mår jag så djävulskt illa på tågen att det inte är sant!
Men nu borde det väl ge sig snart....

No place like home

Det har varit lite dålig uppdateringsfrekvens men jag kan dessvärre bara skylla på extremt dålig internettillgänglighet.

Men vi är hemma!
Jag känner redan av jetlagen fast åt fel håll eller vad man ska säga. Jag vaknar för tidigt. Kroppen vill inte sova.
Vi kom hem igår efter att ha varit på resande fot ungefär 24 timmar. Dörr till dörr.
Och innan vi åkte från Las Vegas fick vi strosa runt i ett köpcentrum 4 timmar för att inte komma alltför tidigt till flygplatsen.
Lång dag.

Fick sova kanske totalt tre timmar på flighten från Las Vegas. I London var vi inte supergulliga mot varandra. Vi konstaterade lite krasst att "du ser ut som jag känner mig" och fnissade lite.
Och nu har jag sovit fem timmar.

Vi kom hem igår efter att världens finaste mamma och pappa skjutsade hem oss. De kom förberedda till Arlanda med rågsiktskakor med stekt och falukorv. Festis och kaffe.
Vi var i himmelriket.

Och nu kör jag multivitamintablett och fullkornsvälling framför datorn och hoppas att sömnigheten ska återvända.

Over and out.

12

Äntligen har vi passerat de magiska tolv första veckorna!
Vi har kommit in i andra trimestern och det firade jag med att kräkas i bilen idag. Vi hade ju bestämt att jag skulle må bättre efter dessa tolv veckor men bebisen håller tydligen inte med utan ska redan visa vem som bestämmer.

Kalifornien är ljuvligt och min man är underbarast. SÅ fin han är när jag är hungrig, trött, gnällig, kräks eller bara behöver extra stöd.
Ibland är han också lite hård mot mig och säger ifrån när jag gnällt för länge.
Han är bra.

Imorrn ska vi gå på Sea World i San Diego och vi har köpt biljetter till att simma med belugavalar. Som delfiner ungefär, men sex meter långa och väger 1500 kg. Häftigt och läskigt!

Och så har jag börjat tänka på jobbet. Vill inte tillbaks.
Vill inte behöva berätta att jag är med barn och ska "svika" dem.
Har ju också sökt nytt jobb och skulle jag få det vore det dödsstöten mot min nuvarande klinik. Tungt.