Om en undran

Dags att börja blogga igen?

Svårt att sova. 

Tankarna snurrar. Kanske blir lite blogg framöver om jag får inspiration. 

Finns det någon kvar här?

Om tunga dagar

Tänk att jag kan gå här och tycka att det är tungt. Vissa dagar, när man fått sova för dåligt, och lillan kinkar, och det är tristaste slaskfebruari, och snoret rinner, och man har ont i huvudet, så tycker man att det kan vara så himla jobbigt.

Så finns det föräldrar som har barn, inte äldre än mitt, som drabbats av cancer. Cancer.
CANCER.

Världen är så förskräckligt grym ibland. Livet är så hårt och jag har så svårt att acceptera att det ska vara så!

Ibland känns det som att man inte kan göra något. Ibland kanske det också är sant.
Men idag har jag i alla fall skickat in en summa pengar till Ung Cancer och till Barncancerfonden.
Idag är det Internationella barncancerdagen. Idag är en bra dag att göra någonting. Idag är till exempel en bra dag att vakna upp ur blogg-idet. Om så bara för en minut.

Om tristessen

Nu när dagarna kvar känns för många och för långa får jag ta till en ny taktik. Åker till syrran ett par dagar. Laddar batterierna och får tiden att gå. Och har lite roligt på köpet.

Helgen har varit fin. Haft vänner på besök och även hunnit mysa med familjen.
Nu är det bara att stå ut. Det är ju snart bara två veckor kvar!

Om sommaren

Sommaren har kommit till småstaden. Och det med besked. Strålande sol och gassande värme. Som man har längtat!

Tyvärr kommer jag nu att klaga lite.
Det är så jäkla varmt att vara gravid.
Det är fruktansvärt att vara pollenallergiker och inte få ta medicin.

Jag vill träna.
Jag vill inte ha mer ont.

Det är dags för bebisen att komma ut nu. Men den fattar ju inte!

Nåväl.
Trots allt klag så är det faktiskt skönt att solen skiner.
Jag ska sätta mig ute en stund och njuta.
Och sen kanske ta en dusch till för att klara kvällen!

Om att bryta ihop och komma igen

Efter veckans depp tog vi bilen och åkte till Stockholm.

Träffade ljuvliga Enåsarna som bjöd på trerätters och myspys. Alltid lika härligt att träffa dem! Sedan sov vi över där. Inte så mycket sömn men ändå skapligt för att vara hemma på någons soffa (och i ett rum utan gardiner). Tänk att med vissa människor bara klickar man. Ljuvligt.

Efter en lång frukost åkte vi vidare och fick träffa 4H:s nytillskott. Vilket makalöst underbart barn. Tänk att det kommer barn när man varit tjock! Luktar gott gör de ju också.
Fick bra tips och det kändes bra att prata med någon som hade så färska erfarenheter.
Önskar bara att ni kunde flytta närmare och inte längre bort.

Och så blev vi bjudna på lunch hos Sussie och hennes nya kille. Trevlig prick och god mat.
Fin lägenhet var det också! Dit kommer vi igen.

Sammanfattningsvis. Att göra lite saker kan kännas jobbigt innan. Att ta sig för och orka sitta i bilen och få ont.
Men det här var helt livsnödvändigt just nu! Att få något nytt att prata om, prata med folk som man faktiskt inte pratar med varje dag.
Det ger lite ny energi.
Dessutom går ju tiden lite fortare. Snart bara tre veckor kvar.

Om Pyret håller tiden. Får se om bebisen brås på sin mor eller far i den frågan! (både vad gäller att födas i tid och att hålla tiderna rent generellt...)

Om fulla händer

Det har varit fullt upp senaste veckan.
Jag har varit säker på att bebisen har varit sugen på att komma ut men det har stannat av varje gång. Trist.
Jag är trött och less nu.

Men veckan har gått lite fortare än vanligt tack vare att det har hänt mycket saker.
Mamma fyllde 60 vilket innebar både en hel del förberedelser och fest i flera dagar. Roligt!

I natt har regnet öst ner och jag har sprungit fram och tillbaka på toa.
Nu skiner dock solen och vi ska äta nybakta bullar från stans bästa konditori.
Sedan åker vi till storstan för dejt med några av de bästa vi vet. Både kvällen och morgondagen blir lovely!

Om en torr blogg och fina vänner

Jag har haft lite bloggtorka.

Det vill säga, jag har inte haft något roligt att skriva om, och jag har skrivit inlägg som jag inte velat publicera. Men bloggen är ju min ventil utåt och därför måste det få vara tungt ibland också. Som ni fick se i förra inlägget.

Men här kommer ett desto gladare!

I midsommarhelgen fick vi besök av underbara vännerna från Göteborg. Han som är en av makens äldsta vänner, och hon som längtar efter Pyret nästan mer än vi gör.

Vilken härlig helg!

Vi körde midsommarlunchen på kvällen, eftersom fröken i familjen jobbade under dagen. Så det blev sill och potatis och sen helgrillad fläskfilé med grillade tillbehör. Och hembakt jordgubbstårta.

Sedan pratade vi till småtimmarna och tvingade oss till slut i säng.

Vaknade upp på midsommardagen till den ljuvliga nyheten att våra kära 4H fått tillökning i form av en liten pojke. Så underbart och man förstår lite mer att det faktiskt ska komma en bebis även till oss!

Välkommen till världen fina killen!

På hemmaplan fortsatte firandet med sällskapsspel, kanelbullar och skratt. Vi trodde att vi skulle gå ut på finkrogen och äta middag, men de hade stängt och vi körde köpepizza. Det slank ner det också.

Och så igår blev det picknick i sällskap av underbara systrar och syskonbarn. Dagen höll lite lägre tempo, vi var nog lite slut allihop.

Och när veckan börjat illa med ösregn hela natten och hela måndagen, blev Frugan betydligt lyckligare av ett tjockt paket från Holland. Vilken lycka! Vilka vänner! Vad gör det att holländska brevbärare är lite lata eller ätit för mycket brownies... brevet var mycket uppskattat om än lite sent!

Underbara vänner. Tack för all kärlek och för att ni finns!

Om en utmattad fruga

Idag är det fem veckor kvar till Pyrets beräknade födelse.

Status:
Jag vaknar minst en gång i timmen hela natten, för att gå på toa. Jag svettas och har svårt att somna.
Fogarna och ryggen gör att jag inte kan röra på mig.
Jag är stor, otymplig och varm.
Jag har tappat lusten. Inget är kul längre.
Maken jobbar långa dagar och jag är ensam.

Jag önskar att jag kunde tycka att det var ljuvligt att vara med barn.
Men jag vill bara gråta och det här känns som tortyr.
Idag är ingen bra dag, och jag vet inte hur jag ska stå ut!

Om vår dag

Det är över tolv år sedan vi träffades första gången.
Du var ihop med min kompis.
Och jag hängde på som bihang.
Men din relation med min kompis blev kortvarig. Så vi började ses.
Du var den snyggaste jag sett. Lång och ståtlig, med klass och stil och dessutom är du genomsnäll.

Vi var så unga då men insåg att det var kärlek.
Jag gick med på en film som du ville se.
Du gick på hockey för min skull och låtsades vara intresserad.
Vi (mest du) körde moppe mellan dina och mina föräldrar för att vi skulle få ses så ofta som möjligt.
Jag köpte dig blommor på vår fyramånadersdag. Du gömde dem i väskan eftersom en kille inte kunde gå runt med blommor på stan.
Vi ringde sena kvällar och kastade oss på telefonen innan den hann väcka våra föräldrar.

Och sedan dess har vi flyttat isär, flyttat ihop, vuxit ihop till ett.
Vi har upptäckt världen tillsammans.
Vi har lärt oss att uppskatta vin.
Vi har utbildat oss och börjat jobba.
Du har friat och jag sa ja. Trots att du inte ville köpa någon så älskar du nu ringen vi valde till dig.

Och idag firar vi vår första bröllopsdag.
För ett år sedan idag stod du i mörk kostym med en krispigt cremevit ros i bröstfickan.
Och du höll om mig där jag stod bredvid i en klänning av thaisiden, med en bukett undersköna pioner och rosor i händerna. Darrandes av alla mäktiga känslor. Ögonen tårades och vi kände att nu börjar något nytt, något större.

Vi bokstavligen hoppade ut ur kyrkan i ett regn av rosenblad. En dag fylld av eufori, kärlek och lycka.

Aldrig ska jag sluta älska dig. Jag är så glad att jag får dela mitt liv med dig, och bära ditt barn.
Och dessutom är du fortfarande den snyggaste jag sett.

Om fortsatt nedräkning

Idag är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning.
Idag, eller motsvarande graviditetslängd, föddes mitt yngsta syskonbarn. Och nästa vecka, relativt sett alltså, föddes Pyrets hittills enda tjejkusin. Det gör ju att jag är lite mer inställd på att det kan bli av nu. Och samtidigt så VET jag att man ska ställa in sig på att gå över.
Men nu är min kropp och själ så slut att jag vet inte hur jag ska klara dagen. Inte just en dag som idag som idag. Utan varje dag när jag vaknar så är jag redan slutkörd.

Firade dessutom dagen med att vakna med sprängande huvudvärk och mörka moln innanför ögonlocken.
Tur i oturen ändå, att det här är första barnet så att jag inte har något storasyskon att ta hand om när jag mår såhär.

Annars då?
Ja, vi får besök av A&B med kids ikväll. Det blir en kortare dejt för att det inte ska bli för intensivt.
Och på måndag har vi varit gifta ett år så helgen bjuder förhoppningsvis även på något slags firande.
Maken har börjat sitt nya jobb här i småstaden. Hittills mest genomgång av rutiner och journalsystem, men på måndag börjar han väl jobba som vanligt om jag förstått det hela rätt.

Och sista delen av försäljningen av gamla lägenheten går igenom idag.

Om en regnig dag

Andra juni.
Tre-fyra grader och regn. Samt snålblåst.

Syrran och svåger springer Stockholm Maraton. Jag sitter inne och fryser.

Om någon timme åker jag på bröllop hos fina vänner. Maken kan inte följa med. Och själv är jag så slut och har så ont att jag bara går på vigseln.

Vilken heldag igår. Vi åkte tidigt hemifrån och kom fram till ett regnigt Stockholm. Examensceremoni i två och en halv mastiga timmar. Sedan examensfest. Härligt och roligt men det var skönt att ligga i sängen strax före midnatt.

Men nu blir det lite piff så att jag kommer iväg någon gång.
En Greta-klänning och ett par söta stövletter, så är jag redo tror jag!

Och bebben då? Den får bara hänga på.
Träffade fina gravida vänner igår. Det är så roligt att få följa fler som är i ungefär samma fas. Och ännu mer spännande att det för en av dem nästan är dags. Vilken dag som helst kan det faktiskt ploppa ut bebisar! Häftigt och lite läskigt. När blir man redo?

Om en quick fix

Lång dag. Onda fogar.

Idag har jag varit frisör, varit hos frisören, gått på vattengympa, och så hann jag även med ett besök hos underbara Tina på Mama Mia.

Vid de senaste besöken hos Tina, i vecka 26 och 29, har Pyret legat på exakt samma sätt. Med ryggen åt vänster och rumpan uppåt. Så även idag. Och idag var det dags att börja känna på hur huvudet låg.
Pyret är fixerad och klar. Hurra!

Det betyder visserligen inget för prognosen när bebisen vill komma ut. Men i alla fall att detta steg gått vägen. Jag har ju tyckt att magen sjunkit lite men trodde att det var för tidigt. Å andra sidan är det fortfarande trångt och tungt att andas. Men det är väl bara att acceptera att min överkropp är väldigt kort och att det är såhär det funkar.

Fick även ett tillväxtultraljud bokat för att kontrollera att inte bebben brås på pappsen och blir en femkilos.

Nu är jag på väg hem och har en hel del pyssel inför morgondagens examen.

Om planer

Onsdag: läkarbesök Mama Mia.
Torsdag: barnmorska Mama Mia, vattengymnastik, klippning, träffa söt vän.
Fredag: examensceremoni, examensfest.
Lördag: bröllop.
Söndag: underbara vänner kommer på besök.

Den här veckan har nästan bara godbitar att bjuda på men jag vet inte hur i hela fridens namn jag ska överleva!
Jag har ont, ont, ont.

Igår var jag på föräldragrupp vilket var mysigt och trevligt. Men efteråt kunde jag knappt gå och maken fick massera mig till sömns och tårarna brände under ögonlocken.
Jag är så trött på att ha så ont!

Om en syster

Min älskade underbara storasyster fyller år idag och självklart tog vi bilen och brummade hem till dem för att fira.
Vilken härlig dag! Strålande sol, glittrande hav, en titt på nya båten.
Grillad korv och hembakat fika.
Kramar och kärlek. Ljuvligt!

Stort grattis kära syster!

Och så är det mors dag. Min sista mors dag som omor. Om livet blir som man har tänkt. <3

Om träningen

Idag har jag varit i storstaden och tränat vattengympa. Veckans höjdpunkt.
Och ändå är det ju lite jobbigt i och med att vi nu flyttat därifrån. Det tar mig 6 timmar att få 30 minuters träning. Men det är det värt med tanke på att det är det enda min kropp klarar just nu.

Annars då?
Jo. Mycket sammandragningar och vissa som känns. Förvärkar kanske.
Maken säger att det är bra träning inför förlossningen så det är väl bara att leva med. Men det är inget vidare skönt och fick jag välja skulle jag ju hellre vara utan.

Bebisen är fortsatt vild och det är skönt. Jag får fortfarande lite tvångstankar varje dag om att något hänt Pyret, men i och med att det är så pass mycket aktivitet så behöver jag ju inte vara så orolig.

Nu har jag snarare börjat fundera på NÄR det sätter igång. Det är ju faktiskt inte frågan om OM något kommer hända. För något kommer ju hända. Det kommer bli ett barn.
Jag kan inte tro det.
Jag kan inte förstå att det är sant! Lyckorus!

Om dopet

Ligger hemma på soffan med förmiddagsfikat uppdukat framför mig. Laddar inför prinsessans dop och samtidigt sparkas det i magen på mig.
Är rörd redan innan det börjat.
Har plockat fram psalmboken och laddat med dagens psalmer.

Så nu kommer säkert diskussionerna upp här hemma igen, om vi ska döpa eller inte döpa. Det är ju inget beslut vi måste ta nu men det kan ju vara bra om vi kan prata om det.

Magen växer och blir större.
Bebisen är vild, framförallt om kvällarna.
Nästa vecka ska jag till barnmorskan igen. Det har dröjt ovanligt lång tid nu pga Kristi himmelsfärd och annat. Men från och med nu blir det varannan eller varje vecka fram tills bebisen kommer.

Men som jag konstaterade igår:
Nu är det sommar och den här sommaren kommer vår bebis.
Det är helt ofattbart och jag kan inte bärga mig!

Om en långsam dag

Natten har varit usel så idag var det riktig tur att jag fick sova längre än maken.
När hans klocka ringde 04.45 kände jag mig som en zombie.

När min klocka visade runt 11 orkade jag ta mig ur sängen för att hämta frukost.
Som sedan intogs i sängen.

Och nu, när klockan snart är 14, har jag kommit i min sidenmorgonrock och tagit mig till vardagsrummet för att surfa på nätet.
Idag är jag inte snabb.
Men på något sätt passar det in. Utanför viner blåsten och regnet piskar mot rutorna. Balkongfönstren darrar av draget.

Jag börjar känna behov av att boa. Av att fixa saker så att det blir lite mer färdigt här hemma.
Men det är svårt eftersom jag inte får eller kan bära, lyfta, flytta saker.
I och med det vet jag heller inte var sakerna står - det är ju maken som placerat alla lådor och säckar.
Det är ju både skönt och frustrerande att inte kunna göra mer än att ta det lugnt.
Att ta det lugnt är ju vad jag behöver, men samtidigt inte vad jag är van vid.

Jag vill:
sy klart lapptäcket (saknar bara vadden att fylla det med)
sy ett babynest (behöver även här vadd, samt ett snyggt trikåtyg och ett kantband)
tvätta babykläder
bädda spjälsängen
fylla frysen med hembakat inför Välkommen Pyret-fikastunder
köpa bra att ha-saker inför första tiden hemma (blöjor, skötbord och sånt)

Jag ska:
klä på mig
skriva ett vykort till en vän som fyller år imorrn
ta en kort promenad och lämna tillbaks glödlampor som vi köpte igår (typiskt att de inte passade!)

Jag har:
beställt ett babyskydd (bilbarnstol) med bas
ätit tre leverpastejsmackor
druckit två glas Oboy

Dagen är långsam och jag med den. Så otroligt skönt på något sätt. Idag får det vara okej.

Om regntunga skyar

Regnet öser ner och har gjort så hela natten. Det var väl för att jag dristade mig att säga hur häftigt det vore att sitta i vår lägenhet och kolla på åska över Mälaren.
Så natten har varit rent usel.
Först kunde jag inte somna eftersom jag tagit en tvåtimmars middagslur.
Sedan vaknade jag stup i kvarten. Och till sist var klockan 04.45 och det var dags för maken att stiga upp. Så då gjorde jag lite frukost åt honom.
Jag har försökt få i mig lite mer sömn men bara lyckats slumra lite nu på morgonen.

Igår kunde maken, med örat mot magen, höra Pyrets hjärta slå. Lycka!

Om nya lyan

Vi har upptäckt en fläck som ser onödigt mycket ut som en vattenskada. I taket invid vårt blivande sovrum.
Så nu har jag ringt kvartersvärden. För ungefär tjugotolfte gången sedan vi fick tillgång till lägenheten för en dryg månad sedan.
Han måste verkligen sucka varje gång han ser mitt nummer och detsamma gör jag varje gång jag slår hans.

Men fördelen med hyresrätt är ju att det är någon annans ansvar.

Annars trivs vi utmärkt och på fredag kommer vår nya säng! Äntligen! Det blir intressant att se om jag kommer ur den lättare...

Och så fyller pappa 60 år så det blir firande i dagarna tre med start på torsdag. Och här hemma pågår annars gardinprojektet utan ände. Fy vilket jobb när man har dåligt med energi och gott om ont i fogarna.

Om tunga dagar

Själva dagen har egentligen varit fin.
Barnmorskan, vattengympa och sedan ansiktsbehandling.
Solen skiner och bebisen sparkar lite mysigt.

Men vissa dagar inser man att man oftare måste tänka på hur bra man har det när man är frisk och mår bra.
Eftersom det inte är alla förunnat.