Om fulla händer

Det har varit fullt upp senaste veckan.
Jag har varit säker på att bebisen har varit sugen på att komma ut men det har stannat av varje gång. Trist.
Jag är trött och less nu.

Men veckan har gått lite fortare än vanligt tack vare att det har hänt mycket saker.
Mamma fyllde 60 vilket innebar både en hel del förberedelser och fest i flera dagar. Roligt!

I natt har regnet öst ner och jag har sprungit fram och tillbaka på toa.
Nu skiner dock solen och vi ska äta nybakta bullar från stans bästa konditori.
Sedan åker vi till storstan för dejt med några av de bästa vi vet. Både kvällen och morgondagen blir lovely!

Om magen

Kommentarerna haglar om min mages utseende. Stor, liten, hög, låg, bred, smal och så vidare i all oändlighet. Hälften jag träffar kan garanterat se på magen vilken sort det ska bli, den andra halvan gissar vilt och baserar sin gissning på magiska krafter, önsketänkande eller vilken färg jag har köpt bilbarnstol i.
Det lustiga är att de flesta gissar fel. Men det kanske ligger lite i människans natur att försöka sia i det hon inte kan förstå.

Nåväl. Här kommer senaste magen. Håll till godo.

Vecka 35+6

Tryck på magbild här under inlägget för att jämföra med tidigare magar.

Om veckorna

Nu är det inte längre månader kvar.
Vi är inne i nionde och sista månaden. Fyra veckor kvar idag till Pyrets beräknade födelsedag.
Och livmodern har tränat hela natten, pust och stön.

Och imorgon ska jag ladda med jordgubbstårta utifall att det kan göra ungen glad och sugen på att komma ut!

Om en busunge

Inte nog med att Pyret inte kommer ut fast mamsen vill det.
Senaste buset är att sparka mamma hårt på revbenen. Inte kul. AJAJ Pyret!!

Förutom att få sparken så har jag även hunnit med att baka tårtbottnar och pajer till min mammas 60-årskalas på torsdag. En bra dag.

Om en torr blogg och fina vänner

Jag har haft lite bloggtorka.

Det vill säga, jag har inte haft något roligt att skriva om, och jag har skrivit inlägg som jag inte velat publicera. Men bloggen är ju min ventil utåt och därför måste det få vara tungt ibland också. Som ni fick se i förra inlägget.

Men här kommer ett desto gladare!

I midsommarhelgen fick vi besök av underbara vännerna från Göteborg. Han som är en av makens äldsta vänner, och hon som längtar efter Pyret nästan mer än vi gör.

Vilken härlig helg!

Vi körde midsommarlunchen på kvällen, eftersom fröken i familjen jobbade under dagen. Så det blev sill och potatis och sen helgrillad fläskfilé med grillade tillbehör. Och hembakt jordgubbstårta.

Sedan pratade vi till småtimmarna och tvingade oss till slut i säng.

Vaknade upp på midsommardagen till den ljuvliga nyheten att våra kära 4H fått tillökning i form av en liten pojke. Så underbart och man förstår lite mer att det faktiskt ska komma en bebis även till oss!

Välkommen till världen fina killen!

På hemmaplan fortsatte firandet med sällskapsspel, kanelbullar och skratt. Vi trodde att vi skulle gå ut på finkrogen och äta middag, men de hade stängt och vi körde köpepizza. Det slank ner det också.

Och så igår blev det picknick i sällskap av underbara systrar och syskonbarn. Dagen höll lite lägre tempo, vi var nog lite slut allihop.

Och när veckan börjat illa med ösregn hela natten och hela måndagen, blev Frugan betydligt lyckligare av ett tjockt paket från Holland. Vilken lycka! Vilka vänner! Vad gör det att holländska brevbärare är lite lata eller ätit för mycket brownies... brevet var mycket uppskattat om än lite sent!

Underbara vänner. Tack för all kärlek och för att ni finns!

Om en utmattad fruga

Idag är det fem veckor kvar till Pyrets beräknade födelse.

Status:
Jag vaknar minst en gång i timmen hela natten, för att gå på toa. Jag svettas och har svårt att somna.
Fogarna och ryggen gör att jag inte kan röra på mig.
Jag är stor, otymplig och varm.
Jag har tappat lusten. Inget är kul längre.
Maken jobbar långa dagar och jag är ensam.

Jag önskar att jag kunde tycka att det var ljuvligt att vara med barn.
Men jag vill bara gråta och det här känns som tortyr.
Idag är ingen bra dag, och jag vet inte hur jag ska stå ut!

Om mitt nya syprojekt

När man inte kan göra mycket får man göra lite.
Och eftersom jag är i boa-fasen inför Pyrets ankomst så får jag väl sy så mycket bebisgrejer jag kan medan jag väntar.
Och förutom det så har jag ju också fyllt frysen med fikabröd så att vi är redo för anstormningen av släkt och vänner i augusti. (eller när vi nu får besök som ska kramas och gratta och klämma på Pyret)

Idag har jag pysslat med det här:



Tågtyg, retroinspirerat, köpt på Ohlssons tyger.
För den som tittar noga ute på balkongen så skiner solen. Men det var mycket kortvarigt så det är inte så att jag slösat bort en fin dag på att sitta inne och sy. ;)

Vad kan man då göra av ett fint grönt tågtyg?
Ett babynest! Här är det färdigt och redo för någon som vill sova i det.




















För att Pyret ska känna sig hemma får babynestet ligga i vår säng fram till ankomst. Då får det vår lukt. Dessutom passade jag på att lägga dit lilla Antonio som ska bli Pyrets första husdjur.

Nu är det bara Pyret som saknas!

Om vår dag

Det är över tolv år sedan vi träffades första gången.
Du var ihop med min kompis.
Och jag hängde på som bihang.
Men din relation med min kompis blev kortvarig. Så vi började ses.
Du var den snyggaste jag sett. Lång och ståtlig, med klass och stil och dessutom är du genomsnäll.

Vi var så unga då men insåg att det var kärlek.
Jag gick med på en film som du ville se.
Du gick på hockey för min skull och låtsades vara intresserad.
Vi (mest du) körde moppe mellan dina och mina föräldrar för att vi skulle få ses så ofta som möjligt.
Jag köpte dig blommor på vår fyramånadersdag. Du gömde dem i väskan eftersom en kille inte kunde gå runt med blommor på stan.
Vi ringde sena kvällar och kastade oss på telefonen innan den hann väcka våra föräldrar.

Och sedan dess har vi flyttat isär, flyttat ihop, vuxit ihop till ett.
Vi har upptäckt världen tillsammans.
Vi har lärt oss att uppskatta vin.
Vi har utbildat oss och börjat jobba.
Du har friat och jag sa ja. Trots att du inte ville köpa någon så älskar du nu ringen vi valde till dig.

Och idag firar vi vår första bröllopsdag.
För ett år sedan idag stod du i mörk kostym med en krispigt cremevit ros i bröstfickan.
Och du höll om mig där jag stod bredvid i en klänning av thaisiden, med en bukett undersköna pioner och rosor i händerna. Darrandes av alla mäktiga känslor. Ögonen tårades och vi kände att nu börjar något nytt, något större.

Vi bokstavligen hoppade ut ur kyrkan i ett regn av rosenblad. En dag fylld av eufori, kärlek och lycka.

Aldrig ska jag sluta älska dig. Jag är så glad att jag får dela mitt liv med dig, och bära ditt barn.
Och dessutom är du fortfarande den snyggaste jag sett.

Om fortsatt nedräkning

Idag är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning.
Idag, eller motsvarande graviditetslängd, föddes mitt yngsta syskonbarn. Och nästa vecka, relativt sett alltså, föddes Pyrets hittills enda tjejkusin. Det gör ju att jag är lite mer inställd på att det kan bli av nu. Och samtidigt så VET jag att man ska ställa in sig på att gå över.
Men nu är min kropp och själ så slut att jag vet inte hur jag ska klara dagen. Inte just en dag som idag som idag. Utan varje dag när jag vaknar så är jag redan slutkörd.

Firade dessutom dagen med att vakna med sprängande huvudvärk och mörka moln innanför ögonlocken.
Tur i oturen ändå, att det här är första barnet så att jag inte har något storasyskon att ta hand om när jag mår såhär.

Annars då?
Ja, vi får besök av A&B med kids ikväll. Det blir en kortare dejt för att det inte ska bli för intensivt.
Och på måndag har vi varit gifta ett år så helgen bjuder förhoppningsvis även på något slags firande.
Maken har börjat sitt nya jobb här i småstaden. Hittills mest genomgång av rutiner och journalsystem, men på måndag börjar han väl jobba som vanligt om jag förstått det hela rätt.

Och sista delen av försäljningen av gamla lägenheten går igenom idag.

Om sista dejten med Tina

Idag var sista besöket hos min fina barnmorska Tina på Mama Mia. Nu byter jag till min nya. Förhoppningsvis hinner jag inte gå dit alltför många gånger. Det är klart att vi vill att bebisen ska få växa till sig lite till men snaaart kan Pyret få komma.
Så fort min kära mamma fyllt 60 är jag redo. Det är två veckor idag. Då är vi i vecka 36+0 och det känns ungefär som vad min kropp kan uthärda.
Men den som lever får se!

Om en konstig dag

Så mycket man planerar. Så lite man kan bestämma själv.

I söndags var vi ju hos AB och jag fick onda förvärkar. Som inte gav med sig trots Alvedon eller vetekudde. Så min barnmorska tyckte att jag skulle ringa förlossningen som tyckte att jag skulle komma på en koll.

Alla kurvor och blodvärden var fina men lite misstanke om urinvägsinfektion och dessutom är livmoderhalstappen förkortad.
Så jag blev inlagd med antibiotika och medicin som ska hejda en för tidig förlossning.
Och nu är det bara att vänta och se.

Idag skulle jag åkt till mitt jobb och haft vårutflykt. Och igår skulle vi hälsa på makens mormor och morfar.
Planerna blir inte som tänkt. För mig som är ett planeringsfreak känns det jobbigt.
Men såklart huvudsaken är att bebisen mår bra. Vilket den gör.

Apropå ändrade planer träffade vi en pappa från föräldragruppen igår. Hans fru hade fått moderkaksavlossning och katastrofsnitt. Tack vare att de hann in i tid mår både mor och dotter bra, trots 8 veckor för tidig förlossning.
Så man kanske inte ska klaga.

Om ontet

Senaste veckan har förvärkarna kommit med allt högre intensitet. Idag har det blivit värre och jag är nästan lite orolig.

Men vi har varit på en superhärlig kväll hos våra nygifta kompisar AB och självklart deras tre gulliga ungar.
Då fick jag, förutom tacopaj och annat smarrigt, detaljerad info om samtliga förlossningar och värkarbeten. Klart att det spär på oron.
Och. Hade inte mina syskonbarn kommit precis såhär dags hade jag väl inte funderat så himla mycket. Men i och med att jag vet om risken så noterar jag såklart allt som händer.
Nu försöker jag vila lite så att det ska lugna sig lite. Det är ju trots allt 6-8 veckor kvar. Rimligtvis.

Om en unge

Åh så ljuvligt att få se en vild unge på ultraljudsskärmen!
Bebben visade sig vara helt normalstor, något under snitt vilket talar för att mina gener slagit igenom. Låter lovande inför en kommande förlossning.

Vi har förutom UL även hunnit med att hämta ett bord som vi ska rusta upp till vardagsrummet, jag har varit på vattengympa och vi har tagit på oss spenderbyxorna och investerat i två Laminofåtöljer och en golvlampa.

Igår flyttstädade vi den gamla lägenheten och sen drog vi på examensfest på Lidingö. Härliga tider!

Nu emotser vi en vecka med många inplanerade projekt.
Och så börjar maken på nya jobbet! Kul!

Om en mage

Här kommer nyaste magbilden.
Vecka 33+0
Vikten är stabil och det känns grymt skönt. Med tanke på att magen nu har blivit gigantisk.
Bedöm själva.

Om en tisdag

Dagarna börjar alldeles för tidigt nuförtiden. Ofta springer jag på toa runt 02, 05 och 07. Förutom de fyra-sex gångerna mellan tandborstning och insomning.
Men efter sista toapausen har jag svårt att somna om. Det är så ljust och mkt ljud!
Tips på det?

Idag kommer maken hem från Stockholm och vi ska gå på föräldragrupp. Och sen ska vi på hotellövernattning "modell enklare", nämligen en flytande liten stuga utanför stan. Ska bli jättemysigt!

Idag firar vi 50 dagar kvar till BF. Helt otroligt vad sakta tiden går när man längtar.

Om en regnig dag

Andra juni.
Tre-fyra grader och regn. Samt snålblåst.

Syrran och svåger springer Stockholm Maraton. Jag sitter inne och fryser.

Om någon timme åker jag på bröllop hos fina vänner. Maken kan inte följa med. Och själv är jag så slut och har så ont att jag bara går på vigseln.

Vilken heldag igår. Vi åkte tidigt hemifrån och kom fram till ett regnigt Stockholm. Examensceremoni i två och en halv mastiga timmar. Sedan examensfest. Härligt och roligt men det var skönt att ligga i sängen strax före midnatt.

Men nu blir det lite piff så att jag kommer iväg någon gång.
En Greta-klänning och ett par söta stövletter, så är jag redo tror jag!

Och bebben då? Den får bara hänga på.
Träffade fina gravida vänner igår. Det är så roligt att få följa fler som är i ungefär samma fas. Och ännu mer spännande att det för en av dem nästan är dags. Vilken dag som helst kan det faktiskt ploppa ut bebisar! Häftigt och lite läskigt. När blir man redo?