Host, host

Usch vad jag hostar. Är hemma från jobbet idag och ligger och hostar.
Känns så trist mot kollegorna att vara hemma. Men samtidigt dåligt mot mina fina patienter att sitta där och hosta hela dagen.

Men imorrn kanske jag är fit for fight igen. Hoppas.

Flytthjälp

Trots att vi fortfarande inte hittat någon ny lägenhet till oss, så fick jag passa på att träna mina flyttskills igår. En tandläkarkompis fick flytta från sin studentlägenhet - som hon på något sätt lyckats behålla sedan examen - till en ny liten bostadsrätt i en fin del av storstan. 30 kvadrat och jag kunde inte låta bli att känna, att vad skönt att vi är två som ska bekosta vår nästa lägenhet.
Och dessutom - att vi nästan slutat kolla i storstan.

De 4 miljoner som banken kan låna oss räcker till en liten tvåa på 55 kvm.
Det är helt sjukt.

Och idag är jag så slut.
Det var kanske inte själva flyttandet som tog knäcken på mig lika mycket som att jag var speedad efteråt och inte somnade förrän midnatt. Ingen bra idé när klockan som vanligt ringer långt före 06.

Snart ta tåget till jobbet. Och maken sover sött i sängen. Skönt att han är hemma.

Han är hemma (och borta)

Äntligen. Jubel och hurrarop hörs eka mellan husen i min del av storstan.
Han är hemma. Maken.

Inte just nu då, eftersom han bokat klipptid och ska handla.
Men snart igen.
För första natten på hela sommaren har jag sovit gott.

Och ikväll blir det kräftpremiär i glada vänners lag!

Inre klocka

Sedan jag började jobba så händer det ofta att jag vaknar strax före eller exakt den tid jag går ska gå upp.
Det är väl inte så tokigt i och för sig, om det nu inte var så att det även gäller för helger.
Och som idag, när jag har min lediga varannan-fredag, är det lite trist att vakna halv fem och ligga och vrida sig.

Man blir liksom lite friskare om man sover bra när man är sjuk.

Men nu är tvätten klar och jag har bara sängbäddning kvar.

Och sen är det en annan klocka som tickar, min inre biologiska. Fast nu när jag vet att vi ska börja försöka så är det inte sådär att de värker i livmodern av längtan. Utan mer att jag känner JA. Nu händer det!
Att bli mamma är och har alltid varit meningen med mitt liv, som jag har sett det.
Då menar jag inte att livet har varit meningslöst utan barn, absolut inte.
Men barn tänker jag få. På ett sätt eller annat. Det är inget snack.

Då blir nog livet fulländat.

Snart åker jag till frisören Sören.

Snart, så snart

I morgon kommer maken hem!

Fortfarande varken mens eller ägglossning. Konstigt och segt.

Jobbet idag har gått bättre än väntat. Jag har varit jätteförkyld och hostan har varit svårast att klara av. Näsan har lugnat sig lite men det handlar väl också om att jag nu medicinerar på rätt sätt.

Smärtstillande, avsvällande (lokalt och systemiskt), slemlösande, multivitamin och även något lugnande för magen. Så var det med det! Tur att man har resurser hemma!

Idag blir det lite röja här hemma. Jag har bokat tvättid redan klockan 07 och sen blir det fullt ös.
Klippning och slingning under dagen för att fixa mig lite inför makens hemkomst.

Trist inlägg. Tur att ingen läser!

Ruggigt slut

Jag är verkligen helt slut.
Förkylningen tar kål på mig.

Jag har inte sjukskrivit mig eftersom jag redan varit mycket sjuk det här året. Men det känns så ruttet. Dåligt mot mig själv och mot patienterna.
Jag får så dåligt samvete. Mot patienterna som utsätts för en sjuk tandläkare. Mot mig själv att jag inte låter mig vila när jag mår så dåligt.
Men skulle jag vara hemma får jag så dåligt samvete mot kollegorna som får massa extrajobb och strul pga att mitt immunförsvar är klent.

Suck.

På barnfronten intet nytt. Mensen kommer inte som den ska. Ingen ägglossning enligt testerna och inte är jag gravid heller.
Det känns så konstigt. Hur länge ska jag undvika ostar och vin i väntan på vadå?

Nu väntar jag mest på maken som kommer om två ynka dagar! Hurra!

Gardell i parken

Har just kommit hem efter en kväll i Vitan med Jonas Gardell. Eller med och med. Jag och ca tiotusen andra stockholmare var där för att se honom! Och det gjorde jag ju så klart inte med mina etthundrasextiotre centimeter. Men efter ett tag hörde jag honom i alla fall.
Jonas Gardell är kungligt bra. Åh vad jag gillar honom!
Sen var det så klart en bonus att få hänga med fina Christina och Bettan, samt att sitta på marken och äta libanesiskt.

Sen väntar jag mest på att mensen ska komma tillbaks så att jag vet på riktigt att kroppen mår som den ska. Just nu går jag i något slags halv-tillstånd.
Eftersom barnmorskan sa, i samband med spiraluttagningen, att från ägglossning får man inte dricka alkohol eller äta fel saker fram till mensen kommer. Så varje månad som man hoppas på att bli gravid ska man under två veckor vara på helspänn för att inte äta fel saker. Bete sig som om man vore gravid, typ.

Jag har blivit förkyld också. Idag har jag suttit på FASS och kollat vilka nässpray, avsvällande tabletter och halstabletter man kan ta om man är med barn.
Man vill ju inte riskera något, liksom.

Så. Det vore skönt om mensen kom. Gärna för sista gången på typ ett år.
Och gärna nu på en gång så kan vi starka befruktandet när maken flyttar hem igen, nu till helgen!

Kustmys

En hel helg vid kusten var precis vad jag behövde. Två sköna löprundor längs vattnet, en toscakaka och mys med ungarna. Plockat blåbär och lingon och några få kantareller.

Maken var så ensam i Norrland så han kom också och hälsade på. Lite försök till barnaskapande blev det också och jag håller tummarna. Maken vill vänta. Vi får se.

Nu är jag ensam hemma i storstan igen. Men om en vecka flyttar Han hem. Då kör vi.

Imorgon blir det tillbaks till gamla vanliga kliniken igen. Med vanliga patienter och mina vanliga sköterskor. Skönt och tryggt men lite trist?
Dessutom blir det anställningsintervju för kollegor. Måndag, tisdag och torsdag kommer tandläkare på intervju för att jobba med mig.
Spännande vecka framför mig.

På fredag ska jag till bästa frisören och slinga och klippa mig. Sista slingningen förhoppningvis, eftersom jag inte vill slinga när jag är gravid.
Så om det nu ville sig denna helgen eller förra får jag korta ner tiden till bara klippning! Hoppas!

Snart helg och lite mer vardag

I helgen åker jag norrut, inte ända till maken i Norrland men en bra bit på vägen. Det blir till syrran och hennes busfrön.
Jag älskar att vara där. Det är det ljuvligaste som finns. Jag planerar att springa, klippa ungarnas hår, bada kanske om havet tillåter? Baka en toscakaka. Kanske dricka lite vin - särskilt om jag får mens innan.

Imorgon blir sista dagen på jourjobbet. Nästa vecka är jag tillbaks ute på landet på vanliga kliniken. Känns både skönt och sorgligt på något sätt.
Jag saknar ju alla jobbarkompisar och själva kliniken som är mycket mer intim och mysig.
Men på jourkliniken är det full fart och mycket liv och rörelse. Många att fråga om hjälp och många som också bryr sig.

Nu får vi se vad som händer under hösten. Kanske kan det bli aktuellt att få jobba på jouren någon dag i veckan. Chefen kommer tillbaks på måndag så då tar jag tag i saken.

Och maken kommer hem nästa helg. För gott. Det blir bra. Då startar projekt skapa bebis. Om det nu inte redan ligger en i magen.

Simmare och babysim

Idag fick jag för mig att jag kanske är med barn. Gud så löjligt.
Det var strax efter att jag sett att kronprinsessan ÄNTLIGEN är gravid! Åh som jag har längtat å deras vägnar.

Men hur som helst så satt jag på tåget och undrade varför i hela fridens namn som jag är så känslig och illamående just nu. Och så började jag så klart fundera på om makens besök i helgen kan ha påverkat trots att spiralen rök efter det? Någon tapper simmare kanske fanns kvar därinne. Ja den som lever får se.

Sen fick jag ett mail från Smartson om en digitalkamera som även kan användas under vatten.
Sjukt smart.
Och jag älskar ju hur håret liksom flödar i vatten!

Sen tog det inte lång tid innan jag kände att jag behöver köpa en sån kamera tills bebben sedan äntligen är här. Och då blir det babysim för hela slanten!

Titta på kameran här!

Klicka här för Smartsontestet.

Jag är så uppslukad av babylängtan just nu. Åh jag kan inte bärga mig!!

Positiv spiral

Idag har jag tagit bort två värkande tänder på en livrädd sjuåring.
Åh vad jag inte vill jobba på det sättet. Men samtidigt vet jag att hon skulle fått så mycket mer problem om jag hade avvaktat.
I en perfekt värld hade det funnits tid för lite lugnande medicin innan den här behandlingen.
Jag önskar att det kunde fått gå till på det viset.

Men hur som helst, tänderna är ute, flickan lugnade ner sig strax därefter och jag fick en klump i magen resten av dagen.

Den berodde förresten delvis på oron inför urplock av spiral. Jag var så nervös! Hade laddat väskan med en karta Citodon och en burk Ipren. Inget av det behövde användas. Ett snabbt ryck och sedan var det över.
En rar barnmorska men något stel för min del. Jag saknar min gamla.
Och väntrummet till kliniken, som ligger på en av stans mysigaste gator, var stelt och ekande.

Trots erbjudandet att komma tillbaks när det var dags för inskrivning, det vill säga när vi fått vårt efterlängtade plus, så tror jag att jag kör enligt min plan. Den som lever får se.

Så fort maken flyttar hem igen så påbörjas operation fortplantning.
Livet är bra.

Tankarna virvlar kring boende och jobb.
Igår upptäckte vi för jag vet inte vilken gång i ordningen att vi haft inbrott i källarförrådet. Inget speciellt värdefullt som var borta men jag blir så frustrerad över att vi inte får ha våra saker ifred!
Så nu känns det mer bråttom än någonsin att flytta.

Och var ska vi då jobba?
Maken är sugen på ett mindre sjukhus och själv är jag sugen på en större klinik.
Jag återkommer i frågan.

Lycka och löpning

Vilken känsla att ha mannen hemma. Man blir som kär på nytt.
Han är så ljuvlig.

Nu har vi varit ute och joggat och snart blir det lite kladdkaka och mer mys. Imorgon åker han för sista gången till Norrland.

Och så ryker ju förstås spiralen imorgon också.
Jag förbereder mig med värktabletter och mjuka kläder. Inställd på en del smärta men det kommer ju att föra något gott med sig!

Hurrarop och champagne

Äntligen. Äntligen. Äntligen.

Maken kommer hem i kväll. Inte för gott men för två dygn.
Det firar vi med två nära vänner på hög höjd med utsikt över Norr mälarstrand och med champagne och hummer.

Jobbveckan är över och idag väntar nöjen såsom utbildning och träning.
Jag ska få mig lite protetikkurs och träna på kronor. CEREC.
Och sen blir det löpning till Posten för att hämta Fina Frugans nya körkort!

Igår njöt jag med fina Christina på Stockholms enda fonduebar. Jag tänkte bara på ostfondue men jag var inte så välbekant med själva fonduebranschen, uppenbarligen.

Det blev La Grande Fondue vilket var kött, kött, kött och sju olika såser, lite härliga grönsaker och krispiga pommes.

För att inte middagen skulle bli för nyttig så sköljde vi ner den med två glas vin, och till efterrätt tog vi Tobleronefondue. Farligt gott.

Vi njöt varje sekund. Det är en sån helg.

Glädje och sorg

Idag kom mina kära föräldrar och hälsade på, i sällskap med lilla syskonbarnen Olle och Gustav. En intensiv och härlig men tyvärr för kort kväll.
Delvis beroende på, såklart, att SJ som vanligt inte kunder hålla sina tidtabeller och blev drygt en timme sena med mitt tåg.

Just idag berodde det dock på bombhot i Gnesta och det kanske man kan säga är en legitim anledning att vara försenad.

Idag begravdes också fina M. Så trist och alldeles för tidigt.
Jag satt på jobbet och tänkte så mycket, mådde fysiskt illa och fick ångest.
Kan inte förstå att M aldrig mer får göra det fina jag får göra varje dag.
Att M missar hela livet från och med nu.
Det känns så orättvist.

Och samtidigt blir man så tacksam för allt man får uppleva. För att man mår bra.
För alla lyckliga dagar och för de olyckliga dagarna också.
För att jag har en man som jag älskar, som älskar mig dessutom.
Att jag har ljuvliga vänner, hälsan i behåll och att jag får planera en framtid som är ljus.

Livet är så stort och så svårt.
Men jag är så glad att jag är med om det.

Planer och drömmar

Drömmen är att få barn om ungefär ett år. Men hur når man sådana drömmar? Maken vill inte börja producera ännu, utan vänta några månader till.
Själv har jag längtat i många år och jag kan inte bärga mig!

Men det som är planerat är uttag av hormonspiral 15/8. Det är snart ju, om en vecka!
Och sedan ska jag försöka hålla mig en månad men sedan blir det på allvar. Då kör vi.

Och jag vill redan köpa barnvagn, spjälsäng, babykläder (har visst köpt en del redan), jag vill ringa FK för att fråga om mammapenning och jag vill flytta till en ny lägenhet där vi får plats bättre.

Jag vill fylla frysen med kakor och bullar tills de första veckorna då alla vill komma och hälsa på och man själv bara orkar mata och byta.

Jag har längtat så länge på just den där dan. Det är skönt att den närmar sig.


Och för att rensa hjärnan har jag precis varit ut och sprungit min vanliga halvmilsrunda. Regnet slutade aldrig men jag gav mig ut ändå, vilket jag såhär i efterhand är stolt över. Under passet kändes det inte en så särskilt bra idé, dock.

Nu blir det ett varmt bad och lite Project Runway!

Ensamhet och längtan

Dagen är ganska ny och jag är ensam och längtar.

Maken är i Norrland och jobbar. Han har varit där i över en månad och det dröjer ytterligare en innan han flyttar hem igen.
Vad onödigt att vara nygift och bära på allt detta lyckorus utan någon att få dela det med! Typiskt att man passar på att bli nyförälskad när den man älskar är så långt bort.

Ute öser regnet ner och inne är det nästan lika mörkt. Detta trots att det är mitt på dagen.
Löprundan som jag planerat får nog vänta tills det blir uppehåll.
Men tre pass per vecka fram till Lidingöloppet är mitt mål.

Och i morgon börjar jobbet igen efter en kort veckas semester. Då blir det jouren hela veckan, vilket nästan alltid betyder tandvärk eller svullnader eller, i bästa fall, någon avbiten tand eller fyllning.

Igår var det en ljuspunkt, då fina Christina fyllde 25! Vi firade med god mat och dryck i hennes föräldrahem.
Men själv längtar jag mest efter att tvingas vara nykter på festerna.
Jag längtar så.