Positiv spiral

Idag har jag tagit bort två värkande tänder på en livrädd sjuåring.
Åh vad jag inte vill jobba på det sättet. Men samtidigt vet jag att hon skulle fått så mycket mer problem om jag hade avvaktat.
I en perfekt värld hade det funnits tid för lite lugnande medicin innan den här behandlingen.
Jag önskar att det kunde fått gå till på det viset.

Men hur som helst, tänderna är ute, flickan lugnade ner sig strax därefter och jag fick en klump i magen resten av dagen.

Den berodde förresten delvis på oron inför urplock av spiral. Jag var så nervös! Hade laddat väskan med en karta Citodon och en burk Ipren. Inget av det behövde användas. Ett snabbt ryck och sedan var det över.
En rar barnmorska men något stel för min del. Jag saknar min gamla.
Och väntrummet till kliniken, som ligger på en av stans mysigaste gator, var stelt och ekande.

Trots erbjudandet att komma tillbaks när det var dags för inskrivning, det vill säga när vi fått vårt efterlängtade plus, så tror jag att jag kör enligt min plan. Den som lever får se.

Så fort maken flyttar hem igen så påbörjas operation fortplantning.
Livet är bra.

Tankarna virvlar kring boende och jobb.
Igår upptäckte vi för jag vet inte vilken gång i ordningen att vi haft inbrott i källarförrådet. Inget speciellt värdefullt som var borta men jag blir så frustrerad över att vi inte får ha våra saker ifred!
Så nu känns det mer bråttom än någonsin att flytta.

Och var ska vi då jobba?
Maken är sugen på ett mindre sjukhus och själv är jag sugen på en större klinik.
Jag återkommer i frågan.