Idag kom mina kära föräldrar och hälsade på, i sällskap med lilla syskonbarnen Olle och Gustav. En intensiv och härlig men tyvärr för kort kväll.
Delvis beroende på, såklart, att SJ som vanligt inte kunder hålla sina tidtabeller och blev drygt en timme sena med mitt tåg.
Just idag berodde det dock på bombhot i Gnesta och det kanske man kan säga är en legitim anledning att vara försenad.
Idag begravdes också fina M. Så trist och alldeles för tidigt.
Jag satt på jobbet och tänkte så mycket, mådde fysiskt illa och fick ångest.
Kan inte förstå att M aldrig mer får göra det fina jag får göra varje dag.
Att M missar hela livet från och med nu.
Det känns så orättvist.
Och samtidigt blir man så tacksam för allt man får uppleva. För att man mår bra.
För alla lyckliga dagar och för de olyckliga dagarna också.
För att jag har en man som jag älskar, som älskar mig dessutom.
Att jag har ljuvliga vänner, hälsan i behåll och att jag får planera en framtid som är ljus.
Livet är så stort och så svårt.
Men jag är så glad att jag är med om det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar