Om sängen

Pyret har en egen säng. En ny och fin. Vit. Den har stått bäddad sedan ungefär en månad innan hon föddes. Jag är ju sån.

Vissa stunder har Pyret sovit i den. Det har hänt att hon sovit hela nätter i den. Det har dock inte hänt på minst fyra månader. Och sedan ungefär två månader har hon inte sovit där alls. Hon har sovit på mig. Dag som natt. Det började i samband med första förkylningen.

Senaste veckan har hon sovit två timmar per natt hos sin pappa. I natt: två timmar i sin säng. Och just nu har jag lyckats lägga ner henne där utan att hon vaknade! Uppstått har Jesus hurra hurra!

Så nu funderar jag på vad jag ska göra med all ledig tid jag precis gav mig själv?
"Ledig" tid? Hahaha! Om man med ledig menar att städa, plocka ur disken, plocka i disken, packa till babysimmet, raka benen...

Om 71

Första tanden har kommit idag! Mamman är stolt!

Andra förkylningen har snart ebbat ut.

Tredje Melodifestivaldeltävlingen väntar ikväll.

Det var det hele.

Om tunga dagar

Tänk att jag kan gå här och tycka att det är tungt. Vissa dagar, när man fått sova för dåligt, och lillan kinkar, och det är tristaste slaskfebruari, och snoret rinner, och man har ont i huvudet, så tycker man att det kan vara så himla jobbigt.

Så finns det föräldrar som har barn, inte äldre än mitt, som drabbats av cancer. Cancer.
CANCER.

Världen är så förskräckligt grym ibland. Livet är så hårt och jag har så svårt att acceptera att det ska vara så!

Ibland känns det som att man inte kan göra något. Ibland kanske det också är sant.
Men idag har jag i alla fall skickat in en summa pengar till Ung Cancer och till Barncancerfonden.
Idag är det Internationella barncancerdagen. Idag är en bra dag att göra någonting. Idag är till exempel en bra dag att vakna upp ur blogg-idet. Om så bara för en minut.