Om att hjälpa till

Jag blir så varm i hjärtat av att känna att jag kan hjälpa dem som har det sämre ställt. Det är många gånger som jag har känt att jag skulle kunna göra mer nytta någon annanstans i världen än just där jag jobbar. Läkare/Tandläkare utan gränser är en variant jag funderat på. Sannolikt kommer jag och maken att hamna där så småningom.

Men som läget är nu så går det inte att få ihop med vårt liv. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Och genom den här bloggposten vaccinerar jag 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj

© UNICEF/Asselin

Och fogarna lossnar

Har mycket besvär från mina fogar just nu.
Svårt att jobba. Svårt att gå. Svårt att sova.

Funderar över hur länge jag kommer klara att jobba.
Råkade titta in i tidboken för nästa vecka och såg att jag ska börja veckan med en bro-preparation. Så nu ska jag oroa mig för det hela helgen! Typiskt!

Men imorgon kommer mina föräldrar och ska börja flytta hem lite av våra saker och möbler.
Igår fick vi nämligen veta att vi är med lägenhet!
En stor fyra med utsikt mot vattnet. Vi får äntligen flytta hem till vår riktiga hemstad och det känns underbart!

Halvtid

Hur ska man orka jobba halvtid?
De dagar jag är sjukskriven kan jag planera dagen efter hur kroppen mår och hur ont jag har.
Men nästa vecka jobbar jag tre heldagar och jag vet inte hur det ska gå! Jag har redan lite ont i magen vid tanken...

Men nu har jag ju bestämt mig för att prova halvtid en månad så jag måste ju ge det en chans.
Fast jag vill inte!

Kalashelg

Veckan avslutades med en galet hektisk dag på jobbet.
Det funkar inte nu när jag "knakar i fogarna" och är allmänt slut. Jag får väl ta upp det igen helt enkelt.

Men sen.
En härlig middag ute tillsammans med maken och fina Susanne. Grillad hummer och underbara pommes frites. Virgin Mojito till det gjorde frugan lycklig.

Lördag. Träffade rara Stenström och hennes nya kärlek Buggaren. Körde en klippning av fröken och blev bjuden på lunch och fika. Strålande tider. Kvällen spenderade vi hos underbara Jocke och Tove i fina förorten. Bjöds på härlig middag och mycket prat. Ljuvligt!

Idag har jag och maken åkt norrut till älskade syster med familj. Lilla Sixten blev fyra så hela familjen slöt upp. En kortare promenad i "fogligt tempo" - visserligen fick jag ont efteråt men, men..
Och nu är vi hemma och tar en skön kväll med stuvade makaroner, falukorv och senaste Biggest loser.

Livet är underbart trots alla krämpor!
Imorgon åter till jobbet vilket alltså för tillfället inte är så underbart. Dock bara en jobbardag denna vecka så jag ska väl överleva...
Och på tisdag får vi äntligen se pyret!

Jobbet

Igår berättade jag på jobbet om att vi väntar barn.
Reaktionerna blev mycket  bättre än jag hade väntat mig. Mest glada för min skulle även om jag kände att de tyckte att det var tråkigt att jag försvinner.
Jag bjöd på tårta och det tyckte tanterna mycket om!

Förresten ringde också chefen från "nya jobbet" och önskade referenser redan nu. Han tyckte att det kunde vara en god idé att jag börjar direkt efter mammaledigheten och vill tala med min nuvarande chef. Jag är chockad. Tänk att de vill anställa mig trots att jag berättat att jag väntar barn. Tänk att jag inte blev diskriminerad! Helt otroligt.
Lön och övriga villkor för anställning har vi dock inte diskuterat och det är klart, det är ju möjligt att vi inte kommer överens.
Det återstår att se men till att börja med ska jag ta mod till mig och berätta för min nuvarande chef att jag sannolikt inte kommer att återvända efter ledigheten.

Idag har jag varit på kurs halva dagen. Vilket betyder att jag rest med SJ ca 6 timmar. Jag har hunnit ha en patient och suttit på kurs i 2,5 timmar. Snacka om slöseri med resurser. Och min tid.
Dessutom mår jag så djävulskt illa på tågen att det inte är sant!
Men nu borde det väl ge sig snart....

12

Äntligen har vi passerat de magiska tolv första veckorna!
Vi har kommit in i andra trimestern och det firade jag med att kräkas i bilen idag. Vi hade ju bestämt att jag skulle må bättre efter dessa tolv veckor men bebisen håller tydligen inte med utan ska redan visa vem som bestämmer.

Kalifornien är ljuvligt och min man är underbarast. SÅ fin han är när jag är hungrig, trött, gnällig, kräks eller bara behöver extra stöd.
Ibland är han också lite hård mot mig och säger ifrån när jag gnällt för länge.
Han är bra.

Imorrn ska vi gå på Sea World i San Diego och vi har köpt biljetter till att simma med belugavalar. Som delfiner ungefär, men sex meter långa och väger 1500 kg. Häftigt och läskigt!

Och så har jag börjat tänka på jobbet. Vill inte tillbaks.
Vill inte behöva berätta att jag är med barn och ska "svika" dem.
Har ju också sökt nytt jobb och skulle jag få det vore det dödsstöten mot min nuvarande klinik. Tungt.

Snabb sammanfattning

Helgen i Norge var ös. Speciellt för blivande bruden som fick dricka för tre eftersom både jag och vår andra nära kompis är gravida! Kul!
Brudens chef hängde dock med i tempot. En riktigt bra helg!
Men trött blir man.
Om det inte räckte med att man var trött innan! (för det är man ju!)

Har jobbat idag. En helt ok dag. Hade massage - på arbetstid. Massören höll på att outa min graviditet när hon högt frågade i fikarummet "Jaha, ska du ha massage idag?" och sen lade till "Hur officiellt är det nu då?" och jag ruskade allt jag hade på huvudet för att hon skulle fatta att hålla tyst.

Jaja, det är väl inte hela världen om de får veta men jag föredrar såklart att få berätta på mitt sätt och när jag är redo.

Lyckades åka från jobbet en timme tidigare också! Tack för det SJ. Det har hittills aldrig hänt och lär aldrig hända igen. Men GUD så skönt.

På fredag är det inskrivning på Mama Mia. Spännande. Maken kommer hem från Norrland och vi ska gå tillsammans!

Ja just det, sen har jag fått mail om att jag är kallad på intervju på ett nytt jobb också. Lite kaos just nu. Måste väl antagligen berätta om graviditeten även om facket avråder från det.
Åh så synd. Vill verkligen ha det jobbet!

Och säljarna till vår lägenhet som vi budat på har till slut, efter tre månader, ringt och meddelat att de inte tänker ta budet. De vill ha minst 250 000 till. Vi är hittills de enda som budat så jag vet inte riktigt vad de tänkt sig.

Nåväl.
Klarar inte att tömma sopkorgen på grund av lukten. Det får stå till torsdag när maken kan hjälpa mig. Jag mår SÅ illa!
Nu blir det nog sova så att jag är pigg och glad imorgon på jobbet. Då får vi besked om vem vår nya chef är.

Det var det hele.

En klar. Elva kvar.

Har jobbat hela dagen och det har gått.... inte bra kanske men helt ok.

Har haft en fullspäckad dag vilket kanske var precis vad jag behövde! Mådde sådär lagom illa på tåget hit, trodde att jag hade något ätbart på jobbet men tji fick jag. Fick äta en morot (!) för att inte kräkas. Sen blev det bättre.

Kilade till ICA på lunchen och fyllde på förrådet med clementiner (min största last just nu), vörtlimpa, stark ost och lite annat smått och gott.

Och så köpte jag visst kuvert för att kunna posta en viss jobbansökan. :)

Jobbe jobbe jobbe

Kör hårt denna vecka med att även jobba idag (trots att jag i vanliga fall är ledig varannan fredag) och även jobba i morgon.

Inte jobb i sin vanliga mening, jag ska jobba på tandläkarmässan och det är ju i alla fall lite annorlunda.

Och i kväll kommer hela kliniken hem till mig på middag. Mysigt! Massor att förbereda så klart men jag är redo. Dock vet de ännu inget om bebisen i magen. Det får de veta efter vecka 12. Det betyder när jag kommer hem från semestern, efter nyår.

En bra dag

Idag har varit en bra dag på jobbet.

Dagen började med att SJ strulade till det vilket gjorde att jag koma över en timme för sent till jobbet. Trist, men så är det. Jag satt ju inte i sjön. Och det var inte så kallt ute heller.

Har sen haft en bra och varierad dag på jobbet. Hade massören där på sitt månatliga besök. Bra tajming för en trött rygg.

Träffade 25 stycken 3-åringar på eftermiddagen. Pust. Det var intensivt. Och härligt!

Och snart helg igen! Man måste ju vara optimist!

Sur hämnd

Åh jag blev så sur och less idag. Försökte fixa lite enkel komptid när vi åker på bröllopsresan men det var ju inte sannolikt att något skulle gå att lösa lätt när det går att lösa svårt.
Jag fick inte ta ut min komp på det sätt som jag ville och egentligen tyckte nog lill-chefen att jag inte skulle få vara ledig alls.

Men nu har jag kontrat med att plocka ut fyra veckors semester i en följd. Stor-chefen har sedan tidigare lovat att jag ska få vara långledig för vår resa och nu blir det så, med basta!

Och jag längtar bara bort. Vill bli med barn, köpa en större lägenhet och bara vara där med vår lilla bebis.
Längtar till värmen. Längtar till USA-resan.
Längtar bort.
Och önskar att maken var hemma lite mer just nu.

Det går inte alltid som man tänkt sig

Det är så mycket på jobbet just nu. Jag känner som att jag är på väg att bli bränd.

Chefen har lovat att jag aldrig ska behöva vara där själv men nu håller hon inte det löftet. Jag bad att hon skulle vara där varannan onsdag eftermiddag. Kan det vara för mycket begärt?
Jag är fortfarande ung och relativt oerfaren. Även gamla rävar behöver någon att konsultera med ibland, när de där konstigaste fallen dyker upp. Och på min lilla klinik där tandvården är sedan länge eftersatt finns det mängder av svåra patientfall.
Trist och tråkigt att man inte har stöd ovanifrån.

På söndag springer jag Lidingöloppet men jag är fortfarande lite förkyld.

Imorgon ska vi ta beslut angående en lägenhet som vi förälskat oss i. Ska vi ta steget bort från storstan för att få en lya som vi trivs i? Vad är lägenheter värda ute i landet?
För oss är den verkligen värd sitt pris men det är ju viktigt att tänka på vad man får för den sen, om fem-tio år när vi vuxit ur den.
Lägenheten som vi tittar på har två sovrum, två allrum och ett kök med plats för 4-6 personer. Vi ser det som att det är rimligt att bo där med två små barn men inte när de passerat 5-6 år och behöver både mer yta och möjlighet att vara ifred.

Torsdag och fredag denna vecka åker jag på kurs. Det blir ändå något roligt och annorlunda.
Imorrn blir det packa eftersom jag åker direkt från jobbet på onsdag.

Väntar på ägglossning som med största sannolikhet inträffar nästa helg, när självklart maken och jag är bortresta men på olika håll. Dålig, dålig, dålig tajming.

Inget vidare kul inlägg. Inte heller någon vidare kul dag tyvärr. Hoppas på bättre tider.

En dag med barn

Jag insåg så fort jag skrivit rubriken att jag hade kunnat vara med barn. Nej tyvärr, nej tyvärr.

Men idag har jag träffat mycket barn och tränat på att jobba med den allra mest svårbehandlade gruppen. Väldigt spännande.

Specialistkliniken har ett helt annat tempo än vi har på min ordinarie klinik. Där kan jag minsann tänka mig att jobba på sikt!

Men åh vad jag längtar efter att vara med barn...

Norrländskt besök

Underbara Linnéa och Johan kom och hälsade på i helgen. Långväga gäster som jag har längtat mycket efter. Som vanligt var det suveränt mysigt att ses och jag önskar att tiden kunde gått lite saktare.

Fick ett svagt streck på ägglossningstestet igår. Förstår fortfarande inte om det var positivt eller bara falskt alarm. Vi har gjort vårt för att få igång bebisverkstaden i alla fall.

Idag på jobbet var det segt. Känner mig slut och vill vara ledig. Det blir inget med det tror jag!
På torsdag ska jag vara på specialistkliniken och hjälpa svårbehandlade barn. Intressant!

Kustmys

En hel helg vid kusten var precis vad jag behövde. Två sköna löprundor längs vattnet, en toscakaka och mys med ungarna. Plockat blåbär och lingon och några få kantareller.

Maken var så ensam i Norrland så han kom också och hälsade på. Lite försök till barnaskapande blev det också och jag håller tummarna. Maken vill vänta. Vi får se.

Nu är jag ensam hemma i storstan igen. Men om en vecka flyttar Han hem. Då kör vi.

Imorgon blir det tillbaks till gamla vanliga kliniken igen. Med vanliga patienter och mina vanliga sköterskor. Skönt och tryggt men lite trist?
Dessutom blir det anställningsintervju för kollegor. Måndag, tisdag och torsdag kommer tandläkare på intervju för att jobba med mig.
Spännande vecka framför mig.

På fredag ska jag till bästa frisören och slinga och klippa mig. Sista slingningen förhoppningvis, eftersom jag inte vill slinga när jag är gravid.
Så om det nu ville sig denna helgen eller förra får jag korta ner tiden till bara klippning! Hoppas!

Snart helg och lite mer vardag

I helgen åker jag norrut, inte ända till maken i Norrland men en bra bit på vägen. Det blir till syrran och hennes busfrön.
Jag älskar att vara där. Det är det ljuvligaste som finns. Jag planerar att springa, klippa ungarnas hår, bada kanske om havet tillåter? Baka en toscakaka. Kanske dricka lite vin - särskilt om jag får mens innan.

Imorgon blir sista dagen på jourjobbet. Nästa vecka är jag tillbaks ute på landet på vanliga kliniken. Känns både skönt och sorgligt på något sätt.
Jag saknar ju alla jobbarkompisar och själva kliniken som är mycket mer intim och mysig.
Men på jourkliniken är det full fart och mycket liv och rörelse. Många att fråga om hjälp och många som också bryr sig.

Nu får vi se vad som händer under hösten. Kanske kan det bli aktuellt att få jobba på jouren någon dag i veckan. Chefen kommer tillbaks på måndag så då tar jag tag i saken.

Och maken kommer hem nästa helg. För gott. Det blir bra. Då startar projekt skapa bebis. Om det nu inte redan ligger en i magen.

Positiv spiral

Idag har jag tagit bort två värkande tänder på en livrädd sjuåring.
Åh vad jag inte vill jobba på det sättet. Men samtidigt vet jag att hon skulle fått så mycket mer problem om jag hade avvaktat.
I en perfekt värld hade det funnits tid för lite lugnande medicin innan den här behandlingen.
Jag önskar att det kunde fått gå till på det viset.

Men hur som helst, tänderna är ute, flickan lugnade ner sig strax därefter och jag fick en klump i magen resten av dagen.

Den berodde förresten delvis på oron inför urplock av spiral. Jag var så nervös! Hade laddat väskan med en karta Citodon och en burk Ipren. Inget av det behövde användas. Ett snabbt ryck och sedan var det över.
En rar barnmorska men något stel för min del. Jag saknar min gamla.
Och väntrummet till kliniken, som ligger på en av stans mysigaste gator, var stelt och ekande.

Trots erbjudandet att komma tillbaks när det var dags för inskrivning, det vill säga när vi fått vårt efterlängtade plus, så tror jag att jag kör enligt min plan. Den som lever får se.

Så fort maken flyttar hem igen så påbörjas operation fortplantning.
Livet är bra.

Tankarna virvlar kring boende och jobb.
Igår upptäckte vi för jag vet inte vilken gång i ordningen att vi haft inbrott i källarförrådet. Inget speciellt värdefullt som var borta men jag blir så frustrerad över att vi inte får ha våra saker ifred!
Så nu känns det mer bråttom än någonsin att flytta.

Och var ska vi då jobba?
Maken är sugen på ett mindre sjukhus och själv är jag sugen på en större klinik.
Jag återkommer i frågan.