Om tristessen

Nu när dagarna kvar känns för många och för långa får jag ta till en ny taktik. Åker till syrran ett par dagar. Laddar batterierna och får tiden att gå. Och har lite roligt på köpet.

Helgen har varit fin. Haft vänner på besök och även hunnit mysa med familjen.
Nu är det bara att stå ut. Det är ju snart bara två veckor kvar!

Om tappad energi

Nu är det tungt. Både rent fysiskt och psykiskt.
Jag vet inte hur jag ska stå ut.
Jag har så ont. Jag sover så dåligt. Jag är så utmattad. Jag springer så ofta på toa. Jag gråter av förtvivlan och frustration varje dag.
Nu vill jag inte mer.

19 dagar kvar. De känns som en evighet.

Om veckans mage

Här kommer den. Mindre och mindre smickrande för varje vecka som går. Något snyggare i kläder, dock! Så har det inte kommit någon bebis om en vecka kanske jag är mer påklädd på nästa bild. Den som lever får se.

Tryck på Magbild här under om du vill jämföra med tidigare bilder. Vad tycks?

Om fortsatt nedräkning

Igår tog jag beslutet att trotsa smärtan och försöka göra något för att få tiden att gå. Så jag tog cykeln ner på stan och uträttade några ärenden. Åkte sen hem till mina föräldrar och slappade i en solstol i några timmar. Hämtade mamma från jobbet och så åkte vi och storhandlade. 15 liter jordgubbar och andra delikatesser som kan sitta fint till helgen.

Men sen tog orken slut. Efter att ha rensat cirka 13 liter gubbar var min rygg trasig. Då åkte jag hem.
Sprang på toa fem gånger från det att jag lagt mig tills jag kunde somna. Sista tillbakavägen till sängen slog jag i tån i makens stora skor och fick ett utbrott och kastade skor omkring mig.
På nymålade väggar bland annat. Det fick jag lida för idag när jag skulle tvätta bort alla fläckar från den vita väggen.
Jag är så trött och frustrerad och jag vet inte hur jag ska stå ut. Vissa stunder är ok men just nu vill jag ge upp.

Men idag är det tre veckor till beräknad födelse. Fem veckor till igångsättning.
Nej. Tre veckor till beräknad födelse. Längre kan jag inte tänka.

Idag bär det av till barnmorskan för kontroll av blodtrycket som var på tok för högt sist. Som hon lite glättigt förklarade kunde vara min "fribiljett" till igångsättning. Som att man ska hoppas på havandeskapsförgiftning!
Det var inte många rätt hos den damen. Önskar att jag kunde gå kvar på Mama Mia.

Om sommaren

Sommaren har kommit till småstaden. Och det med besked. Strålande sol och gassande värme. Som man har längtat!

Tyvärr kommer jag nu att klaga lite.
Det är så jäkla varmt att vara gravid.
Det är fruktansvärt att vara pollenallergiker och inte få ta medicin.

Jag vill träna.
Jag vill inte ha mer ont.

Det är dags för bebisen att komma ut nu. Men den fattar ju inte!

Nåväl.
Trots allt klag så är det faktiskt skönt att solen skiner.
Jag ska sätta mig ute en stund och njuta.
Och sen kanske ta en dusch till för att klara kvällen!

Om att bryta ihop och komma igen

Efter veckans depp tog vi bilen och åkte till Stockholm.

Träffade ljuvliga Enåsarna som bjöd på trerätters och myspys. Alltid lika härligt att träffa dem! Sedan sov vi över där. Inte så mycket sömn men ändå skapligt för att vara hemma på någons soffa (och i ett rum utan gardiner). Tänk att med vissa människor bara klickar man. Ljuvligt.

Efter en lång frukost åkte vi vidare och fick träffa 4H:s nytillskott. Vilket makalöst underbart barn. Tänk att det kommer barn när man varit tjock! Luktar gott gör de ju också.
Fick bra tips och det kändes bra att prata med någon som hade så färska erfarenheter.
Önskar bara att ni kunde flytta närmare och inte längre bort.

Och så blev vi bjudna på lunch hos Sussie och hennes nya kille. Trevlig prick och god mat.
Fin lägenhet var det också! Dit kommer vi igen.

Sammanfattningsvis. Att göra lite saker kan kännas jobbigt innan. Att ta sig för och orka sitta i bilen och få ont.
Men det här var helt livsnödvändigt just nu! Att få något nytt att prata om, prata med folk som man faktiskt inte pratar med varje dag.
Det ger lite ny energi.
Dessutom går ju tiden lite fortare. Snart bara tre veckor kvar.

Om Pyret håller tiden. Får se om bebisen brås på sin mor eller far i den frågan! (både vad gäller att födas i tid och att hålla tiderna rent generellt...)

Om fulla händer

Det har varit fullt upp senaste veckan.
Jag har varit säker på att bebisen har varit sugen på att komma ut men det har stannat av varje gång. Trist.
Jag är trött och less nu.

Men veckan har gått lite fortare än vanligt tack vare att det har hänt mycket saker.
Mamma fyllde 60 vilket innebar både en hel del förberedelser och fest i flera dagar. Roligt!

I natt har regnet öst ner och jag har sprungit fram och tillbaka på toa.
Nu skiner dock solen och vi ska äta nybakta bullar från stans bästa konditori.
Sedan åker vi till storstan för dejt med några av de bästa vi vet. Både kvällen och morgondagen blir lovely!

Om magen

Kommentarerna haglar om min mages utseende. Stor, liten, hög, låg, bred, smal och så vidare i all oändlighet. Hälften jag träffar kan garanterat se på magen vilken sort det ska bli, den andra halvan gissar vilt och baserar sin gissning på magiska krafter, önsketänkande eller vilken färg jag har köpt bilbarnstol i.
Det lustiga är att de flesta gissar fel. Men det kanske ligger lite i människans natur att försöka sia i det hon inte kan förstå.

Nåväl. Här kommer senaste magen. Håll till godo.

Vecka 35+6

Tryck på magbild här under inlägget för att jämföra med tidigare magar.

Om veckorna

Nu är det inte längre månader kvar.
Vi är inne i nionde och sista månaden. Fyra veckor kvar idag till Pyrets beräknade födelsedag.
Och livmodern har tränat hela natten, pust och stön.

Och imorgon ska jag ladda med jordgubbstårta utifall att det kan göra ungen glad och sugen på att komma ut!

Om en busunge

Inte nog med att Pyret inte kommer ut fast mamsen vill det.
Senaste buset är att sparka mamma hårt på revbenen. Inte kul. AJAJ Pyret!!

Förutom att få sparken så har jag även hunnit med att baka tårtbottnar och pajer till min mammas 60-årskalas på torsdag. En bra dag.

Om en utmattad fruga

Idag är det fem veckor kvar till Pyrets beräknade födelse.

Status:
Jag vaknar minst en gång i timmen hela natten, för att gå på toa. Jag svettas och har svårt att somna.
Fogarna och ryggen gör att jag inte kan röra på mig.
Jag är stor, otymplig och varm.
Jag har tappat lusten. Inget är kul längre.
Maken jobbar långa dagar och jag är ensam.

Jag önskar att jag kunde tycka att det var ljuvligt att vara med barn.
Men jag vill bara gråta och det här känns som tortyr.
Idag är ingen bra dag, och jag vet inte hur jag ska stå ut!

Om mitt nya syprojekt

När man inte kan göra mycket får man göra lite.
Och eftersom jag är i boa-fasen inför Pyrets ankomst så får jag väl sy så mycket bebisgrejer jag kan medan jag väntar.
Och förutom det så har jag ju också fyllt frysen med fikabröd så att vi är redo för anstormningen av släkt och vänner i augusti. (eller när vi nu får besök som ska kramas och gratta och klämma på Pyret)

Idag har jag pysslat med det här:



Tågtyg, retroinspirerat, köpt på Ohlssons tyger.
För den som tittar noga ute på balkongen så skiner solen. Men det var mycket kortvarigt så det är inte så att jag slösat bort en fin dag på att sitta inne och sy. ;)

Vad kan man då göra av ett fint grönt tågtyg?
Ett babynest! Här är det färdigt och redo för någon som vill sova i det.




















För att Pyret ska känna sig hemma får babynestet ligga i vår säng fram till ankomst. Då får det vår lukt. Dessutom passade jag på att lägga dit lilla Antonio som ska bli Pyrets första husdjur.

Nu är det bara Pyret som saknas!

Om fortsatt nedräkning

Idag är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning.
Idag, eller motsvarande graviditetslängd, föddes mitt yngsta syskonbarn. Och nästa vecka, relativt sett alltså, föddes Pyrets hittills enda tjejkusin. Det gör ju att jag är lite mer inställd på att det kan bli av nu. Och samtidigt så VET jag att man ska ställa in sig på att gå över.
Men nu är min kropp och själ så slut att jag vet inte hur jag ska klara dagen. Inte just en dag som idag som idag. Utan varje dag när jag vaknar så är jag redan slutkörd.

Firade dessutom dagen med att vakna med sprängande huvudvärk och mörka moln innanför ögonlocken.
Tur i oturen ändå, att det här är första barnet så att jag inte har något storasyskon att ta hand om när jag mår såhär.

Annars då?
Ja, vi får besök av A&B med kids ikväll. Det blir en kortare dejt för att det inte ska bli för intensivt.
Och på måndag har vi varit gifta ett år så helgen bjuder förhoppningsvis även på något slags firande.
Maken har börjat sitt nya jobb här i småstaden. Hittills mest genomgång av rutiner och journalsystem, men på måndag börjar han väl jobba som vanligt om jag förstått det hela rätt.

Och sista delen av försäljningen av gamla lägenheten går igenom idag.

Om en mage

Här kommer nyaste magbilden.
Vecka 33+0
Vikten är stabil och det känns grymt skönt. Med tanke på att magen nu har blivit gigantisk.
Bedöm själva.

Om en regnig dag

Andra juni.
Tre-fyra grader och regn. Samt snålblåst.

Syrran och svåger springer Stockholm Maraton. Jag sitter inne och fryser.

Om någon timme åker jag på bröllop hos fina vänner. Maken kan inte följa med. Och själv är jag så slut och har så ont att jag bara går på vigseln.

Vilken heldag igår. Vi åkte tidigt hemifrån och kom fram till ett regnigt Stockholm. Examensceremoni i två och en halv mastiga timmar. Sedan examensfest. Härligt och roligt men det var skönt att ligga i sängen strax före midnatt.

Men nu blir det lite piff så att jag kommer iväg någon gång.
En Greta-klänning och ett par söta stövletter, så är jag redo tror jag!

Och bebben då? Den får bara hänga på.
Träffade fina gravida vänner igår. Det är så roligt att få följa fler som är i ungefär samma fas. Och ännu mer spännande att det för en av dem nästan är dags. Vilken dag som helst kan det faktiskt ploppa ut bebisar! Häftigt och lite läskigt. När blir man redo?

Om en quick fix

Lång dag. Onda fogar.

Idag har jag varit frisör, varit hos frisören, gått på vattengympa, och så hann jag även med ett besök hos underbara Tina på Mama Mia.

Vid de senaste besöken hos Tina, i vecka 26 och 29, har Pyret legat på exakt samma sätt. Med ryggen åt vänster och rumpan uppåt. Så även idag. Och idag var det dags att börja känna på hur huvudet låg.
Pyret är fixerad och klar. Hurra!

Det betyder visserligen inget för prognosen när bebisen vill komma ut. Men i alla fall att detta steg gått vägen. Jag har ju tyckt att magen sjunkit lite men trodde att det var för tidigt. Å andra sidan är det fortfarande trångt och tungt att andas. Men det är väl bara att acceptera att min överkropp är väldigt kort och att det är såhär det funkar.

Fick även ett tillväxtultraljud bokat för att kontrollera att inte bebben brås på pappsen och blir en femkilos.

Nu är jag på väg hem och har en hel del pyssel inför morgondagens examen.

Om tideräkningen

Det är ju rätt konstigt, hur tiden kan gå så fort och så långsamt på samma gång!
Ser jag tillbaka på hur länge sedan vi fick vårt plus, känns det som en evighet sedan! Men just i nuet går varje vecka, varje dag, ofantligt långsamt. Det har väl också med osäkerheten att göra. I och med att man inte alls vet när det händer är det svårt att ha någon bra nedräkning.

Uppräkning kan man fixa lättare. Man har ju sina datum, senaste mensens första dag och allt sånt.

Men idag känns det oviktigt, dagens bästa är att vi går in i åttonde månaden. Det känns stort och viktigt!

Om träningen

Idag har jag varit i storstaden och tränat vattengympa. Veckans höjdpunkt.
Och ändå är det ju lite jobbigt i och med att vi nu flyttat därifrån. Det tar mig 6 timmar att få 30 minuters träning. Men det är det värt med tanke på att det är det enda min kropp klarar just nu.

Annars då?
Jo. Mycket sammandragningar och vissa som känns. Förvärkar kanske.
Maken säger att det är bra träning inför förlossningen så det är väl bara att leva med. Men det är inget vidare skönt och fick jag välja skulle jag ju hellre vara utan.

Bebisen är fortsatt vild och det är skönt. Jag får fortfarande lite tvångstankar varje dag om att något hänt Pyret, men i och med att det är så pass mycket aktivitet så behöver jag ju inte vara så orolig.

Nu har jag snarare börjat fundera på NÄR det sätter igång. Det är ju faktiskt inte frågan om OM något kommer hända. För något kommer ju hända. Det kommer bli ett barn.
Jag kan inte tro det.
Jag kan inte förstå att det är sant! Lyckorus!

Om dopet

Ligger hemma på soffan med förmiddagsfikat uppdukat framför mig. Laddar inför prinsessans dop och samtidigt sparkas det i magen på mig.
Är rörd redan innan det börjat.
Har plockat fram psalmboken och laddat med dagens psalmer.

Så nu kommer säkert diskussionerna upp här hemma igen, om vi ska döpa eller inte döpa. Det är ju inget beslut vi måste ta nu men det kan ju vara bra om vi kan prata om det.

Magen växer och blir större.
Bebisen är vild, framförallt om kvällarna.
Nästa vecka ska jag till barnmorskan igen. Det har dröjt ovanligt lång tid nu pga Kristi himmelsfärd och annat. Men från och med nu blir det varannan eller varje vecka fram tills bebisen kommer.

Men som jag konstaterade igår:
Nu är det sommar och den här sommaren kommer vår bebis.
Det är helt ofattbart och jag kan inte bärga mig!

Om en stor mage

Min mage är så stor att jag knappt behöver ha mina älskade sport-behåar. Eftersom brösten ändå vilar på magen.
Magen är så stor att det har blivit tungt att andas. Hjälp, det här är väl bara början?!
Jag känner mig otroligt oformlig och klumpig.
Jag skrattade gott när en god vän berättade, under sin graviditet, att hon inte kunde förstå att man gick in i saker för att man inte förstod att man inte var smal längre. Nu händer det mig. Varje dag.

Nåväl. Här kommer veckans magbild.
Jämför med tidigare bilder genom att klicka på rubriken "Magbild" här under.

Vecka 30+0