Nu är det tungt. Både rent fysiskt och psykiskt.
Jag vet inte hur jag ska stå ut.
Jag har så ont. Jag sover så dåligt. Jag är så utmattad. Jag springer så ofta på toa. Jag gråter av förtvivlan och frustration varje dag.
Nu vill jag inte mer.
19 dagar kvar. De känns som en evighet.
Fina, fina, FINA Ida. Jag tycker så synd om dig. Bit ihop, håll ut! Snart kommer lillen, och då kommer smärtan snart släppa och du kommer få tillbaka din fysiska och psykiska energi. Och du kommer bli så himla, himla kär i den lilla varelsen! Håll ut! Du är fantastiskt stark! Jag kan knappt föreställa mig vad du går igenom. Stora, varma kramar till dig!
SvaraRaderaTack vännen för stödet. Dagarna är tunga nu och de är alltför många och långa.
RaderaMen jag vet att du har rätt. När Pyret är ute så vänder det.
<3