Om fortsatt nedräkning

Idag är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning.
Idag, eller motsvarande graviditetslängd, föddes mitt yngsta syskonbarn. Och nästa vecka, relativt sett alltså, föddes Pyrets hittills enda tjejkusin. Det gör ju att jag är lite mer inställd på att det kan bli av nu. Och samtidigt så VET jag att man ska ställa in sig på att gå över.
Men nu är min kropp och själ så slut att jag vet inte hur jag ska klara dagen. Inte just en dag som idag som idag. Utan varje dag när jag vaknar så är jag redan slutkörd.

Firade dessutom dagen med att vakna med sprängande huvudvärk och mörka moln innanför ögonlocken.
Tur i oturen ändå, att det här är första barnet så att jag inte har något storasyskon att ta hand om när jag mår såhär.

Annars då?
Ja, vi får besök av A&B med kids ikväll. Det blir en kortare dejt för att det inte ska bli för intensivt.
Och på måndag har vi varit gifta ett år så helgen bjuder förhoppningsvis även på något slags firande.
Maken har börjat sitt nya jobb här i småstaden. Hittills mest genomgång av rutiner och journalsystem, men på måndag börjar han väl jobba som vanligt om jag förstått det hela rätt.

Och sista delen av försäljningen av gamla lägenheten går igenom idag.