Om vår dag

Det är över tolv år sedan vi träffades första gången.
Du var ihop med min kompis.
Och jag hängde på som bihang.
Men din relation med min kompis blev kortvarig. Så vi började ses.
Du var den snyggaste jag sett. Lång och ståtlig, med klass och stil och dessutom är du genomsnäll.

Vi var så unga då men insåg att det var kärlek.
Jag gick med på en film som du ville se.
Du gick på hockey för min skull och låtsades vara intresserad.
Vi (mest du) körde moppe mellan dina och mina föräldrar för att vi skulle få ses så ofta som möjligt.
Jag köpte dig blommor på vår fyramånadersdag. Du gömde dem i väskan eftersom en kille inte kunde gå runt med blommor på stan.
Vi ringde sena kvällar och kastade oss på telefonen innan den hann väcka våra föräldrar.

Och sedan dess har vi flyttat isär, flyttat ihop, vuxit ihop till ett.
Vi har upptäckt världen tillsammans.
Vi har lärt oss att uppskatta vin.
Vi har utbildat oss och börjat jobba.
Du har friat och jag sa ja. Trots att du inte ville köpa någon så älskar du nu ringen vi valde till dig.

Och idag firar vi vår första bröllopsdag.
För ett år sedan idag stod du i mörk kostym med en krispigt cremevit ros i bröstfickan.
Och du höll om mig där jag stod bredvid i en klänning av thaisiden, med en bukett undersköna pioner och rosor i händerna. Darrandes av alla mäktiga känslor. Ögonen tårades och vi kände att nu börjar något nytt, något större.

Vi bokstavligen hoppade ut ur kyrkan i ett regn av rosenblad. En dag fylld av eufori, kärlek och lycka.

Aldrig ska jag sluta älska dig. Jag är så glad att jag får dela mitt liv med dig, och bära ditt barn.
Och dessutom är du fortfarande den snyggaste jag sett.

Om fortsatt nedräkning

Idag är det 40 dagar kvar till beräknad förlossning.
Idag, eller motsvarande graviditetslängd, föddes mitt yngsta syskonbarn. Och nästa vecka, relativt sett alltså, föddes Pyrets hittills enda tjejkusin. Det gör ju att jag är lite mer inställd på att det kan bli av nu. Och samtidigt så VET jag att man ska ställa in sig på att gå över.
Men nu är min kropp och själ så slut att jag vet inte hur jag ska klara dagen. Inte just en dag som idag som idag. Utan varje dag när jag vaknar så är jag redan slutkörd.

Firade dessutom dagen med att vakna med sprängande huvudvärk och mörka moln innanför ögonlocken.
Tur i oturen ändå, att det här är första barnet så att jag inte har något storasyskon att ta hand om när jag mår såhär.

Annars då?
Ja, vi får besök av A&B med kids ikväll. Det blir en kortare dejt för att det inte ska bli för intensivt.
Och på måndag har vi varit gifta ett år så helgen bjuder förhoppningsvis även på något slags firande.
Maken har börjat sitt nya jobb här i småstaden. Hittills mest genomgång av rutiner och journalsystem, men på måndag börjar han väl jobba som vanligt om jag förstått det hela rätt.

Och sista delen av försäljningen av gamla lägenheten går igenom idag.

Om nedräkningen

Idag.
Är det tre månader kvar till beräknad födelse. Såklart kan Pyret välja att komma senare. Men också tidigare (vilket hittills varit regel i min familj).
Pyret är så moget att det inte skulle vara någon katastrof om han eller hon föddes.
Och jag ska försöka att inte tänka så, men jag längtar extremt mycket. Såklart efter Pyret men också efter att kunna leva normalt utan smärta.
Smärtan är dock hanterbar när jag inser vad jag får för belöning sen.

Och idag fyller också maken år. Hurra! Färskpressad juice och jordgubbar till frukost!
Och det är tre dagar tills vi flyttar till vår nya lya.
Solen skiner. Det finns hopp!

Kalashelg

Veckan avslutades med en galet hektisk dag på jobbet.
Det funkar inte nu när jag "knakar i fogarna" och är allmänt slut. Jag får väl ta upp det igen helt enkelt.

Men sen.
En härlig middag ute tillsammans med maken och fina Susanne. Grillad hummer och underbara pommes frites. Virgin Mojito till det gjorde frugan lycklig.

Lördag. Träffade rara Stenström och hennes nya kärlek Buggaren. Körde en klippning av fröken och blev bjuden på lunch och fika. Strålande tider. Kvällen spenderade vi hos underbara Jocke och Tove i fina förorten. Bjöds på härlig middag och mycket prat. Ljuvligt!

Idag har jag och maken åkt norrut till älskade syster med familj. Lilla Sixten blev fyra så hela familjen slöt upp. En kortare promenad i "fogligt tempo" - visserligen fick jag ont efteråt men, men..
Och nu är vi hemma och tar en skön kväll med stuvade makaroner, falukorv och senaste Biggest loser.

Livet är underbart trots alla krämpor!
Imorgon åter till jobbet vilket alltså för tillfället inte är så underbart. Dock bara en jobbardag denna vecka så jag ska väl överleva...
Och på tisdag får vi äntligen se pyret!

Min man

Jag har bestämt mig för att vara sjukskriven två dagar efter mitt fostervattensprov för att inte riskera något. Eftersom de rekommenderar att man ska undvika fysiskt arbete dagarna efter provet kändes det som att jag kunde motivera det för mig själv.
Fick även en sjukgymnasttid på morgonen den andra dagen vilket såklart påverkade det beslutet.

Mailade maken och sa att jag känner mig som en svikare mot jobbet.
Han svarade:
Du behöver ta hand om er. Annars sviker du oss.

Han är så fin så jag blev rörd.

Honey moon, baby!

Framme i Amerikat.
Aningens jetlaggad. Vaknar mellan 04 och 0530 varje morgon.
Igår gick vi på stan i 9h. Mina gravida fötter och min rygg mår inte bra just nu.

16h flygresa bredvid en fet britt som snarkade sig över Atlanten.

Magen har svullnat upp till oigenkännlighet. Jag ser nästan höggravid ut på kvällstid. Ska köpa maternity wear eftersom mina enda jeans som passade när jag åkte från Sverige inte passar längre.

Idag blir det uppvärmning inför nyår med glögg, lussebullar och lite svensk/amerikanska vänner.

God jul i efterskott och gott nytt år i förskott.
Idag går vi in i vecka 12. Snart firar vi att första trimestern är över. Sen kan allt bara bli bättre.

Semesterlunken

Äntligen får jag sova det kroppen behöver. Det närmar sig 12-14 timmar varje dygn. Så otroligt skönt!

Har börjat fundera på packningen inför smekmånad. Jobbigt att tänka på. Bara en dag kvar innan vi åker via julfirande hos familjen vidare mot semestern. Allt ska ju bli jättekul men just nu ser jag bara det som är jobbigt tyvärr.

Har i alla fall träffat mina allra finaste vänner senaste dagarna. Och vilka reaktioner på bebisverkstan! De gråter för vår skull och blir överlyckliga! Känns jättekul!

Åter gräsänka

Maken har återvänt till Norrland för kortare tids arbete.
Det är ju bra.

Men åh så trist.
Här sitter jag i min ensamhet och mår illa.

Jag mår illa när jag är hungrig, när jag är mätt, när jag åker tåg, när jag diskar och lagar mat...
Men jag kräks inte.
Och jag mår inte så jätteilla på jobbet. Tack och lov!

Och alla i min närhet (de få som vet) säger att snart går det över. Efter vecka tolv om man får tro statistiken.
Ja men så bra, då behöver jag bara må illa i över en månad till!

Success

Grannen har somnat.

Tacos inhandlat. Samt julmust.

Lördagskväll here i come!

Kärlek

Jag har haft en helg full av kärlek.

Maken har varit LEDIG!
Det har ju inte hänt senaste året. Åtminstone känns det så!

Så vi inledde med en middag här hemma i fredags, i goda vänners lag.
Tjälknölen från i onsdags blev succé. Vansinnigt god!
Till det en palsternacks- och potatisgratäng och trattkantarellsås.
Som förrätt rödbetor med chevre och valnötter.
Till efterrätt citronsufflé med vaniljgräddglass.

Och sen fortsatte helgen i samma stil.
Lördag.
Sovmorgon.
Shopping.
Middag på finkrog
Inflyttningspartaj med goda snittar (fast jag tog inga för alla hade något misstänkt på sig, opastöriserad ost eller osäker lax).
Träffa svåger och svägerska.

Första helgen när jag kör alkoholfritt vin och drinkar. Intressant att se om det tagit sig. Till helgen ska jag testa.

Han är hemma (och borta)

Äntligen. Jubel och hurrarop hörs eka mellan husen i min del av storstan.
Han är hemma. Maken.

Inte just nu då, eftersom han bokat klipptid och ska handla.
Men snart igen.
För första natten på hela sommaren har jag sovit gott.

Och ikväll blir det kräftpremiär i glada vänners lag!

Ensamhet och längtan

Dagen är ganska ny och jag är ensam och längtar.

Maken är i Norrland och jobbar. Han har varit där i över en månad och det dröjer ytterligare en innan han flyttar hem igen.
Vad onödigt att vara nygift och bära på allt detta lyckorus utan någon att få dela det med! Typiskt att man passar på att bli nyförälskad när den man älskar är så långt bort.

Ute öser regnet ner och inne är det nästan lika mörkt. Detta trots att det är mitt på dagen.
Löprundan som jag planerat får nog vänta tills det blir uppehåll.
Men tre pass per vecka fram till Lidingöloppet är mitt mål.

Och i morgon börjar jobbet igen efter en kort veckas semester. Då blir det jouren hela veckan, vilket nästan alltid betyder tandvärk eller svullnader eller, i bästa fall, någon avbiten tand eller fyllning.

Igår var det en ljuspunkt, då fina Christina fyllde 25! Vi firade med god mat och dryck i hennes föräldrahem.
Men själv längtar jag mest efter att tvingas vara nykter på festerna.
Jag längtar så.