Maken har återvänt till Norrland för kortare tids arbete.
Det är ju bra.
Men åh så trist.
Här sitter jag i min ensamhet och mår illa.
Jag mår illa när jag är hungrig, när jag är mätt, när jag åker tåg, när jag diskar och lagar mat...
Men jag kräks inte.
Och jag mår inte så jätteilla på jobbet. Tack och lov!
Och alla i min närhet (de få som vet) säger att snart går det över. Efter vecka tolv om man får tro statistiken.
Ja men så bra, då behöver jag bara må illa i över en månad till!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar