Idag har vi gjort 10 fulla veckor.
Det har varit de 10 bästa och värsta veckorna i mitt liv.
Bästa med tanke på att man vet vad som komma skall, men sämsta med tanke på hur jag mår just nu.
Maken frågar varför jag inte är glad nu, som jag har väntat.
Och jag försöker förklara att det är svårt att vara glad när man mår illa hela tiden och är trött, så trött. Men att jag så klart är glad när jag tänker på att det ska bli en bebis.
Annars vore det ju aldrig värt det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar