Det är ju rätt konstigt, hur tiden kan gå så fort och så långsamt på samma gång!
Ser jag tillbaka på hur länge sedan vi fick vårt plus, känns det som en evighet sedan! Men just i nuet går varje vecka, varje dag, ofantligt långsamt. Det har väl också med osäkerheten att göra. I och med att man inte alls vet när det händer är det svårt att ha någon bra nedräkning.
Uppräkning kan man fixa lättare. Man har ju sina datum, senaste mensens första dag och allt sånt.
Men idag känns det oviktigt, dagens bästa är att vi går in i åttonde månaden. Det känns stort och viktigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar