Titanic.
Jag såg den tre gånger på bio och ett tiotal gånger hemma bara det året. Har den både på VHS och dvd om andan faller på.
Vilken ljuvlig film.
Minns den av en helt annan anledning än all kärlek, sorg, falska anklagelser och tårar.
Vid mitt tredje biobesök hade jag varit hos tandläkaren och fått min nya tandställning. Den som fått en räls vet vad jag ska beskriva.
Jag grät från första minut till sista. Såklart delvis av dramat och alla känslor båten rörde upp när den sjönk.
Men just den här dagen extra mycket eftersom min mun gjorde så olidligt ont! För er som inte haft "turen" att ha tandställning kan jag meddela att det är för jefligt.
Tack och lov kommer belöningen senare.
Ungefär som det här med att vänta barn faktiskt.
Känner du dig lite besviken över hur det är att vara gravid? Det gör i alla fall jag. Inga rosa moln här inte!
SvaraRaderaJa Gud, ja! Jag hade hoppats på nio underbara månader med mysiga promenader, klappa sig själv på magen och njuta. Ingen illamåendekänsla, ingen smärta, vettig sömn på natten. Tji fick jag. Vilken otrolig besvikelse!
SvaraRaderaÄven om jag inte har sådana fysiska problem tycker jag att det är jättesvårt känslomässigt. Jag trodde bara att det skulle vara positiva känslor, men nix.
SvaraRaderaFörstår precis vad du menar!
SvaraRaderaFramförallt har jag svårt med min kroppsförändring. Och folk som kommenterar det rakt ut genom att kalla mig tjock.