Att fogarna är jobbiga är ju ingen överraskning.
Sedan ungefär två månader vaknar jag på nätterna varje gång jag vänder mig i sängen.
Jag sover lättare än tidigare vilket gör att jag också vaknar av snarkningar, morgonljuset, grannar som låter och halvfull blåsa.
Vid besöket hos barnmorskan i fredags pratade vi om jag överhuvudtaget kan jobba längre. I dagsläget diskuterar vi alternativen att antingen jobba en dag per vecka eller bli heltidssjukskriven.
Det är så många aspekter som påverkar.
Smärtan är såklart en del. Hur den påverkar mitt humör, mitt välbefinnande, min aptit, min sömn, hela mig.
Men så finns det en annan viktig del som handlar om att träffa människor, känna sig behövd och uppskattad, ha lite variation i vardagen. Det är otroligt tråkigt och isolerande att bara vara hemma. Vi bor så litet att det inte finns något att göra de dagar jag är hemma. Det finns i och för sig inte så mycket jag KAN göra, men det vore skönt att ha något att pyssla med i min egen takt.
Och så känner jag en pliktkänsla och dåligt samvete mot mitt jobb, min kollegor och mina patienter som blir lidande när det blir förändringar i tidboken.
Jag vet att jag inte borde känna den delen men det är svårt.
Jag måste lyssna på min kropp och ta hand om mig själv nu.
Jag har ju faktiskt fler än mig själv att tänka på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar