Nu är det gjort!

Fostervattensprovet är taget. Allt har gått bra.

Så, nu kan jag skriva lite utförligare för er som orkar läsa!

Vaknade halv sju efter en alldeles för kort natt. Hade inte jättesvårt att somna men svårt att komma i säng. Duschade och fixade mig. Var spänd.

Promenerade i lugnt tempo till sjukhuset för diverse urinprov, blodprov och slutligen ultraljud och fostervattensprov.
Fick vänta lite eftersom vi (typiskt mig) var ute i väldigt god tid.
I väntrummet ser maken en läkare som han känner igen, och uttrycker en önskan om att det är den doktorn som ska ta hand om oss.
Det visar sig sedan att det är så. Vi har dragit vinstlotten och fått Sveriges kanske bästa och trevligaste obstetriker.

Jag får lägga mig och dra ned byxorna. En läkarkandidat är på plats men det gör inte så mycket eftersom han håller sig på sin kant.
Barnmorskan kladdar på sin gele och ska börja titta med ultraljudet.

Jag vågar inte titta. Blev så orolig att det skulle vara tomt.
Men barnmorskan säger snabbt att här sitter en liten bebis, och jag vågar titta. Ser ett litet pyre som rör sig lite. Maken påpekar att pyret hickar, hela jag fnissar till och bilden blir förvrängd.
En snabbmätning visar att pyret kanske är lite yngre än vi trott, 14+6 istället för 15+5.

Doktorn sticker till på det optimala stället. Det känns. Men inte farligt. Barnmorskan säger att de första 72 timmarna innebär största risken för komplikation. Känns skönt att jag inte ska jobba eftersom jag är så rädd att klandra mig själv OM något skulle hända.

Vi får gå hem strax därefter.
Vi är berusade och överraskade av känslorna som svallar.
Maken är förvånad att han är så oberörd, han vågar inte tro på att det är vårt pyre och kan inte greppa att det faktiskt bor en bebis i min mage.
Jag är mest förvånad att det faktiskt låg någon där.

Vi promenerar hem, mycket långsamt.
Tittar lite på någon serie, äter mackor och dricker te.
Lägger oss på sängen en stund. Jag sover fyra timmar. Mår som en prinsessa när jag vaknar.
Gläds åt livet som växer i min mage.

En lugn vecka väntar, innan vi åker till Sveriges framsida för bröllop. Härligt!