Tröttma

Trodde att man inte skulle vara såhär trött såhär länge.
Trodde liksom att när man väl klarat av de första tolv veckorna så skulle man må som en prins.

Nog för att jag mår bättre. Men som någon prins mår jag då inte. Basta!
Klockan är snart 20 och jag vill sova.
Somnade igår vid samma tid och sov sedan, med några uppvaknanden under natten, tills klockan ringde 05.50 i morse.
Var bjuden på födelsedagsfika idag men orkade inte. När jag ska upp till jobbet fungerar jag helt enkelt inte om jag inte får ha min kväll på mitt sätt. Viss förändring är möjlig men inte, som förra veckan, att komma hem klockan 22 och sedan göra sina rutiner.

Jobbet funkar skapligt igen. Dock är det den jäkla ischiasen som bråkar och jag ska ringa en sjukgymnast som är specialist på graviditetsbesvär. Frågan är ju vad man kan göra åt en klämd nerv. Det gör ju tyvärr ont HELA tiden, nu även när jag sitter - vilket jag såklart gör större delen av mitt arbetspass. Och vägen dit. Och framför tv:n på kvällen. Det gör också ont när jag ligger ner. Inget bra tecken.

Så. Nu har jag klagat klart. Dags att sova!