Dags att öppna stora plånboken..

Nu kommer kontrasten till det studentliv vi levt senaste sju åren.
Vi har bott på 37 kvadrat med en avgift på ca 2500 kronor per månad.

Nu får vi 104 kvadrat och en hyra på 14000 kronor.
Förutom den uppenbara utgiften på hyran tillkommer också det faktum att vi inte har några möbler att ställa i vår nya lägenhet.
Och att vi väntar barn.
Samt att de få möbler vi har faktiskt är väldigt slitna.

Summa summarum. Frugan får öppna plånboken och lägga mycket pengar på nya saker.
Så klart är det roligt men just nu känns det väldigt frustrerande.
Som om det inte räckte med att vi får betala hyresrätten två månader innan vi kan flytta in.

Vi behöver:
säng
matbord + stolar
tv
barnvagn
spjälsäng
skötbord
en cykel till mig (eftersom vi i dagsläget får prioritera bort bil)

Listan kommer med största sannolikhet att fyllas på efterhand.
Nu blir det nudlar och blodpudding här hemma tror jag minsann.

Och fogarna lossnar

Har mycket besvär från mina fogar just nu.
Svårt att jobba. Svårt att gå. Svårt att sova.

Funderar över hur länge jag kommer klara att jobba.
Råkade titta in i tidboken för nästa vecka och såg att jag ska börja veckan med en bro-preparation. Så nu ska jag oroa mig för det hela helgen! Typiskt!

Men imorgon kommer mina föräldrar och ska börja flytta hem lite av våra saker och möbler.
Igår fick vi nämligen veta att vi är med lägenhet!
En stor fyra med utsikt mot vattnet. Vi får äntligen flytta hem till vår riktiga hemstad och det känns underbart!

Ultraljud

Nyss hemkommen från rutinultraljud.
Omvälvande. Ljuvligt. Fantastiskt.

Bebisen lever och mår bra.
Vad man kan se är den välskapt och frisk.
Beräknad födelse flyttades till 25/7.
Känns lite ledsamt men spelar väl egentligen ingen större roll.

Under undersökningen kände jag de första sparkarna.
Något som var nästan ännu större än att faktiskt se lilla pyret.

Nu sova.
Som barnmorskan sa, jag är ju en hel hormonfabrik just nu.

Lilla busungen vägrade att ligga fint i profil, så vi fick en sån här rolig bild rakt framifrån! 

Men även några lite mer "vanliga" bilder.

Fullt ös

Avslutar veckan med en middag med gamla lärare från käftis-tiden.
Fick träffa två nära och kära vänner som också var lite runda om magen. Det är underbart roligt!
Åt en sjysst måltid på stans bästa thaiställe (hade dock kunnat vara lite starkare).
Kom hem sent tillsammans med nattgäster.

En skön lång brunch på lördagsförmiddagen. På Spåret-finalen - vi var rätt bra, dock inte Haag-klass. Helt otroligt hur de kan se så nonchalanta och dumblonda ut och sedan hålla så otroligt hög klass. Älskar dem!

30-årskalas på eftermiddagen, proppfull med gott fikabröd.

Inflyttnings-/födelsedagsfest på kvällen. Många som vi gillar. Och jag blev trött och fick ont i fogarna när vi kom hem alldeles för sent.

Men idag är det en ny dag och vi har sovit jättebra. Maken bakar frukostbröd och jag äter lite frukost.
Imorgon ska jag hem till föräldrarna, gå till optikern och hämta nya glasögon. Och mysiga med de underbara syskonbarnen!

På tisdag ULTRALJUD!!!

Växer så att det knakar

Första magbilden tagen i vecka 17+4.

Herregud vad magen växer.
Och vad pyret växer. Ungefär 20 cm lång och ca 250 gram tung. Själv har jag gått upp 1,5 kg vilket inte känns farligt.

Lycka

Lycka är att köpa en ny Greta-klänning.

Fast ännu större lycka är att få spendera en hel helg med sina mest älskade. Två nätter på hotell. Härlig mat. Lite bad och bastu. Ljuvligt!

Halvtid

Hur ska man orka jobba halvtid?
De dagar jag är sjukskriven kan jag planera dagen efter hur kroppen mår och hur ont jag har.
Men nästa vecka jobbar jag tre heldagar och jag vet inte hur det ska gå! Jag har redan lite ont i magen vid tanken...

Men nu har jag ju bestämt mig för att prova halvtid en månad så jag måste ju ge det en chans.
Fast jag vill inte!

Måndag

Första dagen som sjukskriven.
Eftersom jag inte kan varken springa eller gå på grund av mina fogar hade jag bestämt mig för att åka och simma.
Det tog ungefär halva dagen att komma iväg.
Och när jag kom fram visade det sig att de öppnar först 16 på måndagar.
Och när jag skulle ta samma buss hem igen hade den första chauffören stämplat fel så att jag inte kunde åka på samma biljett hem.

Efter att jag gråtit en skvätt och tyckt att livet var väldigt hårt, åkte jag hem och tog ett långt bad. Sedan har jag kollat på en av Twilight-filmerna och njutit.

Maken har kvällspass och kommer hem först 20.30. Segt.
Jag längtar bort. Det är för kallt och ensamt här.

Helspäckad helg

Har nyss kommit hem från en härlig helg i Göteborg.

Helgen kunde ju ha börjat bättre.
Men nu började den med att ett pendeltåg rev ner en kontaktledning och stoppade all tågtrafik ut ur huvudstaden. Vilket även gjorde att jag inte kunde ta mig IN till huvudstaden. I den händelse att tågen plötsligt skulle gå, alltså.
SJ provade att lura mig att ta ersättningståg, ersättningsbuss, ersättningspendel, och jag hamnade till sist i en ersättningstaxi. Som jag själv fick bekosta men jag räknar med att återfå pengarna senare.

Nåväl. Tack och lov för första klass-biljetter. Då får man tillgång till loungen på centralen.
Det har ju jag ändå i och med att jag reser så mycket.
Men nu fick även maken hänga där i väntan på tåget.
Vårt tåg blev inställt och vi kom fram 90 min sent.

På fredagskvällen träffade vi kära vänner som bjöd på en härlig middag som avslutades med min favorit - chokladbollar! Vi träffar de här underbara människorna så ofta vi kan men det är aldrig tillräckligt! Det är bara för mysigt så vi vill aldrig gå hem. Vi kom hem till hotellet klockan 02.

Sedan vaknade jag 05.30 av spänd förväntan inför bröllopet!
Hela lördagen var bara underbar och fylld av kärlek och glädje. Jag älskar bröllop! Äntligen fick de varandra. Våra fina norrbaggar. All lycka till er!
Och sen kom vi tillbaks till hotellet klockan 02.

Och idag har vi ätit en lång hotellfrukost och tagit flyget hem igen. Känns så skönt att vara hemma!

Har förresten också besökt sjukgymnast och läkare angående min besvärliga foglossning, samt utmattningen från jobbet och domningar i fingrarna.
Nu är jag sjukskriven på 50% så får vi se om det fungerar bättre att arbeta. Kanske klarar jag lite till tack vare det.

Och resultatet på fostervattensprovet har kommit - det var normalt!

Nu är det gjort!

Fostervattensprovet är taget. Allt har gått bra.

Så, nu kan jag skriva lite utförligare för er som orkar läsa!

Vaknade halv sju efter en alldeles för kort natt. Hade inte jättesvårt att somna men svårt att komma i säng. Duschade och fixade mig. Var spänd.

Promenerade i lugnt tempo till sjukhuset för diverse urinprov, blodprov och slutligen ultraljud och fostervattensprov.
Fick vänta lite eftersom vi (typiskt mig) var ute i väldigt god tid.
I väntrummet ser maken en läkare som han känner igen, och uttrycker en önskan om att det är den doktorn som ska ta hand om oss.
Det visar sig sedan att det är så. Vi har dragit vinstlotten och fått Sveriges kanske bästa och trevligaste obstetriker.

Jag får lägga mig och dra ned byxorna. En läkarkandidat är på plats men det gör inte så mycket eftersom han håller sig på sin kant.
Barnmorskan kladdar på sin gele och ska börja titta med ultraljudet.

Jag vågar inte titta. Blev så orolig att det skulle vara tomt.
Men barnmorskan säger snabbt att här sitter en liten bebis, och jag vågar titta. Ser ett litet pyre som rör sig lite. Maken påpekar att pyret hickar, hela jag fnissar till och bilden blir förvrängd.
En snabbmätning visar att pyret kanske är lite yngre än vi trott, 14+6 istället för 15+5.

Doktorn sticker till på det optimala stället. Det känns. Men inte farligt. Barnmorskan säger att de första 72 timmarna innebär största risken för komplikation. Känns skönt att jag inte ska jobba eftersom jag är så rädd att klandra mig själv OM något skulle hända.

Vi får gå hem strax därefter.
Vi är berusade och överraskade av känslorna som svallar.
Maken är förvånad att han är så oberörd, han vågar inte tro på att det är vårt pyre och kan inte greppa att det faktiskt bor en bebis i min mage.
Jag är mest förvånad att det faktiskt låg någon där.

Vi promenerar hem, mycket långsamt.
Tittar lite på någon serie, äter mackor och dricker te.
Lägger oss på sängen en stund. Jag sover fyra timmar. Mår som en prinsessa när jag vaknar.
Gläds åt livet som växer i min mage.

En lugn vecka väntar, innan vi åker till Sveriges framsida för bröllop. Härligt!

Kalashelg

Veckan avslutades med en galet hektisk dag på jobbet.
Det funkar inte nu när jag "knakar i fogarna" och är allmänt slut. Jag får väl ta upp det igen helt enkelt.

Men sen.
En härlig middag ute tillsammans med maken och fina Susanne. Grillad hummer och underbara pommes frites. Virgin Mojito till det gjorde frugan lycklig.

Lördag. Träffade rara Stenström och hennes nya kärlek Buggaren. Körde en klippning av fröken och blev bjuden på lunch och fika. Strålande tider. Kvällen spenderade vi hos underbara Jocke och Tove i fina förorten. Bjöds på härlig middag och mycket prat. Ljuvligt!

Idag har jag och maken åkt norrut till älskade syster med familj. Lilla Sixten blev fyra så hela familjen slöt upp. En kortare promenad i "fogligt tempo" - visserligen fick jag ont efteråt men, men..
Och nu är vi hemma och tar en skön kväll med stuvade makaroner, falukorv och senaste Biggest loser.

Livet är underbart trots alla krämpor!
Imorgon åter till jobbet vilket alltså för tillfället inte är så underbart. Dock bara en jobbardag denna vecka så jag ska väl överleva...
Och på tisdag får vi äntligen se pyret!

Fostervattensprov

Dessa tudelade känslor inför provet.
Rädsla för att hitta något fel.
Bra att ta provet och utesluta (eller i värsta fall bekräfta) något fel.

Rädsla för att något ska gå galet efter provet.
Bra att få se barnet jag bär, om än för en kort stund, på ultraljudet.

En undran över hur man ska göra med könsinformation.
Sannolikt tar vi reda på provresultatet.
Bra för att man kan knyta an mer till barnet man bär - och för maken att knyta an till barnet han inte kommer att känna än på länge.
Nackdelen är ju att man missar den största överraskningen i livet (säger många mammor).

Och jag är så glad att jag har så bra stöd omkring mig. Om nånting händer. Om nånting inte händer. Om allt inte går vägen. Och om allt går vägen.
Älskade familj, släkt och vänner. Hur skulle jag överleva utan er?

Min man

Jag har bestämt mig för att vara sjukskriven två dagar efter mitt fostervattensprov för att inte riskera något. Eftersom de rekommenderar att man ska undvika fysiskt arbete dagarna efter provet kändes det som att jag kunde motivera det för mig själv.
Fick även en sjukgymnasttid på morgonen den andra dagen vilket såklart påverkade det beslutet.

Mailade maken och sa att jag känner mig som en svikare mot jobbet.
Han svarade:
Du behöver ta hand om er. Annars sviker du oss.

Han är så fin så jag blev rörd.

Tröttma

Trodde att man inte skulle vara såhär trött såhär länge.
Trodde liksom att när man väl klarat av de första tolv veckorna så skulle man må som en prins.

Nog för att jag mår bättre. Men som någon prins mår jag då inte. Basta!
Klockan är snart 20 och jag vill sova.
Somnade igår vid samma tid och sov sedan, med några uppvaknanden under natten, tills klockan ringde 05.50 i morse.
Var bjuden på födelsedagsfika idag men orkade inte. När jag ska upp till jobbet fungerar jag helt enkelt inte om jag inte får ha min kväll på mitt sätt. Viss förändring är möjlig men inte, som förra veckan, att komma hem klockan 22 och sedan göra sina rutiner.

Jobbet funkar skapligt igen. Dock är det den jäkla ischiasen som bråkar och jag ska ringa en sjukgymnast som är specialist på graviditetsbesvär. Frågan är ju vad man kan göra åt en klämd nerv. Det gör ju tyvärr ont HELA tiden, nu även när jag sitter - vilket jag såklart gör större delen av mitt arbetspass. Och vägen dit. Och framför tv:n på kvällen. Det gör också ont när jag ligger ner. Inget bra tecken.

Så. Nu har jag klagat klart. Dags att sova!

Längtan

Det är inte bara en liten bebis man längtar efter. (även om jag längtar extremt mycket)
Även sina fina vänner.

Ska träffa en hel del av dem snart, både denna helg och nästa, men vissa dröjer alldeles för länge innan jag får återse.
Till exempel min skidåkande favorit i norraste norrland. Dig saknar jag nog mest.

Om helgen

Spenderade helgen hos föräldrarna tillsammans med underbara storasyster och syskonbarn.
Gick på villavisning i fredags i en fantastisk 50-talsvilla. Läget var tyvärr sådär med tanke på att bussarna gick förbi utanför knuten.
Vi bestämde oss för att inte buda på den.

Och tankarna kring var vi ska bo är jobbiga. Usch så jobbiga.
Vi har letat i snart två och ett halvt år.
Ändrat oss många gånger om.
Nu är jag trött och vill veta var vi ska bo och hur.

Har fått problem med ischias också, eller fogarna, vad det nu är.
Har svårt att gå, sitta, stå och ligga. Allt gör ont. Hur ska jobbet fungera? Måste prata med barnmorskan om det.

Jobbet

Igår berättade jag på jobbet om att vi väntar barn.
Reaktionerna blev mycket  bättre än jag hade väntat mig. Mest glada för min skulle även om jag kände att de tyckte att det var tråkigt att jag försvinner.
Jag bjöd på tårta och det tyckte tanterna mycket om!

Förresten ringde också chefen från "nya jobbet" och önskade referenser redan nu. Han tyckte att det kunde vara en god idé att jag börjar direkt efter mammaledigheten och vill tala med min nuvarande chef. Jag är chockad. Tänk att de vill anställa mig trots att jag berättat att jag väntar barn. Tänk att jag inte blev diskriminerad! Helt otroligt.
Lön och övriga villkor för anställning har vi dock inte diskuterat och det är klart, det är ju möjligt att vi inte kommer överens.
Det återstår att se men till att börja med ska jag ta mod till mig och berätta för min nuvarande chef att jag sannolikt inte kommer att återvända efter ledigheten.

Idag har jag varit på kurs halva dagen. Vilket betyder att jag rest med SJ ca 6 timmar. Jag har hunnit ha en patient och suttit på kurs i 2,5 timmar. Snacka om slöseri med resurser. Och min tid.
Dessutom mår jag så djävulskt illa på tågen att det inte är sant!
Men nu borde det väl ge sig snart....

No place like home

Det har varit lite dålig uppdateringsfrekvens men jag kan dessvärre bara skylla på extremt dålig internettillgänglighet.

Men vi är hemma!
Jag känner redan av jetlagen fast åt fel håll eller vad man ska säga. Jag vaknar för tidigt. Kroppen vill inte sova.
Vi kom hem igår efter att ha varit på resande fot ungefär 24 timmar. Dörr till dörr.
Och innan vi åkte från Las Vegas fick vi strosa runt i ett köpcentrum 4 timmar för att inte komma alltför tidigt till flygplatsen.
Lång dag.

Fick sova kanske totalt tre timmar på flighten från Las Vegas. I London var vi inte supergulliga mot varandra. Vi konstaterade lite krasst att "du ser ut som jag känner mig" och fnissade lite.
Och nu har jag sovit fem timmar.

Vi kom hem igår efter att världens finaste mamma och pappa skjutsade hem oss. De kom förberedda till Arlanda med rågsiktskakor med stekt och falukorv. Festis och kaffe.
Vi var i himmelriket.

Och nu kör jag multivitamintablett och fullkornsvälling framför datorn och hoppas att sömnigheten ska återvända.

Over and out.

12

Äntligen har vi passerat de magiska tolv första veckorna!
Vi har kommit in i andra trimestern och det firade jag med att kräkas i bilen idag. Vi hade ju bestämt att jag skulle må bättre efter dessa tolv veckor men bebisen håller tydligen inte med utan ska redan visa vem som bestämmer.

Kalifornien är ljuvligt och min man är underbarast. SÅ fin han är när jag är hungrig, trött, gnällig, kräks eller bara behöver extra stöd.
Ibland är han också lite hård mot mig och säger ifrån när jag gnällt för länge.
Han är bra.

Imorrn ska vi gå på Sea World i San Diego och vi har köpt biljetter till att simma med belugavalar. Som delfiner ungefär, men sex meter långa och väger 1500 kg. Häftigt och läskigt!

Och så har jag börjat tänka på jobbet. Vill inte tillbaks.
Vill inte behöva berätta att jag är med barn och ska "svika" dem.
Har ju också sökt nytt jobb och skulle jag få det vore det dödsstöten mot min nuvarande klinik. Tungt.

Nyårskrönika

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Ja, jag gifte mig och blev med barn. Mitt livs hittills två största händelser!

Har du några nyårslöften?
Inte direkt. Försöker alltid leva lite nyttigare och ta bättre hand om mig själv och mina nära. Men den här gången är det faktiskt sjukt viktigt att ta hand om mig själv. Annars mår ju inte pyret bra!

Blev några av dina vänner föräldrar i år?

Nix. Men nästa år. DÅ!

Vilka länder besökte du?
USA, Norge

Vilket datum från 2011 kommer du alltid att minnas?

18 juni, vår bröllopsdag. Och 13 november, när vi testade positivt för pyret!

Vad är din största framgång 2011?

Att ha tagit stora beslut angående mitt liv och försökt att inte tänka på hur mina val påverkar andra.

Största misstaget?

Att jag stannat så länge på mitt nuvarande jobb att jag var nära att gå i väggen.

Bästa köpet?

Min man. Han var kanske inget köp men ett riktigt kap.

Vad spenderade du mest pengar på?
Att bli fru.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ja många personer, och många gånger. En riktigt bra grej var när min man sa att vi kunde börja försöka få barn!

Vilka låtar kommer alltid påminna dig om 2011?
Undantag, Bo Kaspers, Du är allt, Shirley Clamp, Jag ska stanna hos dig, Max Linder.

Var du gladare eller ledsnare än tidigare år?
Både och. Under första halvan av året var jag betydligt gladare än förut. Under hösten har jag upplevt utmattning, höstdepp, hormonstormar med mera - det har gjort mig klart ledsnare än tidigare.

Vad önskar du att du hade gjort mer?
Tänkt på mig själv.

Favoritprogram på tv?
Så mycket bättre.

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Jag var sjuk och låg och väntade på operation.

Vilken var den bästa personen du träffade?
Jockes fina tjej Tove!