Om varierande energi

Just nu pendlar jag väldigt mycket.
I energinivå och smärtnivå.

Helgen har varit fantastisk.
Och fruktansvärd.

I fredags var vi på Grill med våra härliga vänner från västerort. En lång kväll med mycket samtal och läskande Virgin Mojito. Alltid underbart att träffa dem.
Men innan kvällen var slut kändes mitt bäcken trasigt. Det var tufft att gå till stationen efter middagen.

Och när lördagen började, så började den illa.
Jag blev orolig eftersom Pyret varit så lugn i magen. Väckte maken som fick lyssna med stetoskop på magen, jag drack lite Festis för att få igång ungen. Och knuffade lite på magen för att se om den lilla gick att väcka.
Medan jag frågade maken vad läkarna gör om man inte känner av bebisen, kom dagens första sparkar samtidigt som kinderna var blöta av tårar.

Sedan samlade jag ihop mig, och vi åkte in till stan för en sen lunch med två andra nära vänner. Efter fyra glada timmar på Vapiano åkte maken och jag till slottet för en rundvandring. Det var kulturnatta och man fick med egen ficklampa gå runt i slottet och utforska lite. Spännande!
Men så skulle vi ta oss hem och min kropp var ännu mer slutkörd. Värk i varje led i kroppen. Bäckenet som vanligt värst. Men riktigt illa även i fötterna, höfterna, handleder med mera.
Det är vanligt när man har problem med foglossning, att det drabbar andra leder också. Men det har hittills aldrig varit något stort problem för mig. Förrän nu alltså.

Så igår söndag var det vila.
Vi hade ett uppdrag. Köpa ny säng.
Men denna gång en liten en.

Det kändes bra för jag har kommit in i "boa"-fasen.
Nu står sängen visserligen demonterad bredvid vår. Men redan på lördag flyttar vi och om jag är snäll kanske jag får montera upp den på söndag!

Smärtan får vara en förklaring till dålig uppdatering. Nu får det räcka, kanske för hela veckan. Jag återkommer när energin gör det.

Om sparkarna

Jag får mycket respons från insidan av magen just nu.
Inte så himla konstigt när man ser på den här bilden hur stor Pyret faktiskt är!

HÄRLIGT!

Om en barnmorska

Vi har nog Sveriges bästa barnmorska.
Hon är tydlig och skärpt. Tar sig tid men är effektiv.
Personlig men inte privat.
Svarar på frågor på rätt nivå.
Jag undrar om det är rimligt att åka till storstaden även vid nästkommande graviditet(-er)?
Bara för Tina Ahlbom på Mama Mia.

Nog med kärleksförklaring.
Igår var vi där, hos Tina.

Vecka 25+6:
Hb 127 g/l (det tyckte jag var lågt men det var bra med tanke på att jag har ökad blodvolym)
Symfys-fundus mått 23,5 cm (något under normalkurvan, men inom standardavvikelse)
Plasmaglukos 4,6 (bra där! Ingen graviditetsdiabetes på väg hoppas vi.)
Blodtryck 105/65
Viktuppgång ca 4 kg.

Ja, jag är nöjd. Eftersom bäckenet inte fungerar som det ska och jag inte kan röra mig eller i princip göra något vettigt alls, så känns det skönt att resten av kroppen ändå funkar. Framförallt att jag inte blir för stor nu när jag inte kan träna.

Om tvåsiffrigt

Äntligen har vi passerat den magiska gränsen. Mindre än 100 dagar kvar.
Snart är det mindre än tre månader!
Det betyder att OM pyret skulle få för sig att födas nu är chansen mycket stor att pyret blir en normal, frisk bebis.

Men helst får han eller hon vänta ett tag till. Minst två månader.
Åh jag längtar så!

Om att få flyta

Jag har ju glömt att berätta om min vattengympa! Varje torsdag går jag en halvtimme på medicinsk vattengympa för gravida.
Och så ljuvligt! Det är första gången sedan jag blev på tjocken som jag kan ta i utan att få ont!
Och så befriande att se fler nakna gravida kvinnor!

Om ett påbörjat projekt

Lapptäcket är påbörjat. Pust vilket projekt. Tid tar det men det är ju å andra sidan allt jag har.
Orken är det sämre med. Men jag gör lite i etapper och så mycket jag orkar.

Lite bilder under arbetets gång:

Om ett täcke

Pyret ska få ett lapptäcke att leka, mysa, ligga på. Jag har köpt ett jättehärligt tyg från Svenskt tenn med elefanter på - tack och lov att det bara var till lappar för det blev nog så dyrt ändå.

Och under kvällen har jag handtvättat alla tyger och hängt på tork.
Jag ska försöka lägga upp något kort i skapandeprocessen!

Och fogarna värker. Extremt mycket idag trots att jag inte gjort något särskilt. Så typiskt att maken åkt från småstaden till storstaden och jag är helt själv här. Jag får vagga mig ur soffan, böka mig ur sängen och med stora svårigheter gå på toa. Såna här dagar gör att man funderar om det är värt det.

Men självfallet kommer det vara värt det! Varje gång pyret busar i magen fylls hjärtat av kärlek till vårt ofödda men efterlängtade barn.

Om att ha händerna fulla

I måndags fick vi nycklarna till nya lyan. 102 härliga kvadrat och panoramavy över Mälaren.
Veckan har sedan gått till att spackla, slipa, måla, köpa möbler, skruva och allt möjligt roligt. Jag har gjort det lilla jag kunnat och maken har gjort resten.
Pust.
Men bra blir det. Jag längtar så tills vi får flytta in!

Och så lades vår gamla lya ut på hemnet i tisdags kväll. I onsdags eftermiddag var papperen påskrivna och lägenheten såld utan visning. Dock med viss budgivning. Grymt skönt.

Idag har vi varit på påsklunch hos svärmor och svärfar. Mysigt men stojigt. Man blir helt slut av pyrets vilda kusiner. Hur ska vi orka sen när det är våra egna barn som busar fullt ös?

Nu tillbaka till lägenheten med lite kartonger och grejer som åkt före själva flyttlasset.
Om allt går enligt planen flyttar vi om tre veckor och det känns toppen!

Längtar mycket efter nära och kära. Igår kom syster med fina ungen förbi och hälsade på. Annars hade abstinensen efter familj och vänner nog blivit alltför stor.

Glad påsk!

Om en stor mage

Att magen växer så att det knakar kanske jag inte kan säga just nu.
Den blir inte så himla mycket större, men jag känner mig stor.
Trots det har jag inte gått upp mer än 2-3 kg - det varierar från dag till dag.

Ungen är vild i magen och det är skönt. Ibland får det mig att må illa men mest är det tryggt.
Idag firar jag förhoppningsvis min sista födelsedag utan barn. Härliga tanke!

Här kommer i alla fall veckans magbild. Hehe. Inte så smickrande men man ser ju magen i alla fall.

23+0

Edit: vill man jämföra med förra bilden (17+4) klickar man på Magbild här under inlägget!

Om båten som sjönk igen

Kanske är jag känsligare med åren.
Kanske är det hormonerna som spökar.

Kanske är Titanic bara en jefligt bra och gripande film.
Fy sjutton vad jag grät.
Klar fördel då, att ha 3D-glasögon på sig. Det syns liksom mindre då.
Och min vattenfasta mascara klarade testet.

Nu har jag ont och ska försöka sova.

Om en vinst

Vann två biljetter till Titanic ikväll, från Laila Bagge Wahlgren. Jag har vilat hela dagen så det finns hopp om att jag klarar kvällen. Spännande det ska bli, och skönt att komma ut!

Men tankarna finns någon annanstans.
Jag ber till Gud att allt ska gå bra.

Om en sista arbetsvecka

Jag var på kurs med jobbet i veckan. Två väldigt lugna dagar och jag klarade nästan att vara med hela dagarna.
Klart att det var värt det även om jag efteråt fick mycket ont.
Jag kände ju att det var ovärdigt på något sätt att inte få säga hejdå till kollegorna.
Ja, såklart jag kommer att hälsa på men ändå...

Så nu är jag verkligen sjukskriven.
Och jag har ont och slut på energi trots att jag gör så lite det bara går.
Vissa dagar är jag så frustrerad över att inte få vara mig själv och göra vad jag vill.
Vissa dagar klarar jag det bättre. Men idag är inte en sådan dag. Jag är less.
Ljusglimtar finns såklart.

Att se och känna pyret som sparkar.
Att jag kunde följa med maken och pyrets kusiner till badhuset igår (dock inte vara med så mycket, men jag var där!).
Att jag snart fyller år.
Att vi flyttar snart därefter.

Om båten som sjönk

Titanic.
Jag såg den tre gånger på bio och ett tiotal gånger hemma bara det året. Har den både på VHS och dvd om andan faller på.
Vilken ljuvlig film.

Minns den av en helt annan anledning än all kärlek, sorg, falska anklagelser och tårar.
Vid mitt tredje biobesök hade jag varit hos tandläkaren och fått min nya tandställning. Den som fått en räls vet vad jag ska beskriva.
Jag grät från första minut till sista. Såklart delvis av dramat och alla känslor båten rörde upp när den sjönk.
Men just den här dagen extra mycket eftersom min mun gjorde så olidligt ont! För er som inte haft "turen" att ha tandställning kan jag meddela att det är för jefligt.
Tack och lov kommer belöningen senare.

Ungefär som det här med att vänta barn faktiskt.

Om mina spenderbyxor

Idag har vi köpt säng, sänggavel och vagn. Samt tillbehör till samtliga.
Herregud vilken dyr dag.
Men vilken fin vagn!!

Jag är sjukskriven på heltid från och med idag. Läkaren tyckte inte att jag skulle jobba med alla mina krämpor.
Och det är klart, att om jag är realistisk och inte så himla hård mot mig själv, så inser jag ju att det är orimligt att ha så ont som jag har och samtidigt försöka jobba.
Vi får se vad som händer nu. Jag förbereder mig för en ev kamp mot försäkringskassan.

Om sparkarna

Idag såg jag och maken utanpå magen hur pyret sparkade. Jag fick mig några ordentliga sparkar i magen och hela magen skälvde. Läckert!

Och annars har vi en lugn dag. Jag är sliten efter att ha promenerat mer än jag borde igår. Så trist att inte kunna röra sig som man vill.

Imorgon ska jag till doktorn och diskutera hur jag ska kunna jobba.
I torsdags svimmade jag nästan av smärta när jag var på barnkliniken och jobbade. Inte, inte bra.

Om en syster

Efter jobbet igår åkte jag tåg, tåg, buss och bil. Till min underbara syster som bor i ett fint hus vid kusten. Som alltid mottagen med öppna armar, stora kramar och blöta pussar (mest från barnen).
Ljuvligt att få vara med dem man älskar!

Här ska jag vila upp mig under helgen och sedan är det dags för nytt läkarbesök på måndag. Vi får diskutera fortsatt sjukskrivning.
Jag har svårt att se att jag ska kunna jobba så mycket mer med tanke på att jag sover så uselt - ibland bara 2-3 timmar per natt.
Och mina smärtor på det gör dagar (och nätter) närmast outhärdliga!
Återkommer med information.

Om sömnproblem

Att fogarna är jobbiga är ju ingen överraskning.
Sedan ungefär två månader vaknar jag på nätterna varje gång jag vänder mig i sängen.
Jag sover lättare än tidigare vilket gör att jag också vaknar av snarkningar, morgonljuset, grannar som låter och halvfull blåsa.

Vid besöket hos barnmorskan i fredags pratade vi om jag överhuvudtaget kan jobba längre. I dagsläget diskuterar vi alternativen att antingen jobba en dag per vecka eller bli heltidssjukskriven.
Det är så många aspekter som påverkar.

Smärtan är såklart en del. Hur den påverkar mitt humör, mitt välbefinnande, min aptit, min sömn, hela mig.
Men så finns det en annan viktig del som handlar om att träffa människor, känna sig behövd och uppskattad, ha lite variation i vardagen. Det är otroligt tråkigt och isolerande att bara vara hemma. Vi bor så litet att det inte finns något att göra de dagar jag är hemma. Det finns i och för sig inte så mycket jag KAN göra, men det vore skönt att ha något att pyssla med i min egen takt.

Och så känner jag en pliktkänsla och dåligt samvete mot mitt jobb, min kollegor och mina patienter som blir lidande när det blir förändringar i tidboken.
Jag vet att jag inte borde känna den delen men det är svårt.

Jag måste lyssna på min kropp och ta hand om mig själv nu.
Jag har ju faktiskt fler än mig själv att tänka på.

Finbesök

Idag väntar jag härligt besök från Norrland och Kungsholmen. Mina fina tandläkarvännen ska förgylla vardagen med ett besök!
I detta nu är de på väg och sedan blir det handla lite mat, godis och sushi. Samt lite coca cola för det ÄR ju trots allt helg!
Vi har mysiga planer och jag ser verkligen fram emot en underbar helg!

Jag och maken har besökt barnmorskan tidigare idag. Fick höra pyrets hjärtljud och blev tillsagd att inte tänka på viktuppgång och dylikt. Samt att strunta i kommentarer angående detta.
Svårt.
Ska fylla på järndepåerna också. Intressant att se hur magen klarar det.
Men bebben mår bra och är vild och glad i magen!

Om en halv graviditet

Idag firar vi halvtid! De 20 första veckorna är avklarade och det är ju förskräckligt skönt.
Jag försöker att inte klaga så mycket men det är himla slitigt att vara gravid. Jag hade trott att det skulle vara rosa moln och röda rosenknoppar och sån där skön musik som man inte hör och ni vet...

Men det är tungt.

Jag ser verkligen fram emot att bebisen ska komma! Om det inte skulle komma ut en bebis av det här skulle det aldrig vara värt det. Och jag skulle inte stå ut.

Men varje gång jag känner pyret dra till en spark känns livet lite lättare.

Om en lista

Hittade en lista på Världens bästa familj dit jag hittade från Karins Konstgrepp. Karin har nämligen fått alla (nåja, men väldigt många) sina läsare att skriva adresser till sina bloggar. Och sedan har hon lagt upp dem.

Jaså, en till som ska få barn i juli, tänkte jag, och kunde inte hejda mig själv!

Här kommer listan:

Hur fick du beskedet att du var gravid? Tog två test, ett analogt och ett digitalt. Följde upp med några till någon vecka senare när jag inte vågade tro på det.

Hur reagerade du? Studsade och hoppade, tills jag kom på att det kunde vara skadligt för pyret. Då studsade jag bara i själen.

Hur berättade du för din partner att du var gravid? Sprang in på toan, där han satt, och tjoade och skrek. Han blev jätteglad men så att säga lite störd i det han höll på med.

Var det planerat? Så planerat det kan bli.

Tog det lång tid för dig att bli gravid? Två månader.

Orolig för missfall? Förskräckligt orolig i början. Fortfarande mycket orolig. Men inte sådär varje minut-orolig. Mer "tänk om"-tankar.

När kommer barnet? 25 juli. Eller någonstans i krokarna. Gissningsvis tidigare om jag går på familjetraditioner.

Känner du dig redo att bli mamma? Ja, verkligen. Och verkligen inte. Men mest verkligen.

Hur känns det att vara gravid? Jobbigt. Tungt. Smärtsamt. Fint när jag känner pyret och tänker på allt som ska hända sen.

Hur mycket har du gått upp? 3 kilo. Jag känner mig superstor. (vissa runt omkring hjälper till med den känslan genom att kommentera att jag är stor)

Cravings? I början röda vindruvor. Nu citrus. Har ett ganska stort sötsug.

Planerat något namn? Vi har fortfarande många förslag.

Vad tror du det blir? En söt, med långa smala ben, ljushårig (eller flintis som bebisarna i min familj)

Hur länge ska du vara föräldraledig? Ungefär ett år.

Ska ni dela på föräldraledigheten? Så gott det går ihop med min mans jobb. Gissningsvis ska han vara hemma ett drygt halvår.

Det var det. Frågor på det?