Om helgen som var

Jag fick sån ångest när jag började tänka tanken.

Tänk om det funkar för alla andra men inte för oss.

Men nu har jag ÄL och vi kör hårt.
Jag ska försöka att inte tänka så.
Men också - det är okej att känna.

Även när det gäller mindre allvarliga saker.

Packad

Snart är jag packad och klar.
Imorrn åker jag direkt från jobbet till Arlanda, och sedan vidare till norraste Norrland.
Med Sköna Helena drar jag till Ljuvliga Linnéa.
Vi håller tummarna för att SJ för en gångs skull kan hålla tiden. Annars missar jag planet!

Och imorrn är det väl också ÄL om inte cykeln är oregelbunden nu. Lite oturligt att jag åker bort men vi har väl gjort vad vi kan!

Vi ligger i

Det är ju inte bara nackdelar med att försöka bli med barn.

Drömmen om ett barn

Maraton här hemma. Kollar på allt jag kommer över som handlar om längtan efter barn. Lyckliga slut är ett måste. Jag gråter hela tiden.

Om fyra veckor får maken det lite lugnare.
Det blir bra.

Jag har 8 veckor kvar på jobbet inkl denna. Sedan blir det julledighet och en efterlängtad bröllopsresa.
Gött mos.

Så mycket bättre

Är tillbaks i storstan efter en helg hos mor och far.
Vädret är bättre.
Jag börjar bli pigg igen.

Mensen är över.
Livet kan börja.

Hemma med maken hela kvällen.

Och snart åka till norraste Norrland och träffa underbara Linnéa.

Höst

Med min vackra dialekt är u och ö samma ljud.
Den förskräckligt trista hösten uttalas därför hust. Tycker mina vänner i alla fall.

För några år sedan såg det ut såhär en kväll som denna.

Då var jag och maken på Hawaii.

Då var han inte min make men. Det var nog så fint ändå.

Jag gillade Hawaii.

Jag gillar min make.

Jag gillar inte husten.

Bryt ihop och kom igen

Nej, det funkade inte denna månad.
I torsdags kom bekräftelsen krypande och i fredags var besvikelsen ett faktum.

Har varit så sjukt slut också. Ingen energi kvar och det är så jobbigt!

Fotboll och längtan

Jag undrar varför inget händer? Ingen ägglossning och inte verkar jag vara gravid heller.
Maken är borta varje kväll och det är lite trist här hemma.

Gjorde världens godaste kycklingfiléer igår, med grönpepparsås och trattkantareller. Idag kontrade jag med stekt ägg-mackor och blåbärssoppa!

Jag är ju sportgalning och följer Sverige-Holland på tv men är sjukt trött och har gett mig själv tillåtelse att somna om det skulle krävas. Återstår att se.

En sur deg och en glad deg

Idag är det stora bakdagen hos fina frugan!

En sats Gotlandslimpa står på långjäsning och en omgång brownie/cheesecake-muffins väntar på att bli bakade.
Jag börjar redan igår kväll med att koka pomeransskal och skålla rågsiktmjöl. Sedan har jag fortsatt idag under dagen med att fixa degen och nu är det bara att vänta på att surdegen ska jäsa fint!

Ikväll kommer maken hem igen. Sedan tidigt igår morse har han varit borta och det är bara för trist. Ungefär sex veckor till är det så här körigt. Sen blir livet lite mer normalt igen.

Fortsatt inget positivt på vare sig LH eller HCG-test. Konstigt och tråkigt!

Svamp och ledighet

Idag har varit min första lediga fredag på sex veckor. Så skönt och så välbehövligt!
Spenderade dagen med mamma i skogen, och sedan åkte vi till morfar som fyller år idag.
Mysig dag och det känns fantastiskt att det är två dagar kvar av helgen!

Njuter av kvällen med mannen.

En bra dag

Idag har varit en bra dag på jobbet.

Dagen började med att SJ strulade till det vilket gjorde att jag koma över en timme för sent till jobbet. Trist, men så är det. Jag satt ju inte i sjön. Och det var inte så kallt ute heller.

Har sen haft en bra och varierad dag på jobbet. Hade massören där på sitt månatliga besök. Bra tajming för en trött rygg.

Träffade 25 stycken 3-åringar på eftermiddagen. Pust. Det var intensivt. Och härligt!

Och snart helg igen! Man måste ju vara optimist!

Ny vecka

Det är lite jobbigt faktiskt, att helgerna går så förbaskat fort. Och veckorna så långsamt.

Nu har jag dock äntligen klarat av fem veckor i rad med att jobba på fredagarna. Egentligen är jag ledig varannan men nu har kurser och extraknäck gjort att jag varit tvungen att vara där.

Har haft en underbar helg hos mina föräldrar. I fredags var jag på middag med gamla barndomskompisar - härligt att ses efter flera år! Två av tre hade möjlighet att komma och båda hade fått barn sedan vi sågs sist. Bitterljuvt. Jag älskar att se dem få vara mammor och att gosa med sina barn. Men det gör ont i magen av längtan efter en egen bebis.

Och sen har vi problemet med att maken och jag aldrig lyckas ses. Hur ska vi kunna bli med barn? Denna vecka (sannolikt ägglossningsvecka) är någon av oss borta varje kväll. Varav fem kvällar någon av oss sover borta! Det är ju helt absurt hur det går att vara så uppbokade... Det är med sorg i hjärtat som jag inser att det inte kommer att bli så lätt som jag trott, att bli gravida.

Och idag börjar nya kollegan så att jag slipper vara ensam på kliniken. Det kommer ju att göra stor skillnad!
Återkommer med utvärdering.